Guadalest.....

....är en spännande och välbesökt ort här i Spanien.  Byns största inkomstkälla är numera vi turister. 

Nu blir det mycket foton här på bloggen, men det är ju bara att skrålla på. 😁

Vi började med att gå trapporna upp till infarten till byn och parkeringen.

Sedan vidare in i själva byn där det endast är gågator. På håll ser vi klippan där slottet och den äldsta stadsdelen finns.

Ingången till den äldsta delen sker genom en tunnel i berget.

Morgonen var lite kylig och jag klädde mig därefter... men puh så varmt det blev efter promenaden upp till ingången.

Här tar vi oss in.

 Endast en bygata finns och den är kantad av souvenirbutiker och museer. Miniatyrmuseet såg intressant ut. Inträde 4 €/pers och det var det väl värt.  En av de mer intressanta museer jag besökt. En av de  fantastiskt konstnärerna var Manuel Ussa och flera av hans verk kan du se här.  

Att göra konstverk på tändstickor, små blad, synålens huvud och små snäckor var helt fantastiskt att se och det måste verkligen till ett förstoringsglas för att kunna ta del av konstverket. Ingemar hade vissa problem med några, som var för små. Kan verkligen rekommendera ett besök här.

I butikerna säljs det mesta, så även dessa konstverk som är något större. 😁

Vi var även in i ett hus, där det var gratis att gå in. Där visades hur man bodde förr och hur man gjorde olivolja och vin. Massor av gamla redskap, många kände vi igen och andra var helt nya för oss. Vi lade en frivillig peng i skålen.

Vi fortsatte sedan fram på "torget" för att kolla utsikten mot dammen.

Guadalest eller Alcozaiba, som det hette då det byggdes redan på 1100 talet, var en fästning där folket bodde i skydd av slottets väggar och man kunde endast ta sig dit via porten San José i berget. Själva kyrkan kom till på 1700 talet. Byn har drabbats av flera jordbävningar den kraftigaste i juli 1644 då flera hus skadades och även slottet, den andra i december samma år. Även under 1748 och 1752 inträffade flera jordbävningar. 

1974 fick El Castell de Guadalest titeln "historisk-konstnärlig stad".

De var duktiga på att bygga på den tiden, utan de moderna redskap, som finns idag. 

Men en liten fundering....hur tog de sig upp på den här toppen för att bygga "kransen" högst upp?

En fantastisk utsikt över dammen och här syns tydligt vart vattennivån har gått.

Kunde inte låta bli att fota dessa små söta "krukdockor"....kanske ett tips om någon är intresserad.

Vi tog även en titt in i kyrkan.

Vi besökte även huset Orduña, som också är ett museum där du kan se möbler och keramik, samt en del konstverk. 

Orduña House byggdes efter det stora jordbävningen 1644 som förstörde området och förstörde slottets lokaler.Det byggdes av familjen Orduña, från Baskien 1542 fick titeln Marquess of Guadalest. Orduña 

Huset brändes och plundrade under Successionskriget (1708).År 1756 gick D. Pedro Antonio Buenaventura de Orduña och Garcia in i den militära ordningen i Santiago. 

Huset har ett oregelbundet tomt. Å ena sidan stöder klippan och den andra kommer att ockupera utrymme ovanför kapellerna i sockenkyrkan bredvid. Byggnaden stöds av bärande väggar av murverk. Trä, gips och keramiska plattor är en del av konstruktionen. Den har fyra nivåer åtkomst genom flera steg. Bottenvåningen bestod av en stor hall, källare, kök, matsal, skafferi, korridorer, stall och ladugård. Resterande nivåer upptogs av olika sovsalar och kontor. 

År 1994 köptes Orduña-huset av stadshuset för att renovera det och göra det till ett kommunalt museum. Härifrån skulle man också kunna gå upp till resterna av slottet Alcozaiba och San José, men den turen missade vi.

Hungern började göra sig påmind och vi vände ner genom tunneln, för att nere i byn inta lite lättlunch.

Butikernas souvernirer lämnade vi kvar till andra intresserade.

Med lite mat i magen (2 smörgåsar och kaffe 6€) gick vi tvärs över gatan till ett annat intressant museum. 

Salt och peppar museet finns endast här i Guadalest och i Tennessee, USA och hon som samlat alla dessa 40 000 par salt och pepparströare heter Andréa och är arkeolog.

Egentligen borde jag göra ett eget inlägg om detta, men ni får stå ut med lite fler bilder.

Det var helt fantastiskt att se hur många och olika typer av salt och pepparströare det finns. Hon hade samlat 40 000 par och 20 000 av dem finns här i Guadalest.

Salt och pepparströare kom först på 1920 talet, tidigare hade man saltet i små skålar med en sked. Bland de äldsta ser du här uppe. Inträdet 3€/pers, var billigt och det var riktigt intressant att titta på och känna igen en del av dem.

Från Guadalest for vi vidare .....

....till en ställplats i Castalla

där vi stannade för natten, trötta efter att ha vandrat runt i Guadalest och fått massor av nya synintryck, från det fantastiska miniatyrmuseet och Salt och Peppar museet.

Kalla nätter, men soliga dagar.

Fortsättning följer.

Slingriga och branta vägar

Från Benissa körde vi vidare mot Alcalali. Den första biten av vägen var helt OK. Inte så stor, men med 2 körbanor, så möten var inte så stora problem. 

Vi började klättra högre och högre upp.

 

Och när Ingemar fick syn på vägen, långt upp på bergskanten ....ville han vända om.....vilket inte var så lätt. Han gillar inte höga höjder, branta stup och kurvor. 

Upp kom vi och det utan några besvärliga möten och fick en fantastisk utsikt. Vägen var bättre än vi hade väntat oss och med vägräcken hela vägen, som kändes bra.

Nu hade vi kommit över den brantaste delen, men det var många kurvor kvar till målet Guadalest.

Sharon eller Persimmons som den också heter, är en frukt vi gillar och här fick vi se hur de växte. Jag, som nyligen hade köpt ett antal, hade gärna önskat få plocka dem direkt från trädet. Och de såg mognare ut än de jag hade köpt.

Fikapaus och vi hade turen att hitta en bra parkering.

Hur de kan få något att växa här bland alla stenar är en gåta. Men de gör fantastiska terrassodlingar, som också ser trevliga ut....men vilket jobb! 

Vi är fortfarande högt upp och har fantastiska vyer.

Odlingar under duk ser vi, men vad de odlar kan vi tyvärr inte avgöra. Det ser ut som träd som blommar, kanske någon sorts frukt.

Vi närmar oss målet och kan se klipporna där Guadalest är inbyggt i. 

I Mars 2014 var vi här, men då var det massor av bilar och inga lediga parkeringar. Nu har vi återvänt och nu hade vi inga problem med att hitta parkering.

N38 40 37 E00 12 00

Det roliga var att jag upptäckte att vi hade åkt samma väg 2014, fast åt motsatt håll, dvs den väg, som Ingemar inte ville åka hit till Guadalest, för att den var så brant och kurvig. Det kom han inte ihåg.....sa han. 😀 

Nu är vi här och i morgon (som var igår tisdag) ska vi gå upp till byn i berget och då blir det mer foton.

Benissa en gammal stad

Efter 2 dygn i Moraira var det dags att leta upp någonstans att tömma toan och fylla vatten. I Benissa hade vi sett att det fanns en gratis VA anläggning samt möjlighet att övernatta. Det var dessutom inte långt dit. N38 43 16 E00 03 37

Att platsen var välbesökt märktes, det var kö till tömningen. Vi passade på att duscha när vi nu kunde fylla vatten också. Sedan parkerade vi på avsedda platser, där det var tydligt skyltat för husbilar.

Lite lätt lunch innan vi började vår promenad in mot den gamla stan. Benissa är en bland de äldsta städerna på Costa Blanca kusten och vi hade läst någonstans att det var en mysig stad med gamla gränder.
 Här kan du läsa mer fakta om staden och dess omgivningar. 

Vi gick ut till genomfartsvägen och följde den tills vi såg en skylt om den gamla delen. Det första vi kom fram till var den här kyrkan.

De flesta husen har balkonger med fina räcken.

Vi kom in i gränderna, som var i stort sätt folktomma antagligen för att det var både siesta-tid och söndag.

Vi hittade ett av de äldsta husen, som var från 1774

Mitt emot fanns en dörr med detta fina handtag.

Många har krukor med växter i, andra har lite mindre planteringar. Kom förbi den här busken, som lyste med sina orangea bär, sorten vet jag där emot inget om.

Små oaser fanns lite överallt och här är nog den längsta ljugarbänken, vi sett på länge och dessutom i kakel. 😀 Känns vårlikt när man ser penséerna som blommar.

Gemensamt vatten var det förr och här fanns en av dessa brunnar kvar.

Nya gränder och här kommer inga bilar fram.

Många trappor upp och..... 

......sedan ner.

Det tar på ryggen att vandra runt så här, då är det skönt att kunna vila en stund.

Har alltid undrat hur de fått den här växten att växa på det här sättet. 😁

På väg tillbaka kom vi förbi den fina kyrkan.

När vi började att gå så valde vi fel väg. Enklast hade varit att gå rakt fram från husbilsparkeringen, då hade vi kommit direkt in till den gamla stadsdelen. Vi fick i alla fall en rejäl promenad och mycket intressant att se, men svårt att fota. Det finns en hel del små mysiga ställen att äta eller bara ta en öl/vin på. Nu var de flesta ställena stängda, så vi rekommenderar ett besök här på en vardag, då det är liv och rörelse. Säkert har vi missat en hel del, men det tar vi igen en annan gång.

Vi stannade tillsammans med 4 andra HB över natten, som var lugn fram tills det började regna och blåsa halv storm. 

Handlade på Lidl, som låg nära och sedan har vi sett ut ett nytt mål, men mer om det i nästa inlägg.

Ha de gott!