Till Algarve(cupen)

Från Minas de São Domingo kör vi ner mot kusten. Åker förbi den långa raden med storkbon, en i varje elstolpe....minst 7 stycken och de hade alla invånare.

Till Mertola är det ingen bra väg, skumpig och dålig asfalt. Här i byn finns också en ställplats nere vid floden. För några år sedan var vi upp till borgen i Mertola och gick i den gamla stan innanför ringmuren. Här finns mycket att se om man är intresserad av utgrävningar mm.

Många roliga rondellprydnader kan man få se.

Och många broar får man passera, ibland med stoppljus, för de är för smala.

Portugal har, precis som Spanien, många uppdämda sjöar, de kallas också Barragemer eller Paredão (Portugisiska) Den här hade inte så mycket vatten, det kan man se på stranden. Här har vattnet gått mycket högre upp tidigare.  Eftersom här är mycket torrt på sommaren, så behövs de här uppdämda sjöarna för att förse bönderna och odlarna med vatten. 

Vägen från Mertola och ner mot Vila Real S:t Antonio är kanonfin, men ingen trafik att tala om. Tidvis kändes det som om vi var ensamma på hela sträckan.

När vi närmar oss Castro Marim är det dags för lite fika och vi hittade en plats att parkera....alldeles bredvid gick korna. Här passade vi på att köpa en säck med 3 kg apelsiner för 1.80 €.

Vi kör till ställplatsen vid hamnen och busstorget. Här gäller det att ha koll på vad klockan är, när du får din biljett. Den gäller för 24 timmar och 4,50€, men om du missar tiden med bara 5 minuter, får du betala för ytterligare 24 timmar. Så ha koll på tiden. 😃

Vi tar en promenad in till stan, för lite koll i affärerna. De flesta säljer mest frottéhanddukar, sängkläder och bebiskläder. I en butik skyltade de med gamla leksaker, många häftiga bilar där. Vi hittar en Chinesbutik och där blir det en snygg tröja till Ingemar...inte bara jag som köper kläder. 😃

Nu har Ginsten börjat blomma här i Portugal och buskarna lyser vita och ibland gula. 

Onsdag och dags att fortsätta för att sammanstråla med Torgny och Ulla i Faro.

I Olhão hittar vi det mest grafiti-målade hus vi någonsin träffat på. 😁

Framme vid Estadio Algarve i Faro, där träffar vi inte bara Torgny och Ulla, utan även Rigmor och Rolf.  Det kom fler husbilar och till slut blev det 22 st med bara svenskar. Det blir en hyfsad hejarklack för de svenska tjejerna, när de ska spela.

Mer om Algarvecupen i morgon.
Temperaturen ca +20 men lite dis för solen.

Från ett gruvdistrikt till ett annat.

På söndagen kör vi från  Algodonales mot Sevilla, vägen är fin och inte mycket trafik. 
Alla åkrar är inte sådda så de lyser i olika bruna nyanser. Ibland ser det nästan ut som smutsig snö.

Som vanligt hinner vi inte långt innan "kaffetarmen" gör sig påmind. Vi åker över en liten grön flod....

...och hittar en stor parkering, ovanför den gröna floden.

Här var så gott om plats att vi kunde ta ut stolarna och fika i solen.
N37 01 04  W005 36 27

Inte så mycket att fota efter vägen, men vi passerar Sevilla, stannar inte till eftersom vi varit där tidigare.

Broar över floden finns det många, men också ledningar av olika slag.

Nu är vi på väg mot Portugal.

Innan vi kör över gränsen stannar vi till i Minas de Riotinto. Det är ingen ställplats, men här finns en intressant järnväg som tar dig in i det numera nedlagda gruvdistriktet. 
Vi har stått här tidigare N37 40 19 W007 30 16 
Har ni inte gjort den här tågresan, så kan jag rekommendera den.

Det stod en husbil när vi kom, men den flyttade på sig, så vi blev ensamma den här gången. Innan maten tog vi en promenad. Många ljuslila buskar blommade, men sorten ??

Vi följer en väg och får en fin utsikt mot området, som tyvärr ser ut som ett öppet sår i marken. Området är enormt stort på båda sidor av den större vägen hit. 
Rio Tinto Company Limited byggde järnvägen från Minas de Riotinto, för att forsla malmen till Huelva, där den sedan lastades på fartyg på väg till Storbritannien för förädling.


Lånad bild från internet
Corta Atalaya är namnet på ett öppet dagbrott som är hela 1200 meter brett och 345 meter djup. Där har man utvunnit metaller sedan urminnes tider. En gång jobbade 12000 gruvarbetare i Corta Atalaya, och det var Europas största dagbrott och ett av de största i världen. Blodröd koppar står i kontrast till gröna svaveldammar och det är en mycket spännande plats att besöka.
Corta Atalaya är det största öppna dagbrottet i Europa och i närheten finns en golfbana Corta Atalaya för de som är golfintresserade.

 Golfbanan byggdes för att underhålla engelsmännen som jobbade med gruvdriften åt Rio Tinto Company Limited. För några få euro så kan man spela på en av världens märkligaste golfbanor. Hela golfbanan är uppbyggd av olika malm och restprodukter vid gruvdrift. Numera finns gräs på tee och green, men fairways skiftar i olika färger beroende på vilken slaggprodukt som använts. Ibland får man framåtstuds på drivern och bollen går jättelångt, men den kan lika gärna studsa vänster, höger eller bakåt när den landar på malmen. För att inte skada golfklubborna, så spelar man från en liten matta som man får låna gratis av golfklubben. Driving rangen är också en fantastisk upplevelse, där man slår bollar mot väggen av ett dagbrott. Receptionen eller klubbhuset är bara öppet vid behov, så kom ihåg att boka tid

Det var lite fakta om platsen vi övernattade på. Ingemar blev intresserad av malmen och hoppades hitta någon fin bit, som souvenir.

Vi sov ganska bra på natten, men stördes lite av de stora bilarna, som åkte in och ut genom den stora grinden till byggnaden mitt emot. Någon form av industri var det där.

Vi lämnar Minas de Riotinto (den röda floden) för den här gången. Stannade till i Valverde del Camino där det också finns en ställplats med gratis VA. Bra att ha tomma tankar till nästa ställe. 😃

Döda träd får inte tas bort hur som helst. Här blev det en vacker tavla, tyckte jag. 
Den väg vi kör har vi åkt en gång tidigare och då körde vi fel i Paymogo, det gör vi naturligtvis även den här gången. 😁

Vi skulle hålla till vänster, men Ingemar kör enligt "Berits" vägval och då blev det lite fel. Vi kom i alla fall rätt till slut.

Strax därefter närmar vi oss gränsen mellan Spanien och Portugal.

Om vägen var bra i Spanien, så var den desto sämre i Portugal. Liten och smal och usel asfalt. Vi har åkt här flera gånger och varje gång hoppas man på att de ska ha fixat till vägen, men nej den är lika dålig nu, som för 7 år sedan. Då besökte vi Jan och Anna som hade bloggen "Man ser floden"  och inte var Jans väg bättre precis. 😀 Ja tänk så många minnen vi har från de här trakterna.

Något skakiga kommer vi fram till Mina de São Domingos, där ställplatsen vid vattnet är nästan full, men där var det både dåligt nät och TV... och internet vill vi ju ha.

Lite längre bort fanns en grusplan till och där var mera plats. N37 40 30 W007 30 08

Vi hittar vår plats på "cementplattan". Nu åker möblerna ut och vi kan sola en stund. Det dröjer inte länge innan vi söker oss in i skuggan där det är +23. Aldrig blir man nöjd....fast det är ju så skönt med solen ändå. Vi blev till slut ett 20 tal HB här.

Äntligen ska vi kunna testa den nya gasolspisen med grillplattan. Och det funkade jättebra dessutom smakade det underbart gott med lite grillat för en gångs skull. Det gick snabbt och det var enkelt att rengöra grillplattan efteråt. Den kommer vi nog använda fler gånger.

Det är både bra och dåligt att stå på hårt underlag. När jag skulle flytta det lilla bordet.... gled ett vinglas i backen och jag har nog aldrig tidigare sett så mycket glasbitar runt omkring oss...Här passade det verkligen in att säga: att glaset gick i tusen bitar. 😁
Sopen fick göra resten av städningen.

Det blev ett väldigt långt inlägg....men så blir det när man inte skriver varje dag. Hoppas ni ursäktar.🤔

Vägen från Algodonales till Minas de Riotinto.

Vägen från Minas de Riotinto till Mina de São Domingos

Vi har ju inte åkt den närmaste vägen till Portugal, men vi har sett en hel del vackra vägsträckor och det har varit väldigt lite trafik. I kväll parkerade vi husbilen i Vila Real S:t Antonio.
I morgon går första machen i Algarve cup.
Heja Sverige!!

Algodonales ställplats

När vi är ute på resa så kan valet av nattplatser se väldigt olika ut. Ibland ställplatser mot betalning, som har all service man behöver, ibland ställplatser utan service, men med fin natur runt omkring och ibland på en gata med trafiken alldeles intill.😃

I går natt blev det gatan utanför Torgny och Ullas hus. Trots att bussar gick förbi och trafiken på N340 ibland var ganska intensiv, så sov vi gott ändå. 

Nu var det inte tänkt att vi skulle stanna där någon längre stund, men ni vet hur det är.....har man trevligt med goda vänner....ja då rinner tiden iväg. Och blir man bjuden på gott tilltugg och god mat då tackar man ju inte nej. 😁

Sen hade jag ju turen att få låna Ullas tvättmaskin, så nu är tvättpåsarna tomma igen.

Till slut.... när skidorna på TV var slut.... kunde vi börja åka igen. Den här gången drar vi upp mot Ronda, men vi ska inte stanna där. Ronda gjorde vi 2011 och 2013, men även 2016 har vi varit där. så vi kör bara förbi.

Nästan varje gång vi kört den här vägen, så har vi stannat för en fika och hoppats på att få se några av de fåglar, som ska finnas här, men inte en gång har vi lyckats få syn på några.

Den här rastplatsen ligger på över 1000 m/öh

Eftersom det är lördag så möter vi massor av mc- förare, men även de som använder de egna benmusklerna och kämpar på både upp och ner.

Innan vi kom fram till fikaplatsen passade vi på att fylla färskvatten från berget. 

N36 35 13 W005 04 01

Vi passerar Ronda .

Gröna och bruna kullar, med bergen i bakgrunden blir vackert för ögat, men tyvärr lite disigt idag.

Vår kära "Berit" vill som vanligt ta närmsta vägen...tror hon...och drar oss rakt igenom Algodonales med dess trånga gator. 

Vi hade ju lagt in koordinater till ställplatsen  i Algodonales, men nu fick vi en sightseeingtur genom staden istället...i och för sig inte fel det heller, men gatorna var lite väl trånga för en husbil.

Den gata hon hade valt att vi skulle åka hade vi nog fastnat på, för där var ett högt övergångsställe, som tur var gick det att köra runt. Tur jag har min Autoroute 13, som jag kan se gatorna bättre på och kunde lotsa oss rätt.

Någon skylt om ställplats såg vi inte till, men där fanns ett stort antal HB och dessutom VA, allt gratis.

Stolar kom ut och vi kunde njuta av solen +20

Grannen bredvid oss hade en sån där stor "ökenbil", som jag kallar dem, och i den hade hon en egen tvättmaskin. Det finns vissa som kan ha med sig hur mycket vikt som helst....jag är inte alls avundsjuk. 😀

Innan middagen passade vi på att ta en promenad in till centrum. Det märks att det är lördag eftermiddag....

....det var nästan fullt på gatuserveringarna....

 ....och många äldre promenerade runt, medans barnen lekte.

Många dörrar stod öppna och vi kunde få en blick in, hur det såg ut innanför de annars stängda dörrarna.

Det enda som var öppet var caféerna och brödaffären. Vi köpte med oss två fina bakelser som vi tog till efterrätt.😀

Att hänga tvätten direkt ute vid trottoaren är väl inget vi är vana vid, men här är det vanligt.

Det blev en promenad på 2,7 km innan vi var tillbaka på ställplatsen. 

Nu hade det kommit fler bilar och vi var till slut drygt 20 HB av olika nationaliteter, som övernattade här.

Nu drar vi vidare, vart får vi se.

Ha de gott!