fredag 31 oktober 2014

Över Qafa Ljogorasë passet i Albanien


Efter en natt med regn och åska var det dags att hitta vägen tillbaka till den stora vägen. Igår tyckte vi att vi hade kört lite fel. Det var inget mot vad vi skulle göra idag. Man kan undra hur de tänker trafiksäkerhet här, inga skyltar som visar stora gropar eller höga kanter.
Vi hade sett en fin asfalt väg, när vi kom igår och nu tänkte vi ta den. Jodå den var kanonfin till ca 1 km från byn, då upphörde den fina asfalten och det blev den vanliga gropiga och dåligt lagade igen, och den blev bara sämre och sämre. Rätt som det är har vi en hög bro framför oss...ska vi verkligen upp där? Jo, andra bilar kör där och vi har nog ingen annan stans att ta vägen.


Fortsatte i hopp om att komma ut på den fina motortrafikleden igen, men det skulle dröja några km till. Vi hamnade på något som så småningom skulle bli en väg. Kryssade fram och tillbaka då det ibland var stora hål i vägen.


Så äntligen en avfart, men inte en skylt som talar om hur eller vart vägen går. Nu är vi på motortrafikleden igen på väg mot Fier




Vi hade tänkt besöka de utgrävningar och ruinerna i Antikens Apollonise.  Vi kör in i Fier och hittar en skylt som visar att vi är på rätt väg. Vi följer vägen, men någon fler skylt hittar vi inte och det slutar med att vi till slut är ute på vägen mot Vlorë. Nu blir det åter någon form av motorväg.




Kör genomfartsleden, som har två olika körfält delade med palmer och rätt som det är får jag syn på en bank, med en uttagsautomat utanför. Turligt nog en rondell... och så kan vi stanna utanför. Nu gör vi som alla andra slår på varningsblinkers medans jag rusar in för att ta ut pengar. Solen lyser och det är omöjligt för mig att läsa på rutan, så jag kallar på hjälp från banken. När hon frågar hur mycket jag vill ha ut så blir det korslutning i min hjärna....och jag säger 200, nu ska ni veta att 200 lek är ungefär 30 Kr. Hon ser lite frågande ut men slår in något och säger att jag nog menade 200€ ut kommer.....30000 Lek=ALL. Jisses vad ska vi göra med alla dessa pengar? Jag rusar tillbaka till bilen och vi kör iväg. Nu ska vi både handla och kunna tanka, bo på camping, äta ute och kanske tvätta bilen och vi kommer nog att ha pengar kvar tills vi ska hem....om vi nu tar vägen genom Albanien, det är inte bestämt än. Dessutom sägs det att allt är så billigt här. Jaja det här med valutan är inte lätt :(


Nu är det slut på motorvägarna och vi kör utmed kustvägen mot Sarandë. Otroligt vackert är det, men jag har motljus och då blir det svårt att återge vad vi ser. Vi stannar till i en by där vi ser en mataffär och jag gör lite inköp av det vi saknar mest ägg, bröd, grönsaker, potatis och frukt, summan av det hela blev 525 Lek ca 35 kr. 10 kr är ca 150 lek.



Vägen viker av från kusten och vi ska klättra upp för berget.





Så snällt av kossan att hålla sig undan från vägen då den är i dåligt skick. På många ställen har den rasat och det ser lite farligt ut.


Brant uppför är det också. Här behövs både bra däck och snökedjor. En miss av oss som tror det är sommar :) Snökedjor bör medföras under perioden 1/11 - 30/4 säger Motormännen. Oj oj vi får nog hålla oss på låga och strandnära ställen om vi inte kan köpa några här nere.


Utsikten bakåt är fantastisk. Vägen är så brant och så kurvig att man är glad att det inte är vinterföre, för då hade vi nog aldrig tagit oss upp. 


Till slut är vi uppe på den högsta punkten på Qafa e Llogorasë passet 1027 möh. (stavningen efter den Albanska kartan)
Den här vägen byggdes 1920 och nu hoppades vi att det inte skulle vara lika brant utför på andra sidan.



Nej inte lika brant och det är dit ner vi ska.


Vägen går verkligen i sick sack, som ni kan se här. (Autoroutens blå linjemarkering funkar, men stämmer inte alltid överens med de få vägar som finns på kartan)


Graffitimålarna har hittat upp på den här höjden.


Vackert är det oavsett om man tittar upp mot berget eller ut mot havet.




Man möter både bilar djur och människor på den kurviga vägen, så det gäller att se upp.



Långt bort i horisonten kan vi nu se ön Corfu.


På vissa ställen i byarna är det trångt och bussen tutar och varnar.


Nu hittar vi avfarten ner till stranden Jalë. Även den kurvig och brant på sina ställen. 


Byn vi kommer till har stängt för denna gång. Det finns en camping men den verkar inte ha varit i bruk på ett tag. Vi pratar med mannen i det närmaste huset om vi kunde övernatta här. Det var helt OK sa han och nu står vi här bara ca 20 m från vattnet och har en fin utsikt. Solen ”gick ned i säck” som man säger så det blev inget kort. Jalë Beach N40 07 12 E019 42 06



 Ett gott råd om ni funderar på att åka kustvägen, se till att ha bra däck och bromsar....det behövs. Det är en fantastisk väg att åka, men den kräver sin förare, många förrädiska hål i vägen, som inte finns någon varning om. Nu pustar vi ut (Ingemar) med en gin och tonic. Ingen TV och inget wifi då får vi ta till korsord och nedladdade tidningar på datorn och jag har massor av garn med mig :)) 
Tack för alla härliga kommentarer.

torsdag 30 oktober 2014

Trafikregler i Albanien?


Nu är vi på rull igen.Vi lämnar den fina campingen Lake Shkodra Resort efter att ha betalat med Visa 32.70 € för både 2 tvättar och övernattning med bra wifi inkl 2,5% i avgift för visa. 



Kör den knaggliga vägen upp mot vägen till Shkodra. Här möter vi herdinnan på väg med sina getter till bete. Strax där efter poliser mitt ivägen men de hejar glatt på oss. I gathörnet står en typ av korvkiosk på hjul.


Vi hade tänkt försöka att hitta en bank eller en uttagsautomat. Jag hade varit på internet och sett att vid Hotel Rozafa skulle en Bank Raiffelsen  N42 04 02 E019 30 46 ligga och de skulle även ha en uttagsautomat. Att komma in i Shkodra var ungefär som att komma till baka till Marocko....folk, bilar, cyklar och hästvagnar över allt...rena kaoset ibland. Nu har vi ju kört i Marocko så vi var ju vana, jag menar Ingemar, för jag kör ju inte (får inte) men jag fotar så fort jag hinner :)





Gammalt och nytt blandat.


Att hitta en parkering var ju stört omöjligt, som att hitta en nål i en höstack.
Ett tips till er som ev tänker åka hit ner. 
SE TILL ATT HA BRA MED EURO MED ER för det går oftast bra att betala med dem, eller försök växla i tullen när ni kommer in i Albanien, vi missade det. 
Lite bortskämda är vi efter att ha åkt i Marocko, där var inga problem med att hitta uttagsautomater.


Här parkerar man precis där man tycker, även om det är mitt i gatan, så bussar och andra fordon får köra ut i den andra filen för att komma om. Träffar man en bekant på gatan så stannar man och pratar även om det finns andra trafikanter som vill fram.



 Affärerna ser också ut som i Marocko, små kyffen med antingen överfullt av kläder eller frukt och grönsaker eller annat som kan behövas i hemmen. Vi får en känsla av att det här har vi ju varit med om tidigare, haha.


Hundar finns det också gott om och här har de tagit sin siesta, utan att bry sig om det som finns runt omkring.


Fattigdomen syns överallt även allt skräp.


I ett gathörn skulle vi till vänster och här får man verkligen ha ögonkontakt med övriga trafikanter, för nu blev det plötsligt vänstertrafik.
När det gäller trafikregler här så är det högerregeln som gäller, även i rondeller. Det är 30-40km/tim som gäller i tätbebyggelse och på större vägar 60-80 km/tim. Hastighetsskyltarna tar ingen hänsyn till de kör även om på heldragna linjer. Det märker vi på alla blombuketter efter vägarna, jag ljuger inte om ja säger att vi sett minst 50 sådana buketter av plastblommor.


 Nu stoppar vi in koordinaterna på Sygic och kör därifrån. 
Klockan är över 11 och vi börjar bli lite kaffesugna, några parkeringsplatser ser vi inte till, så vi kör in på en grusplan där Cafét/baren är stängd.


Vi fortsätter mot Durrês och nu är det mera landsbyggd och här håller man på att skörda majsen som sedan läggs på tork.



Plötsligt får vi syn på motorvägsskylten och nu blir det dubbla filer. Men även om det är motorväg och det står att varken motorcyklar, cyklar eller gående får åka där, så får tydligen traktorerna köra med sina hölass.



Varför trafikregler och skyltar när ingen följer dem? Trots det så ser vi ju massor av poliser, men inte på motorvägen, som stoppar andra bilister, men inte oss.


Lika plötsligt som den kom lika plötsligt tar den slut och då är det 20 km/tim som gäller ??



Det säljs en hel del frukt och grönsaker efter vägen, men även neongula västar och varningstrianglar...ja det behövs verkligen.


Något annat som vi sett massor av är Lavazh, alltså biltvättar. Vi skulle verkligen behöva tvätta husbilen.....men då behöver vi mer euro eller Albanska Lev = ALL


I Durrês viker vägen av och vi ska söder ut efter kusten och här är det nya vägbyggen på gång, här gäller det att ha uppsikt åt alla håll, för alla tror att de ska komma fram fortare om de tränger sig före.


Det byggs överallt och husen är oftast i tre våningar med trapporna utanför.


Nu ska vi hitta skyltarna om var vi ska svänga av mot Camping Pa Emer N41 10 56 E019 28 41, Det hör till saken att vi kan bara lägga in de stora vägarna med Sygic på paddan, Albanien finns inte med, så nu blir det lite problem att hitta. Givetvis kör vi fel, men rätt som det är inne i en liten by får vi syn på den bruna skylten med Kamping. Vi vänder och kör in på den något knaggliga vägen. Nu blir det några km i 20-30 km/tim, vägar, som åter påminner om Marocko haha.
Roliga hus både nybyggen och klara. Vinduvsodlingar och åsnor.


Barnen är på väg hem från skolan, hejar och vinkar åt oss.


Vägen blir allt mindre och gropigare, men till slut kommer vi fram och har en brant backe upp till  receptionsbyggnaden/restaurangen. Vi betalar 17€ och wifi fanns vid restaurangen. Solen skiner och det är varmt ute ca 21 gr det blir en stund i solen med ett glas rött och lite tilltugg innan vi gör middag.


 Vi får sällskap av campingens ena hund Kosovo, som verkar väldigt snäll, han fick en korvbit av mig och nu vaktar han åt oss. :))


När solen var på väg ner tar vi en promenad ner till den lilla ön.
Vi kollar in toaletter och duschar , där det verkar rent och snyggt. Varmt vatten i duschen.
Pratar en stund med ägaren som talar lite tyska och franska, han berättar att det är hans son , som arbetar med grävmaskiner i Milano, som gjort i ordning hela campingen och den lilla ön för egna pengar. Det ingick även att låna fiskebåt för att fiska. Sommartid finns även en liten bar på ön.
Vi går förbi de platser som man kan stå med husbil på närmare vattnet, här finns även el.


Solen börjar dala och vi går hem till husbilen igen. Mörkret kommer fort nu här nere redan vid 16.30 börjar det skymma och en timme senare är det svart ute.


Vi tittar på lite Albansk TV det är Idol som sänds även här. Resten av kvällen blev det lite kortspel på datorn och korsord.