torsdag 19 oktober 2017

Tiden

Tänk vad tiden går fort......särskillt när man blir äldre, tycker jag. Och nu är hösten här med första frosten och snart är det vinter också. Vi borde vara på väg mot södern med husbilen, men så blir det inte i år.


 Förr hann jag med hur mycket som helst, idag gäller det att prioritera vad som ska göras. Det som tar tid är nog till stor del internet. Tidningen läser vi via datorn och husbilslivet, vänner och släkten  följer vi via datorn......ja hur klarade vi oss förr utan internet? 😀
Att tiden går fort märks på att barnen blir äldre och man får både barbarn och barnbarnsbarn. I söndags hade vi kalas för en av sönerna, som nu hunnit till den vuxna åldern... 40 år.


Alla syskon utom 2 kunde komma och fira honom. Vi blev en nätt skara på 16 vuxna och 6 barn, som åt soppa och kalasade på glasstårta. 


Alla kom inte med på bild 😁

Vad fick han då i present? Jo en stor kikare på stativ var önskan och den försökte vi uppfylla.


När Ingemar testade den (den kom fort upp ur lådan), blev han så sugen på en ny själv (hans är 35 år) att vi beställde en till honom också. Måste säga att det var den snabbaste leverans vi varit med om. Beställde på måndag fm och på tisdagen kunde han hämta den på utlämningsstället. Nu njuter han av att kunna studera fåglar (och annat) på sjön. 


Ja nog går tiden fort, idag fyller ett av våra barnbarnsbarn 4 år  och några dagar efter hennes födelse 2013 bar det iväg ner mot värmen i Spanien och Portugal.


Nu värmer solen och smälter bort frosten och dags att ta itu med dagens sysslor.


I år har det nog varit den varmaste hösten i Spanien, Portugal och Grekland på många år.....typiskt att vi inte hade planer på någon husbilsresa söder ut i år. Men ska jag vara ärlig så gillar jag ju inte när värmen stiger över +22 grader och hösten här hemma har ju varit helt OK den också.


fredag 13 oktober 2017

Filmpremiär

Ja faktiskt var det Världspremiär igår, här i lilla Ulricehamn av Helena Bergströms film Vilken jävla cirkus. Vi kunde inte själva vara med om firandet vid torget, men lånade bilderna av Ulricehamns Tidning.
Först var det lite festligheter vid Stora torget dit många hade sökt sig. Där blev det intervjuer med så klart, Helena Bergström och Colin Nutley med dottern Molly Nutley, samt Gustav Lindh och cirkusdirektören Trolle Rhodin. Han har också en roll i filmen som cirkusartist som gärna sprutar eld, vilket också de som var på Stora torget fick se.


Själva filmvisningen var på vårt fina Folkets hus, där de speciellt inbjudna gästerna minglade innan visningen. 
Varför då premiärvisning i Ulricehamn? 
Jo under 25 år har Colin Nutley och Helena Bergström spelat in ett flertal filmer här...alla minns väl bl a Änglagård 1 och 2.



Den 18 oktober på TV 4 visas filmen Saknad, inspelad 2010 här i Ulricehamn. 
Vi kunde under kvällen följa det hela via webben, så det vi missade var själva stämmningen vid torget och i minglet.
Tack UT för alla fina bilder!

tisdag 10 oktober 2017

På hemväg.


Vi lämnar Frösön, barn och barnbarn efter en god lunch besående av våfflor med glass och sylt. Ett fortsatt vackert resväder.


Det blir ungefär samma väg en bit söderut, som när vi körde upp, men vid Kårböle fortsätter vi rakt fram. Nu tänker vi köra vägar som vi inte åkt tidigare.
När vi till slut på eftermiddagen ska söka en plats för övernattning blir det i Ljusdal, en ort som vi inte besökt tidigare.


Många gamla och fina hus kör vi förbi.


Vi hittar ner till en gratisplats för husbilar, nära promenadstråk och badplats. Vi hade ju passat på att tömma när vi passerade Svenstavik, så vi behövde bara en övernattningsplats. Att det även var ett populärt strövområde märktes på alla bilar, som kom och parkerade bredvid.


Det var inte lika fint väder när vi vaknade, mulet och grått. På radion hör vi att det ska regna neröver och att Gävletrakten hade fått mycket vatten under natten. 


Vi fortsätter mot Bollnäs och vidare mot Ockelbo. 


Redan när vi körde från Ljusdal, så stod det att vi åkte på Tidernas väg. Den vägen startar i Uppsala och slutar i Ånge. Det är vägarna 272 och 83 som vi åker. Och nu har vi nått ikapp regnet.


Dis och regn lockar oss inte till någon fler övernattning. Vi forsätter förbi Sandviken och vidare mot Gysinge, fortfarande väg 272.


Tanken var att stanna till och äte i Gysinge, men vägen går utanför centrum numera och det var länge sedan vi åkte den här vägen, så vi hittade inget matställe.


När vi närmar oss Tärnsjö så börjar vi bli riktigt hungriga. Vi kör in på en vägkrogen, med stor parkeringsplats.  Vi beställde snitsel med pommes och den var jättegod. Priset för 2 st + dricka = 203 kr, det kan man inte klaga på 😊  


Nu börjar det skymma och regnet har upphört. Vi fortsätter mot Heby och Sala, förbi Västerås och nu blir det E18 ner mot Örebro. Vi kör in i Laxå för att fika och sträcka på benen.


Vi har några timmars körning kvar och får se en fantastisk solnedgång bakom molnbanken, men kameran hann inte riktigt med.


Drog åt handbromsen vid 20.45 på hemmaplan. 
Planen hade varit att stanna till efter vägen på något fler ställe, men vädret var som sagt inte så inbjudande. Alltid skönt att vara hemma igen. 😲 


Nu ska bilen plockas ur och städas, dynorna kläs om och kanske blir det en julmarknadsresa framöver.
Ha de gott alla vare sig ni är ute på rull eller är hemma.



söndag 8 oktober 2017

Utflykt

Morgonen på Frösön kom faktiskt med sol....men ingen värme, som jag kan skryta med. Saknade mina vantar. 😒


På fm åkte Ingemar och Stefan iväg med Stefans "bubbla" från (tror jag) 1962 och som han själv, under många år, mekat med och nu hade den klarat besiktningen. De skulle på en försäljning av  bl a begagnade bildelar.


Nu fanns det ju även en hel del annat till försäljning också.


Jag och Anna-Lena åkte till en affär där de både visade hur man gjorde handtryckta tyger och sålde diverse alster. 
Det var inga normala priser.... inte för mig i alla fall. Kuddar kostade mellan 800 och 1600 kr st. 
Jag hittade några stuvbitar för en 100 lapp, som kan räcka till ett par löpare och kanske en framsida på en kudde, det var pris mer i min smak och för min plånbok. :)
Kul att ha sett det i alla fall....och visst fanns det mycket fint.



Sedan åkte vi hem för att äta lite lunch, det blev svampsoppa, som jag hade haft med hemifrån. A-L packade en fikakorg och sen for vi iväg till Husås.


Där har de en byggnad för förvaring av Skootrar, maskiner och allt annat, som man inte gärna vill slänga, men ändå kan ha andvändning av. 😀


Där träffade vi Anna-Lenas föräldrar, Kurt och Barbro. Sen blev det fika med hembakat i solen. 


Vi fick selebert besök av gårdens djur 😁 de var väldigt nyfikna på oss.


Vi fortsatte till stugan vid Hårkan en bit bort. Anna-Lena skulle kolla en ev vattenläcka inne.


Utanför och runt huset växte det massor av lingon. Synd vi inte hade lingonplockaren med, men sen kom regnet och det är ju inte så kul att plocka bär i regn.


Efter regn kommer solsken.....och regnbågen så klart.


Hugo visade oss sin trädkoja han byggt tillsammans med kusinerna.


Tillbaka till Frösön, där det blev middag och TV-koll


Senare kollade vi lite bilder från deras semester i Kroatien i Augusti, innan vi gick "hem" till oss.
Skönt att ha sitt hem med sig, när man hälsar på släkt och vänner.


lördag 7 oktober 2017

Mot Gräftåvallen

Det blev en lugn natt på Nusnäs ställplats vid hamnen. Inte lika fint väder som när vi kom, men det ska bli bättre. 


Hade det inte varit så långt upp, så skulle jag gärna firat Midsommar i de här trakterna.


Vi fortsätter mot Mora och redan börjar det bli bättre väder. Det är otroligt vackert här i Dalarna....även på hösten.




Träden lyser som guld i solen.


Numera kan man få se både vita, rosa och blå balar ute på åkrarna.
De rosa och blå stödjer cancerforskningen.


När vi kommer till Svenstavik passar vi på att tömma våra tankar. Här finns en gratis ställplats mitt i centrum. Nu ligger Storsjön framför oss.


Sonen Stefan ringer och berättar att han är i Gräftåvallen på möte och undrar om vi inte kan komma dit, så kan han åka med oss till Frösön. Självklart kan vi det. I Myrviken svänger vi av och fortsätter in mot fjället. Först är det oljegrus sen grusväg och sista milen asfallt.


Första gången jag var här var 1962 då mina föräldrar byggde en fjällstuga längre upp på fjället. Den har numera nya ägare.
Här uppe har sonen sin husvagn stående över vintern och kan utnyttja den på helger och när barnen har lov.



Vi hade tänkt ta en promenad i området, men då kom regnet och det var endast +6 gr ute. Förr fick vi kånka och bära allt de ca 500 m upp till stugan, dessutom var det brant uppför på sina ställen. Idag finns det bilväg, så vi tog bilen upp till stugan.
Det har kommit till små nya hus på tomten 😀 huset har fått mer färg, ny veranda och nytt tak, men i övrigt är det sig likt. Så roligt att se att det är välskött. Härifrån finns många glada minnen.


Även Thunåtrollet fanns kvar.


Dess släkting Gräftåtrollet står efter vägen upp till Gräftåvallen.


Stefan åkte med oss tillbaka och på vägen fick vi syn på en Älg. När den lunkat över vägen stod den stilla ett tag, men sen försvann han in i skogen. Första vilda djuret vi sett på denna resa. 😀 


Vi fortsatte vägen mot Oviken och sedan vidare mot Frösön.


Det är inte ofta vi får se Östersund i höstskrud.


På kvällen blev det mat tillsammans med Stefan och familjen. 
Regnet följde oss från Gräftåvallen till Frösön, men på kvällen visade sig solen bakom molnen.


I morgon är en ny dag och vi hoppas vi får se solen lite mer då.
Det är kallt häruppe bara +4gr och jag som glömde vantarna hemma.