tisdag 29 oktober 2013

Kintzheims appark


Fortfarande så känns det konstigt att titta på klockan och upptäcka att den bara är sju, fast det känns som om hon vore åtta. Men så är det de första dagarna när vintertiden ställts in.
Efter tömning av tankarna och påfyllning av vatten drog vi iväg. Tina (dottern) hade för några år sedan hört talas om en Appark som skulle ligga lite söder om Strassburg nära Selestat. Om den parken kan du läsa här.
Vi körde motorvägen ca 5 mil i Frankrike och fick betala 9.60€ dyrt tycker jag.
Strax före Strassburg blev det gratis ända ner till Selestat men då var även beläggningen dålig. Efter sökning på internet så hade vi nu koordinaterna och kunde hitta vägen mot Kintzheim och apparken, Montage des Singes. N48 15 37 E007 22 32

Vi svängde av från motorvägen och in bland husen för att ta oss upp för den krokiga vägen mot aporna.


Tur de hade en apa på skyltarna, för vår franska är dålig.



 När vi kom fram fanns en stor P-plats, som man inte fick övernatta på. Tina och Kurre har förutom sina 2 fosterbarn med sig 2 kompisar till dem. Flickorna hade mycket spring i benen efter flera timmars stillasittande i husbilen, här hittade de en lekpark.


Vi betalade 8.50 €/vuxen och 5€/barn 5-14 år, vid grinden fick vi en näve popcorn att mata aporna med. Stränga order att inte klappa aporna bara sträcka fram armarna med popcornen  Sen kunde vi gå fritt. Breda gångar som även var lämpliga för handikappade.


Apor över allt, högt som lågt, små babys och stora hannar.



Att aporna lever i familjer märkte vi flera gånger på vår rundvandring. När en liten apunge lämnade modern och försökte rymma upp i träden, var hannen genast där och hämtade tillbaka ungen och satte den på ryggen.


Flickorna hade fullt upp med att ge dem popcorn, en del ville inte ha, andra tog gärna från handen. Aporna lever ett fantastiskt "fritt"liv här i skogen som är 60 tunnland stor. Parken används även för forskning på apornas liv.


En skötare kom och utfodrade aporna med frukt och grönsaker, tyvärr så berättade han bara på franska så vi förstod inte vad han sa. På skyltarna runt parken kunde man läsa om aporna på franska och tyska, men inte på engelska.


Apor passar inte som husdjur då de skulle sakna sin familj och bli väldigt ensamma, de är ett flockdjur. Kan undras vad apan tänker om Michell??


Våra sista popcorn fick den här apan och sedan hade vi gått den 
ca 800m långa gångvägen runt.


Promenaden runt tog ca 1 timma. Det är inte lätt att fånga alla flickor på bild, men här lyckades vi få hela tjejligan plus Tina och Kurre samlad.


 Nu ska de fortsätta till Paris och Disneyland, som säkert blir en upplevelse för kompisarna som inte varit utomlands tidigare. 

Lite info om parken
Alsace kanske känd för sina storkar, men det är också hem för omkring 300 Barbary apor i en park under vakande öga av Haut-Koenigsbourg slott. Nya besökare är alltid förvånad över hur nära du kan komma till djuren. Aporna är glada att komma fram till besökarna och förstulet ta lite popcorn från sina utsträckta händer. Aporna är definitivt kungarna här - de gynnas av en 24-hektar tallskog och förhållanden i fångenskap som speglar det liv de skulle leda i naturen. Parken är både roligt och lärorikt med guider på vägen att förklara beteendet hos apor. Sedan det öppnades 1969, har parken också varit en idealisk plats att studera för forskare som vill förstå det sociala beteendet hos våra avlägsna kusiner.

Vi fortsatte söder ut och ett Carrefour där vi skaffade ett nytt Orange simkort för 8 € det jag hade var för gammalt, det kommer bara att  räcka ett tag så i morgon ska jag iväg och fylla på så jag kan blogga igen. Vi fortsätter mot Annecy.

Ett tillägg
I närheten av apparken fanns ett slott Koeningsbourg detta slott kan vara intressant på hemvägen ska vi kanske ta en närmare titt på slottet.

måndag 28 oktober 2013

Genom Tyskland mot Trier.


Vi kom fram till Sendens ställplats vid sex tiden, den var gratis och låg nära en sporthall. Här var vi ensamma. Vi stod ute till klockan var halv tolv och det var fortfarande 17 gr varmt. Givetvis glömde vi ställa tillbaka klockan, men det fick vi göra i morse i stället. Därför kändes det som vi var väldigt tidigt uppe och kom iväg tidigt. Det första vi gjorde var att åka mot Datteln, där det skulle finnas en tömningsstation. Tyskarna är otroliga på att smälla upp tömningsstationer. Något man önskar Sveriges kommuner kunde ta efter, men de ser bara till en sak... att det kostar. Vi hittade den här tömningen inklämd i staketet.


Det började mulna på, att Halloween är snart märks även här, vi åker förbi hela berg av pumpor i alla storlekar, även lite fantasifulla figurer av halmbalar.


Nu har vi ställt in Trier som nästa ställplats och vädret har blivit regnigt och grått.....


.....men snart ser vi blå himmel och hoppas det är dit vi ska.
Gröna ängar och alla färger på träden .....hösten har kommit även här.
Vi gör ett kort stopp för lite fika innan vi fortsätter mot Trier.



Det är lång kö ner för backen mot Moselfloden och här ser vi Domkyrkan i   Trier. Tyvärr så blev det inget besök där, det får bli en annan gång.


Vi har under hela resan hit ner klarat oss från att stå i kö, men nu tickade 40 minuter vidare och vi kröp fram i snigelfart, antagligen rödljus någonstans.
Varför man ska först köra över en bro, ta sig genom stan ca 1,5 km för att åter köra över en bro till andra sidan igen, istället för att ta den andra vägen efter floden, det begriper jag inte, men så visade GPSen. Vi kom i alla fall fram till ställplatsen i Trier.





Ett nytt betalsystem för oss hade de. Man fick ett kort (plast) när man körde in. Detta kort kunde man sedan ladda med 10€ (gjorde vi) sedan använde man det om man ville nyttja wc, dusch, vatten mm då drogs det på kortet, samt att man betalade avresan för de dygn man stått, 8.80 € för 24 tim. Vi tankade vatten och fick tillbaka 0,60 €


Efter lite mat i magarna tog vi en promenad längs Moselfloden. Vi behövde alla röra på oss efter att ha åkt bil i flera dagar.


En silkeshäger fångade fisk vid  flodstranden, det märks att här har regnat ordentligt, för det var mycket vatten i Mosel.


Det han bli mörkt innan vi var tillbaka vid husbilarna.
Det märks att vi är söder ut, för det mörknar snabbt.
I morgon fortsätter vår resa.



lördag 26 oktober 2013

På väg mot Tyskland

Så var vi då äntligen på väg söder ut, vi kunde inte vänta till morgondagen så på kvällen stack vi iväg mot Råå och släktingarna. Vi sov på Råå ställplats nere vid båtarna. På förmiddagen lite besök på apoteket och ICA och tanka sen till Margareth och Sven där vi blev bjudna på en fika med smörgåstårta.
Även Ingemars bror Lars-Göran kom på besök.


Vi fortsatte mot Malmö och sedan mot bron, 
för första gången skulle vi testa vår brobizz.


Ja nu finns ingen återvändo, nu är vi snart framme.


Den funkade ....brobizzen och pengarna dras på visakortet.


Bron mot Danmark en mäktig syn, och lång är den.




Sista biten ner genom en tunnel.


Genom Danmark blev inga bilder tagna, 
förrän vi skulle över nästa bro.


Vi funderade om vi skulle ta hela vägen runt, men beslöt oss för att prova färjan mellan Fåborg och Fynshav. Jag hoppades det skulle vara hyfsat lugnt på vattnet.


Färjan var ingen höjdare dåliga utrymmen inne bänkar ute,
 men i blåst var det inget vidare att vistas ute.


Inte var det lugnt på sjön inte, ju längre ut vi kom desto mer blåste det, något som inte passade mig.


I land kom vi efter ca 50 min och körde sedan mot Flensburg och en ställplats vid vattnet N54 48 17 E009 26 37 som var gratis.


Vi sökte upp MediaMark för att skaffa internet. Köpte ett kort för 5€ men tyvärr så funkade det bara i telefonen och gick inte att dela ut till min dator.
Jaja.... surfa kan jag i allafall göra för pengarna.


Vi fortsatte motorvägen mot Hamburg och Elbe-tunneln.
Nu ser vi ljuset i tunneln :)


Hamburg


Som vanligt är det köer i Tyskland och GPSen varnar så vi tar en annan väg ner mot Bremen. Lite landsbygdsvyer är roligare än autoban.


I Wildeshausen var det dags för tankning och vilka står där om inte dottern med familj. Vi skulle sammanstråla på en ställplats söder om Münster, Senden N51 51 16 E007 28 37. Nu får vi sällskap sista biten.


Värmen kan vi inte klaga på. 
Står nu på stpl Senden vid en idrottsanläggning, sitter med dörren öppen klockan är 20.30 
Jag har lånat dotterns internet för att blogga.


I morgon far vi vidare vart vet vi inte men nedåt Frankrike blir det. 
Jag ska skaffa ett annat internet, så jag kan gå in på datorn.
Tills dess ha det gott. 




fredag 25 oktober 2013

Garageport på plats


I morse kl 8.30 satte två killar igång och plockade bort vår uppruttna garageport. För att kunna få plats med den nya, som var någon dm större,
var de tvungna att ta bort vårt sopskåp.


På 4 timmar var den nya porten uppe och nya bräder, 
i hålet 
efter sopskåpet, på plats. 
När regnet upphört så kunde Ingemar stryka på rödfärg. Så här blev det.


Nu överger vi Sverige för värmen i söder. Bilen packad och klar.
Lobelian trotsar kylan och blommar för fullt, nästan lite synd att lämna den, men tyvärr så får den bli kvar tills frosten tar den och Tomas får slänga den.


Efter lite ärenden och påfyllning av kylskåpet for vi iväg vid 19.30 . 
Varför så sent? Ja varför ska vi sitta hemma och titta på TV det kan vi göra i husbilen också. :)
Vi tog sikte på Helsingborg och här är vi nu. I morgon väntar ett besök hos släktingarna innan vi far vidare.
Nu är vi på gång så häng med här på bloggen :)





onsdag 23 oktober 2013

Avskedsdags

Vaknade i morse till en grå dag, kanske ni förstår varför man vill fly landet när vädret ser ut så här. 
Det var ändå ganska varmt vår termometer visade + 12 gr. 


Nu har vi fortsatt med packandet, spanska gasoltuber fyllda och på plats.
Jag har bytt sängkläder samt plockat in en hel del mat i frysen som t ex kokt julskinka, bara att griljera, egen gjord fiskpaté, frysta pålägg, svamp mm.

På em kom Mikael med Roger, Sofia och barnbarnsbarnet Lily för att säga hejdå. Nästa gång vi ses tror jag hon både kryper och kanske går.



Senare dök även Mathias, Johanna och Liam upp. Liam har blivit så stor så nu kanske han kommer ihåg oss när vi kommer hem nästa gång. Som tur är så finns ju både Skype och Viber så man kan kommunicera med varandra.


Mikael har nu förstått att vi ska vara borta länge på semester med husbilen.
Även med honom kan vi använda oss av dagens teknik internet. 
Det gör han redan när han pratar med syster Anita i USA och numera tittar han inte bakom datorn och undrar hur vi har kommit in i den. :)


Det börjar närma sig avresedag.