Från Minas de São Domingo kör vi ner mot kusten. Åker förbi den långa raden med storkbon, en i varje elstolpe....minst 7 stycken och de hade alla invånare.
Till Mertola är det ingen bra väg, skumpig och dålig asfalt. Här i byn finns också en ställplats nere vid floden. För några år sedan var vi upp till borgen i Mertola och gick i den gamla stan innanför ringmuren. Här finns mycket att se om man är intresserad av utgrävningar mm.
Många roliga rondellprydnader kan man få se.
Och många broar får man passera, ibland med stoppljus, för de är för smala.
Portugal har, precis som Spanien, många uppdämda sjöar, de kallas också Barragemer eller Paredão (Portugisiska) Den här hade inte så mycket vatten, det kan man se på stranden. Här har vattnet gått mycket högre upp tidigare. Eftersom här är mycket torrt på sommaren, så behövs de här uppdämda sjöarna för att förse bönderna och odlarna med vatten.
Vägen från Mertola och ner mot Vila Real S:t Antonio är kanonfin, men ingen trafik att tala om. Tidvis kändes det som om vi var ensamma på hela sträckan.
När vi närmar oss Castro Marim är det dags för lite fika och vi hittade en plats att parkera....alldeles bredvid gick korna. Här passade vi på att köpa en säck med 3 kg apelsiner för 1.80 €.
Vi kör till ställplatsen vid hamnen och busstorget. Här gäller det att ha koll på vad klockan är, när du får din biljett. Den gäller för 24 timmar och 4,50€, men om du missar tiden med bara 5 minuter, får du betala för ytterligare 24 timmar. Så ha koll på tiden. 😃
Vi tar en promenad in till stan, för lite koll i affärerna. De flesta säljer mest frottéhanddukar, sängkläder och bebiskläder. I en butik skyltade de med gamla leksaker, många häftiga bilar där. Vi hittar en Chinesbutik och där blir det en snygg tröja till Ingemar...inte bara jag som köper kläder. 😃
Nu har Ginsten börjat blomma här i Portugal och buskarna lyser vita och ibland gula.
Onsdag och dags att fortsätta för att sammanstråla med Torgny och Ulla i Faro.
I Olhão hittar vi det mest grafiti-målade hus vi någonsin träffat på. 😁
Framme vid Estadio Algarve i Faro, där träffar vi inte bara Torgny och Ulla, utan även Rigmor och Rolf. Det kom fler husbilar och till slut blev det 22 st med bara svenskar. Det blir en hyfsad hejarklack för de svenska tjejerna, när de ska spela.