Vår GPS bråkar med oss

 

Innan det var dags att lämna Montalcino så gjorde vi en kortare tur runt den gamla stadskärnan.

Hit in får inga husbilar köra och det kan man ju förstå, för gatorna var trånga.

Många små gränder och många trappor både upp och ner.

Vi kom fram till kyrkan och torget.

Överallt finns vinbutiker och de slåss om turisterna. Konstigt nog så köpte vi inget vin.....orkade inte bära tunga flaskor till bilen.

Däremot skulle jag gärna ha med några av terrakottalådorna hem.

Vi lämnade byn och ställde in vår GPS på Grosseto.

Kommer så småningom ut på en fin motortrafikled, med dubbla vägbanor. Kändes lite lyxigt att åka där efter alla dåliga vägpartier.

Hittar ett affärscentrum och går in för att försöka få tag i bl a en ny kabel till min Iphone. Här kollade de tempen och att man hade munskydd på, mycket försiktighetsåtgärder i Italien och folk är duktiga på att följa reglerna.

När vi skulle fortsätta därifrån ville vår GPS ha in oss i centrum, men det ville inte vi. Redan när jag ville att vi skulle fortsätta på motortrafikleden så ville inte Ingemar eller vår GPS det. Ingemar vill följa sin rosa linje. Alltså blev det en sväng in mot Grosseto, innan vi hade kört runt i flera rondeller för att komma rätt. Till slut hittade vi rätt väg ut, när vi följde skyltarna mot Rom istället för GPS. De röda pilarna visar hur vi skulle ha åkt.

Vi fortsätter söder ut och nu ska vi ha tag på en ställplats som har tvättmaskin. Vi hittar den i Park4night. Ställer in koordinater och får en rosa linje att följa. Nu är det så att vår GPS gärna tar genvägar och naturligtvis gör hon det nu också. Vi kommer in på en knappt farbar väg för husbilar, kommer fram till en vägtunnel  (första röda stjärnan) och naturligtvis var höjden 2,4m och vi är 2,8m. Bara för Ingemar att vända och prova en annan väg.

Vid nästa tunnel ( 2:a röda stjärnan) händer samma sak och vi måste åter vända på den smala vägen. Allt för att vår GPS vill ta kortaste vägen. 😒 Nu blir det ny GPS när vi kommer hem, för den här kan vi ju inte lita på.

Till slut hittade den en överfart där det gick att komma över. Vi hittade till slut ställplatsen Pescia Roma, La Pineta.

   N 42° 21' 56" E11° 29' 39"

Vi hittade en skuggig plats under träden. Tvättade 2 maskiner för 3€/st. Sen blev det vila i stolarna.

Vi satt ute till 22.00 och det var över +20 gr och det var varmt i husbilen.

Utsikten från vår plats in mot landet. Havet några hundra m bakom oss, många nya platser på gång att tas i bruk.

Vi tog en promenad ner till stranden, men det blev inget bad, det blåste för mycket.

Nästa dag bar det av till stranden igen och den här gången kunde vi njuta av det varma vattnet, men tyvärr glömde vi ta med termometern. Vi tror vattentempen låg på ca +22 till +24 och vädret soligt med en temp på +28 till +30.

Nästan själva på stranden.

Ljumma och härliga kvällar då vi kunde sitta ute.

Idag torsdag, lämnar vi ställplatsen, den stänger för att öppna i april nästa år. Vi fortsätter söder ut och hoppas hitta en bra parkering nära vattnet.

Besök i ett paradis.

 Vi lämnade Castiglione di Lago för att köra in åt landet. Nu får vi väldigt vackra vyer, först med träd och buskar.

Längre fram blir det åkermark på böljande kullar.

Vägen växlar i underhållet. Ibland jättefin, för att sedan bli sprickig och dålig asfalt, men utsikten och vyerna var underbara.

Toscana är fantastiskt vackert och väldigt kuperat. Nu har vi kommit fram till Montalcino. Här har dottern Lena med maken Bengt hyrt ett fantastiskt hus och här samlas familjen för att njuta av sol och värme.

Vi kör upp till ställplatsen, som finns här för 5 € inkl VA. Här i Italien har vi inga problem med tömning och påfyllning av vatten.

N43 02 27 E11 29 16 

Ställplatsen ligger högt och ca 1,2 km från centrum. Vi parkerar och inväntar vår privata taxi, som är Bengt.

Sån tur att vi inte körde ner till deras hus på den lilla vägen. Den vägen var både brant och smal och vi hade inte fått plats med 2 husbilar. Där mötte barnbarnen Victor och Sophie oss, med sina respektive.

Lena hade dukat upp ett riktigt godisbord och Bengt stod färdig med skumpa vid poolen. Jag var svettig och hade gärna tagit ett dopp, men vattentempen var någonstans runt 18 gr. Den var rengjord och påfylld med nytt (kallt) vatten. Svetten avtog och längtan efter ett dopp avtog den också.

Vi lät oss väl smaka av alla goda tilltugg. 

Här fick jag med tre generationerna tillsammans på bild. Lena med sitt första barnbarn (Victors dotter) och dottern Sophie i bakgrunden. Hade jag varit med på bild så hade det varit 4 generationer. Lilla Charlie är vårt yngsta barnbarnsbarn.

Utsikten från poolen är otrolig.

Det blev även en husesynsrunda. 3 våningar och där fanns sovrum med toalett och dusch på alla tre. Köket låg längst ner och på en mellanvåning fanns även ett allrum med tv. Ett riktigt paradis med allt vad man behöver.

                   

Många trappor att gå i, men mest försiktighet fick man ha när man skulle till poolen. Den trappan hade nog många år på nacken.

Det blev pool-häng utan bad, ett tag till.

Vi blev sittande ute ganska länge, men runt om oss tornade ovädren upp sig och lagom till vi skulle äta....ja då kom regnet. Planen var ju att äta ute, men vi fick snabbt dra oss in igen. 

Maten då?? Jo färska pastakuddar med fyllning av spenat, pestosås, olja och kryddor samt tomater, mozzarellaost och bröd. 

Så otroligt gott, en riktig italiensk pastarätt..... gjord av svenskar. 😋

Det blev en mycket trevlig kväll med hela familjen Jacobson, innan Lena sedan skjutsade oss tillbaka till ställplatsen.

Stort TACK Lena och Bengt för en mycket mysig och trevlig kväll i ert  paradis.

Vi ses hemma i Sverige nästa gång. 💖

Vädret har idag varit växlande sol och moln men +30 gr. 

En natt till i.....

 Castiglione de Lago på ställplatsen, som nu hade fyllts på av Italienare på helgutflykt. Värmen håller i sig och nästan ingen vind. Idag ska vi ta oss upp till borgen och den gamla delen av staden.

Jag hade sett på en karta att det fanns en gångväg upp till borgen, så den letade vi reda på. Här gick vi förbi en massa urgamla olivträd.

Jodå visst hittade vi gångvägen, men sen.....alla trappor upp. Det frestade på både ben och lungor att gå den vägen.

Vi fick stanna flera ggr för att vila. 101 trappsteg var det, tur jag hade stavar med som hjälp. 😁

Det första vi fick syn på var Palazzo della Corgna från 1500 talet, men även känt som Palazzo Ducate. 

En bild lånad från internet, eftersom jag inte har någon drönare.

Vi fortsatte till teatern i den gamla delen. Castiglione del Lago är en härlig by belägen på en kalkig udde med utsikt över sjön Trasimeno. Byn har ett mycket gammalt etruskiskt och romerskt ursprung, området var redan bebott när udden fortfarande var en av de fyra öarna i sjön.

Tur det fanns en sten att vila på.

Skönt med lite skugga.

Vi fortsatte en gata genom borgen, tyvärr precis när det var dags för siestan, då de flesta affärer stänger några timmar.

Fortsatte ut mot den södra ingången och fick den här utsikten.

Sen var det dags att ta trapporna ner igen.

Tillbaka på ställplatsen med ömma ben och svettig.

En snabblunch bestående av kräm, mjölk och macka.

Resten av em slappar vi i värmen, betalar 16€ och får stå ett dygn till. Passar på att duscha och tvätta håret, nu när vi har el och jag kan föna det. Det var svettigt att gå till borgen.

Annica bjöd på mat och vi på Irish Coffee och Russische Schokolade med grädde. (inköpta på city i Lübeck) Njuter resten av kvällen i +20 och vindstilla.

I dag söndag ska vi träffa dottern Lena med familj, som hyr ett hus i Montalcino. Varma källorna får vänta några dagar.