Bloggen 10 års jubileum

Hipp Hipp Hurra för bloggen!💖

Tänk att det är 10 år sedan jag började blogga. 😍

 Min syster var hemma från USA och hon bloggade. Nu tyckte hon att jag också skulle börja. Vad skulle då bloggen heta? 

Vi hade precis bytt husbil och maken skulle gå i pension till hösten....varför inte Pensionärsvil(l)an. Vi vilar i husbilen och vi är pensionärer och det är ju vår nya "villa".... alltså fick det bli det namnet. 

Bilden ovan är på vår förra husbil, som vi den 14/3 2010  bytte till den vi har nu, en Rapido 7099F 2007.

Till en början handlade bloggen mest av det som hände under veckorna, men så började jag forska lite och läsa andras bloggar och då fick man ju en hel del tips om andra länder och det var ju vår dröm, att få ta husbilen söder ut. Naturligtvis blir det resor, som vår blogg mest har handlar om, men även en hel del om familjen, som bara växer. 😁 

Till dags dato har 1191864 varit inne och läst i bloggen och många kommentarer, vi älskar kommentarer! Aldrig hade jag väl kunnat tänka mig att så många var intresserade av vad jag skrev, men så roligt det är.

Så här många länder har också besökt bloggen.

Många länder har vi hunnit att besöka under våra 9 år, några som legat långt bort t ex Marocko, Grekland och Albanien och de har gjort stora intryck på oss. 

Så klart har det blivit Spanien och Portugal också, flera gånger. 😃

Med bloggen hoppas vi kunna ge tips om resor, sevärdheter, campingar och ställplatser. Om hur det är att fricampa, vilket vi gillar. Så följ oss gärna och vi blir så glada om vi får kommentarer både på bloggen och på FB.

Idag fricampar vi i Grekland och njuter av varma bad och sol.

 Temperatur idag +25 i luften och +23 i vattnet.

Vi drar till Grekland

Nu har vi förflyttat oss igen. vi hade brist på Euro och vad gör vi då....jo vi drar till Grekland!

Strax efter att vi lämnat Gjirokastra fick Ingemar syn på en biltvätt och killen som skötte det hela, hade inga kunder. Vi vände snabbt och frågade vad han skulle ha för att tvätta vår skitiga bil....500 leke ca 50 kr, det fanns inget att tveka på. På ca 20 min hade 2 killar tvättat hela bilen skinande ren.

Nu var frågan vilken väg vi skulle ta. Valet blev vägen över berget till Sarande. Visst det var en smal väg, men det var inga större problem att köra den.

Jobbigare hade nog cykelcamparna. Vägen går förbi Syri Kalter eller The Blue Eye som det också kallas. Där hade vi varit tidigare så det blev inget besök den här gången, men är absolut sevärt. N 39 55 23 E 020 11 29

Som vanligt när klockan närmar sig 11 så blir vi fikasugna och idag hade vi ju stigit upp en timma tidigare, eftersom det var byte till vintertid. 

Jag tycker nog vi kan skippa det här med vinter och sommartid.....nu blir det ju mörkt redan kl 5.00 😒

Vi hittade en bra plats att köra av på, men att sitta ute var inget att tänka på....det var fullt av plastflaskor och en massa pappkartonger och allmänt skräpigt. 

Albanerna har inte lärt sig att städa efter sig. Vi fikade inne i bilen och for sedan vidare.

Nu fortsatte vi mot gränsen och vägen är riktigt bra. Åter får vi visa passen och grönt kort när vi kör ur Albanien, men bara passen när vi kör in i Grekland.

Vi hade behövt handla, men eftersom det är Söndag så är Lidl stängt, bankomaten var däremot öppen. Skönt nu har vi euro igen, för det är bra att betala med när vi vänder hemåt genom Albanien.

Polisen har vi sett ofta både i Albanien och nu i Grekland. I Albanien stod de ofta och kollade med fartkameror.

Vi kör mot en plats vi varit på tidigare och efter vägen kan det se ut så här. Kan det vara så att de inte har betalat sin sopavgift? Grannarna längre fram hade inte så fulla tunnor.

Dessa här små hus med ljus, för att hedra en person som omkommit i trafiken, är inget ovanligt. Vi ser de i olika utförande lite överallt efter vägen.

Kor på vägen! Det märks att de är vana vid trafiken, precis som hundarna här nere. Korna går lösa och betar det de kommer åt.

Nu har vi hamnat längst bort på Deprano Beach. I början står en skylt om att husbilar inte får stanna. Vi kör längre bort på stranden, där vi gör sällskap med 3 andra husbilar och nu är det höst så polisen bryr sig inte om oss. Däremot tror jag inte man kan stå här på sommaren. N39 30 55 E020 12 43

Det blev flera dopp i det kristallklara vattnet, som nu höll +23 grader.....så ljuvligt skönt att man inte ville gå upp.

På måndagens morgon körde vi tillbaka till Lidl. Fortfarande stängt! In på internet och kolla vilka helgdagar det firas i Grekland och mycket riktigt var den 28 oktober en helgdag. Det var Ochidagen och den hade vi aldrig hört talas om tidigare. Bara att köra tillbaka till Deprano Beach och fortsätta att bada och njuta av solen.

Vi har mycket att titta på under dagen. Många färjor som kör både till Corfu, de mindre öarna och Italien

Vi har, båda dagarna, haft en fantastisk solnedgång....men myggen har på kvällen hittat oss, det har inte gått att sitta ute så länge som vi vill.

I morgon ska vi köra till Lidl igen för lite proviantering, sen får vi se om vi börjar dra till Albanien på onsdagen eller på torsdagen. 

Det vankas sämre väder och det kan bli en regnig vecka....då vill vi ligga på en camping.

Gjirokastra och dess Castle

Igår startade vi från Camping Vlorë mot Fier, vi kör motorvägen. Efter den här vägen finns 2 st mackar, som har tömning för husbil.

Fortsätter nu mot Tepelenë, orten vi skulle försöka ta oss till igår. På min karta är det grön väg och det ska vara motorvägsstandard, men inte i Albanien. Vägen är, som en vanlig väg hemma och inte dubbelfilig, men bra ändå. 

Vi kommer så till nästa mål på vår resa och det är Gjirokastra, också en fin gammal stad. 

Stannar på första campingen vi kommer till alldeles utanför centrum. Camping Ora är perfekt för husbilar.

 Nära stan, för de som orkar gå. Platt mark, som gör det enkelt att parkera, vatten, el samt tömning på varannan plats, fina toaletter och varma duschar. Gratis wifi och en bar, pris 15 €. Ägaren kör dig dessutom till staden, till det du vill se, så klart mot betalning. 😃

Den här gången bad vi om skjuts till slottet på lördag morgon kl 10.00  Vi betalar 10€ och ringer när han ska hämta oss....det kallar jag bra service. 

Nedan en översättning om  Gjirokastra slott/borg, som vi ska besöka och som absolut är något man inte ska missa om man är i närheten. 

 Som ett jättefartyg av sten, sträcker det sig över den 1100 fot höga sluttningen där den byggdes under 400- talet. Detta slott är ett monument till nästan två tusen år av albansk historia, och är numera en av de mest besökta platserna i Albanien.
Namnet på detta slott är Argjiro, tillägnad legenden om prinsessan som föll från dess höjder till sin död för att undkomma de osmanska fienderna. I århundraden har detta slott varit vittne till den långa och hänsynslösa resan i det albanska folkets kamp för självständighet. 
Faserna på denna resa visar sig i de många förändringar som detta slott har sett sedan den osmanska erövringen, i slutet av 1300-talet, fram till tidigt 1800-tal och tiderna för King Zogs.

Vid ingången till slottet hittar du ett stort utbud av kanonkulor, liksom ett sortiment av vapen, samlat från antiken fram till första och andra världskriget, allt som används som motstånd mot västerländska ockupationen.
Slottets förändrade syften  Här finns också också det ökända fängelse som byggdes 1932 av kung Zog, som användes av hans och alla efterföljande regimer, inklusive fascisterna, nazisterna samt kommunistregimen fram till 1968. Detta fängelse blev ett museum på 1970-talet. Invånare i Gjirokastra minns fortfarande rop om tortyr som kommer från det så kallade "fängelset för de sju fönstren", och väggarna har fortfarande inskriptionerna av de fördömda inom. En av de mest intressanta moderna som visas i detta slott är det amerikanska flygplanet med två platser. Det tvingades landa nära  Tirana  1957, eftersom det ansågs vara ett spionplan. 
Var fjärde år äger National Folklore Festival med traditionell albansk sång och dans ut på fältet ovanpå slottets tak. Det finns många andra årliga festivaler också, som drar nytta av detta storslagna utrymme och spektakulära utsikt. 

          Vi betalar 200 Leke/pers och börjar undersöka slottet eller borgen skulle jag nog hellre säga.  

                                           

                                                                 

Jättemånga och stora kanoner, även stridsvagnar. Och ett oväntat flygplan.

Här hålls festligheterna med dans och sång, idag var det skolbarn i alla åldrar som stod för "underhållning".

     

                         

Vid halvtid var det dags för fika. Rekommenderar att ha med någon form av fika, frukt och vatten för inne i borgen finns ingen servering. Här hade det ju också varit ett fängelse under krigsåren och vi kunde se de typiska toaletterna....ett hål i golvet. 😁

       

   

På tavlorna, som beskrev de olika platserna på 2 språk, hittade vi den här välkända loggan. 

Museet i tre våningar, kostade extra 200 leke/pers. också sevärt.

Typiska Albanska dräkter, som även verkat ha används i krig.

Det är inte tvätt de lagt ut. Det är virkade dukar och överkast, som de Albanska kvinnorna hade broderat och virkat. Det blev inget köp idag heller.

Efter 2 timmar var vi nöjda och gick ut för att ringa vår campingvärd för skjuts.

Tillbaka på Camping Ora hade det blivit varmt i bilen +32, vi hade missat att öppna takfönstret. Ute +27 det fick bli mat i skuggan av bilen, i stället för att ta sig ner till centrum, för att testa deras lokala mat, som qifqi (freid rice balls) och oshaf (en dessert). Det får bli en annan gång, nu behövdes en dusch i de fräscha lokalerna.

Testa aldrig små Albanska vägar

 Vi har konstaterat att, vill du åka här i Albanien på mindre vägar, så är det mest praktiskt att ha en Minibuss eller Van och gärna med 4 fyrhjulsdrift. Kustvägen åkte vi för 5 år sedan och den vägrar Ingemar att åka på igen. Därför ska vi idag testa om det går att köra en väg från Vlorë till Tepelenë och sedan söder ut. De röda pilarna visar den tänkta vägen, men vi började att testa vägen med de blå pilarna.

Först genom Vlorë, med alla bilar som parkerar hur som helst. Vi hittar till slut vägen, även om där inte finns några vägskyltar, som direkt visar vart vi ska. Vi är nog lite bortskämda med våra vägskyltar hemma, som visar till minsta gård.

Trångt är det när alla ska fram. Till en början är vägen så där, men så helt plötsligt blir det en toppenväg. Helt nybyggd och fin, men man ska inte ropa hej för tidigt.

För nu är vi i Albanien och då kan ju vägen helt plötsligt ta slut.....och det är precis vad den gör.

Jaha ska vi fortsätta eller vända? Vägen ser lite lurig ut, smal och med dålig asfalt.

Vi kör ner till floden och tar oss en funderare under tiden som vi fikar och njuter av omgivningen.

En stor tung lastbil kör över bron ....vi undrar över vart den ska och kan den åka så borde väl vi också kunna göra det, så vi följer efter.

Här ska tydligen vägen fortsätta. 

Vägarbeten överallt.Tyvärr så blir det inte bättre utan snarare sämre.

 Kommer fram till en by där det är folksamling, det skulle bli begravning. Det förklarade all trafik vi upplevde vid bron. 

Gissa om de tittade efter oss.....men ingen skakade på huvudet, så det kanske var ok att köra vidare. Hoppet om bättre väg hade inte övergett oss.

Möter flera bilar en stannar, pratar lite engelska och frågar vart vi skulle. Vi visar honom kartan och han skakar på huvudet....han förklarar att vägen blir ännu sämre och råder oss att vända, vilket vi gör. 

I en av byarna var det mycket vatten på vägen och så här såg det ut när vi körde genom den.

Tillbaka över bron och en bra bit på den fina vägen, vi väljer den andra vägen, som vi tidigare hade avstått från, då vi tyckte den såg dålig ut. Nu kändes den helt ok, asfalterad och bra.

Vyerna är fantastiska.

Rätt som det är får vi syn på en dålig skylt som visar Tepelenë, men det är en grusväg och vi hade ingen lust att åka på en dammig grusväg igen, så vi fortsatte rakt fram.

Hamnade så småningom nere i Sevester och med koll på kartan så kommer vi inte så mycket längre, om vi inte har en fyrhjuling eller en Mulåsna förstås.

Vi kollar med några invånare, men de visar på grusvägen och skakar på huvudet.

Klockan började bli fyra så vi bestämmer oss för att åka tillbaka till campingen, för en natt till.

Efter de strapatserna kändes det skönt att komma tillbaka till campingen. Nu behöver vi tvätta bilen, för den är ordentligt dammig och lerig.

I morgon ska vi ta en något säkrare väg, eftersom Ingemar vägrar åka kustvägen igen, så det får bli motorvägen från Fier, som är grön på kartan.

Kartan nedan visar hur vi åkt idag och vi kan avråda från att åka den vägen. Det går i alla fall inte att ta sig till Tepelenë med husbil den vägen.

Fortfarande en temperatur på +27 gr.på dagen och inatt +14.