Många trappor i Mertola

Vaknade åter till en solig morgon. Kanotisterna, som vi luskade ut var från Ungern, var antagligen här på träningsläger och redan kl 8 var de i farten. Det var endast +7 gr ute, så det var nog en kall start på morgonen. 

Vi hade bestämt att vi skulle ta oss upp till borgen i Mertola och för att ta oss dit får vi gå i en massa trappor.

Halvvägs upp måste vi vila, det tar på knän och rygg att gå uppför. Vi fortsatte den stenlagda gatan fram.

Redan här har vi en fantastisk utsikt mot ställplatsen.

Väl framme vid ett litet torg, fanns fina väggmålning.

Vi fortsatte lite längre upp och hittade turistbyrån.

Där var det utställning på gamla hem och vad som fanns i dem. Vi fick tag i en karta över själva stan så vi skulle hitta rätt.

Vi gick förbi kyrkan med sina torn och tinnar, passade på att ta en titt inne också, fortsatte sedan upp till borgen.

Här upptäckte vi att de hade en utgrävning och de höll fortfarande på med den. Den visade sig innehålla husgrunder från 1300 talet.

Från muren hade man en fin utsikt över det nya Mertola.

I de här trakterna är storken ett vanligt inslag, den här seglade runt, men vi såg inte till något bo.

En bild över hur man tror det har sett ut i den gamla staden innanför muren och utgrävningarna.

När vi trodde vi sett allt, så hittade vi en trappa som ledde ner till.....

.....ett källarutrymme ca 20 m långt och helt intakt. Kan undra vad de hade det här valvet till.

Det man grävt ut här är en fontän, det fanns även några golvrester av mosaik, sådana vi sett tidigare. De var duktiga romarna, att bygga och lägga mosaikgolv.

Nu återstod själva borgen och den ligger väldigt högt, till den hör också statyn utanför.

Vi får en fantastisk utsikt över staden och kyrkan med sina små torn, när vi står på de sista stegen innan vi ska in i borgen.

En fin utsikt och högt.

Borgen bestod mest av murarna runt och ett torn där det var ett museum. På bilden kan man se hur det sett ut. Idag finns en mindre estrad uppbyggd för skådespel.

På vägen ut hittade jag en vallmo.

Vi tog en annan väg ner, det var många trappor och tur att vi inte tog den vägen upp. Nu kändes det i knän och rygg och kaffet smakade bra efteråt.

När vi var klara så ställde vi in "Berit" på Mina de Sãu Domingo och den fina ställplatsen där. Naturen runt omkring påminner lite om våra hemtrakter. Här kan du se fler bilder från den ställplatsen.

Nu får vi syn på alla storkbon, jag glömde räkna, men det var säkert minst 8 bon efter varandra och alla utom ett var det storkpar i.

Det är ca 3 år sedan vi var här sist och den gamla damen satt här då också.

Det var ganska fullt med husbilar och alla "båsen" var upptagna av "långliggare". Våra vänner från Vila Real de s:to Antonio hade också hittat hit och det blev ett trevligt återseende. Solen strålade och det blåste bara lite. Nu åkte stolarna fram och vi kunde sitta ute och njuta av solen ett par timmar till.

I morgon ska vi ta en titt på det f d gruvsamhället och då kan jag berätta mer.