måndag 30 april 2018

Fricamping på Sardinien


Från Cala Gonone kör vi ca 80 km norr ut. Ingemar var lite trött på kurviga vägar så vi valde en omväg, den blev något längre, men inte fullt så kurvig. Vi beundrar de som är ute och cykelcampar här, det är ju ibland ordentliga backar att ta sig upp och nedför. 


I natt skulle det bli fricamping igen och vi hade hittat en parkering vid Spiaggia di Berchida . Vägen dit var  väldigt dålig, med stora gropar och fåror efter regn, den skulle behöva skrapas och jämnas till..


Vi kom ner på en stor parkering, där kossorna gick lösa. Att det kom både småbilar och husbilar tycktes inte bekomma dem alls.


Någon avgift togs inte upp vid den här tiden, men till sommaren kostar det 10€ utan service. De som skötte sophämtningen hade tagit semester. 😁


När man befinner sig vid en strand så måste man ju kolla in den. Det var lika folktomt här som på många av de andra stränderna vi besökt. Nu var det sen eftermiddag och det blåste, så något dopp i havet blev det inte.


Ingemar har sin kikare med, men fick användning av den först när vi kom tillbaka till husbilen. Vi hör och ser en del småfåglar, men vi kunde inte komma på vad det var för sorts fågel, som hoppade runt på marken framför husbilen.


Däremot kände han igen Steglitserna, som fanns i hundratal, precis framför husbilen. Han fick också se flera Biätare de var tyvärr så snabba, så jag lånade en bild från nätet.




Om Ingemar gillar fåglar så gillar jag blommor och i diket hittade jag Opiumvallmon. 


Tistlar finns i massor och i olika färger så fina, men de får stå kvar.


Morgonen därpå kunde vi äta vår frukost ute.


Naturen bjuder på vackra vyer.


Vi åker förbi ett hägn med Åsnor.


Vi stannar till vid stranden i La Caletta för en fika. Strax efter blir vi omringade av surfingfolket...ett helt gäng, som skulle ut och surfa på vågorna.



Det blåste och det inbjöd inte mig till något bad idag heller, men + 27 gr i luften är inte fel det heller.


Vi följer kusten vidare mot norr.


Hittar en stor grusparkering N41 02 52 E 09 31 07 Här stannar vi för natten och passar samtidigt på att bada och sola. Men för att komma till badplatsen, så fick man gå ca 500 m.


Italienarna trotsar alla skyltar. 😠
Det fanns en stor skylt vid början av vägen ner till stranden, rund vit botten med röd rand runt om, vilket vi tolkar som att du får inte köra in här. Sedan satt de här förbudsskyltar var hundrade meter. När vi kom ner till stranden stod det minst 15 småbilar och dessutom hade 2 husbilar lyckats ta sig ner. Vägen var både brant, kurvig och i mycket dåligt skick, men det stoppade dem inte. Polisen åkte förbi, men brydde sig inte. Man undrar ju varför, när det finns tydliga skyltar.




Vi plockade ihop våra strandmadrasser och fika och promenerade ner. Där hittade vi en liten strand för oss själva.

Naturligtvis blev det bad idag, då det knappt var någon vind. Lite stenig strand, men jag tog mig ut i det blå och njöt av det +20 gradiga vattnet.



Tillbaka upp till husbilen och nu fick vi både höra och se några Duvor, vi inte sett tidigare.



Vi stannade en natt till på parkeringen och passade på att fika ute i solen, innan vi fortsatte runt kusten.


Det är inga problem att fricampa här på Sardinien, eftersom de flesta Campingar inte öppnar förrän 1-15 maj. Hur det är mitt i sommaren kan jag inte svara på, men då gäller det nog Campingar. 


Nu undrar ni nog vad är det för konstig bild jag har lagt in nu. Saken är den att vi fick stanna, för en sköldpadda var på väg över. Jag fram med kameran, men så klart var den felinställd, så någon bild fick jag inte. När vi fortsatt några hundra meter får vi syn på en till, men den var så snabb (kan sköldpaddor vara snabba?) så jag fick bara en bild på den i gräset där den försökte gömma sig. Det var ett träskområde i närheten så det var nog dit de var på väg. Vi hade hoppats på att få se några mer, men så blev det inte.
Vi fortsatte runt kusten, då vi hade tid över och har bara ett par mil kvar till färjan.
Natten tillbringar vi på en parkering i byn Porto Pozzo. Vår tid på Sardinien är slut för den här gången, men vi kommer gärna tillbaka.


Idag måndag kl 12.00 går färjan till Bonifacio på Korsika och vi har bokat biljett med Directferries.se som kör 4 ggr om dagen, priset blev 1500 kr, men kan variera beroende på dag och tid.
Det som oroar mig mest är att det blåser ca 7-14 m/s
Nästa inlägg kommer från Korsika.







lördag 28 april 2018

Cala Gonone och Grottan Blue Marino

Cala Gonone  ligger långt ner, när man kommer på väg 125. Vi tog oss ner för de 6 hårnålskurvorna och mitt i en av dem mötte vi så klart bussen, samt en massa småbilar, men det gick bra även om jag fick hjärtat i halsgropen. 😀


Det finns en Camping och en ställplats för husbilar. Vi valde ställplatsen N40 16 47 E 09 48 27


Här finns plats för både små och stora bilar och de håller på att fixa till ännu fler platser. Tvättmaskinen var en sådan med vinge i botten, jag valde att tvätta upp för hand.


Dags för en runda på stan och kolla in omgivningen. Eftersom Cala Gonone ligger på en sluttning så blir det en del backar att ta sig upp för senare.


Vi följde en gångväg och hamnade i Akvariet Det var massor av familjer där och vi kunde senare konstatera att det var Frihetsdagen och många var lediga. Ett besök på Acquario kan vi rekommendera.... många granna fiskar får man se. 
Vi missade att betala och tittade bara på fiskarna, men det ska finnas sköldpaddor och andra djur att beskåda. Vi fick också veta lite mer om de där bollarna, som vi  hittade vid stranden i Marina di Arbores det är ett gräs på havsbotten som heter Posidonia.


Nu blev det inte någon längre visit där, för vi skulle ner och beställa biljetter till Grottan Blue Marino.
Den skulle ha hittats av en familj på utflykt med båt. Namnet har den fått av de munksälar, som förr fanns här, de försvann när människan hittade deras grottor. 


På vägen dit blev vi hungriga, när vi såg alla fina strandbarer och restauranger. Nu är vi ju inga som gillar att gå ut och äta, men ibland måste man.


Pizza blev det, men den föll oss inte alls i smaken, var för lite ost på och ganska torr, jag som trodde pizzan kom från Italien. Dessutom var själva botten torr och seg. 😒 Nej.... tacka vet jag pizzorna hemma, mycket saftigare och godare.


Vi fick tag på biljetter till Grottan och kl 15.00 gick båten. Priset 12€/pers + 4 €/pers om vi ville in i grottan. Många valde att stanna på stranden, Luna beach, för bad och sedan se grottan, vi tyckte det räckte med grottbesöket.


Många grottor har vi besökt och för det mesta får man inte fota inte ens utan blixt....tyvärr. Vi följde ordningsföreskrifterna och vandrade den 1 km långa vägen in med en guide, som berättade på engelska.


Så synd att vi inte kunde fota inne i grottgången, här är några lånade bilder från internet.


Det fanns vatten hela vägen in och enligt guiden så var grottan mer än 8 km lång, men bara 1 km öppen för allmänheten. Det var en intressant och spännande tur och inte kändes det som om vi hade gått 1 km in. 


När vi kom tillbaka kom båtarna för att hämta oss. Det var en aning svajigt att gå landgången till båten pga att vågorna slog in mot grottan och båten gungade ordentligt, men ombord kom vi.


Sen drog den iväg in till hamnen i Cala Gonone, det tog ca en kvart.




Vi var tillbaka på utsatt tid 17.00 och började ta oss upp för backen mot museet, som ingick i båtpriset. Stannade och köpte var sin glasstrut med 2 kulor för 3€/st....det smakade gott efter båtturen.


På museet kunde Ingemar få se en massa uppstoppade fåglar, som ju är en del av hans intresse. Munksälarna fanns givetvis också på plats.


På kvällen hade vi tänkt att äta grillad kyckling vid ställplatsens bar/servering....men det blev ingen ....de hade bara pizza att erbjuda oss....nej tack!
Även idag har vädret varit varmt och soligt och vi har fått rejäl motion, i morgon lämnar vi Cala Gonome för nya platser. 


fredag 27 april 2018

Vägarna på Sardinien.


Vägarna här på Sardinien har gjort oss förvånade. Vi har åkt i Italien och inte varit överförtjusta precis, över deras vägunderhåll. 
Här har vi inget att klaga på, nej vi är glatt överraskade, av vägarnas fina skick....åtminstone de som är asfalterade. Det byggs flera nya vägar, men ibland tar de slut och då får man gå in på den äldre delen, som här där den nya vägen plötsligt tog slut.


Att vi skulle klättra högt upp anade vi inte, men det blev både kurvigare och högre ju längre upp vi kom. Vi hade tidigare sett att det låg en stad/by högt upp på bergväggen, inte trodde vi att vi var på väg dit, men så var det.


Tidvis får man inte köra fortare än 30 km, men då hinner vi se oss omkring, så det gör inget....vi har inte bråttom.


Fina toppar runt omkring.


 Baunei hette staden/byn, som ligger på 800m/öh och här går vägen rakt igenom, inte lätt att dra om vägen här, som man gjort på flera andra ställen. Att parkera en husbil är inte heller så lätt, så vi kör bara vidare.


Fortsätter den ringlande vägen tills vi når toppen och drygt 1000m/öh


Det är en fantastisk väg att åka och vi kommer till något, som man kan kalla öppna tunnlar.


Här kändes det verkligen säkert att åka, bra bredd på vägen och ändå utsikt.


Naturen skapar själv sin konst.


Ibland känns det som om vi är i Lappland och åker bland kalfjällen och vid trädgränsen.


Stannar till och tar en fika och intill går korna lösa, men man hör deras bjällror. Afodillen växer överallt och nu är den i stort sett överblommad


Till slut kommer vi ner på lägre nivå och Ingemar trodde han kunde pusta ut, men då fick han se att vi skulle genom en tunnel och vidare 


.....ner på en sicksack väg för att komma till vårt mål för dagen.


Målet var en ställplats i Cala Gonone och här räknade vi med att stanna ett par nätter....varför får du läsa om i nästa inlägg.


Sträckan idag var ca 80 km och här kan du se hur vi åkt.



Termometern visade på +26 både inne och ute.