Djungeltelegrafen....

 .....den fungerar, det fick vi uppleva i veckan. 

Klockan var 22.00 när det knackade på dörren och utanför stod mågen Kurre, hit skickad av dottern. Är ni OK? 😧???

Det visade sig att vår andra dotter Lena hade försökt få tag i oss på telefon, men inget svar på varken min eller Ingemars telefoner. Efter ca 3 timmar ringer hon stora syster och frågar om hon hört ifrån oss?

Jo mamma var nog inne på FB i morse, sa hon. Lena ringer även Tomas och kollar om han hade pratat med oss och får ett nekande svar där.

De testar alla att nå oss via FB och telefonerna och SMS, men inget svar. 

Tina (äldsta dottern) kunde inte lägga sig utan att ha fått klarhet, så hon skickar ut Kurre till oss för att kolla att vi var OK. 22.15 kommer även Tomas. 😁

Nu var det så att det var inga andra fel än att mitt batteri hade dött och telefonen låg på laddning. På Ingemars telefon hade ljudet slagits av, antagligen av honom själv. 

Jag skickade ett meddelande till Lena att vi var OK. Pratade sen med Tomas och Tina. Alla hade varit oroliga för att vi inte varit anträffbara. Så skönt att veta att djungeltelegrafen funkar, i dessa tider så vet man ju inte vad som kan hända.

Så säg till era anhöriga att höra av sig med jämna mellanrum, det skadar inte.

Dagen därpå kom Lena och Bengt förbi på en kaffe, de skulle besiktiga Lenas bil. På eftermiddagen kom sonen Frank och hans Marie förbi efter att varit till Falbygdens ost

Så nu har vi haft kontakt med den större delen av barnaskaran och kan fortsätta att renovera vår trappa, ett riktigt skitjobb för Ingemar, men det blir nog fint när det blir klart. 😁

Burkar

 Ibland har man bloggtorka och det var precis det jag hade denna vecka. Förra veckan fick jag tips av AnkisBildblogg där hon skrev om gamla burkar. Givetvis började jag titta mig omkring och visst har jag gamla burkar och en del riktigt gamla. 

Överst på skåpet står riktigt gamla burkar, de är nog de äldsta jag har. I kryddpepparburken finns fortfarande kryddpeppar, där emot är Tutti-Frutti slut av förståeliga själ.

På Te-hyllan står ett antal små burkar och alla innehåller olika teer.

Och här har vi de burkar som används dagligen, Den längst till vänster innehåller tepåsar, den mittersta är kaffeburken och den lilla innehåller bitsocker.

En annan burk som oftast används är ju Bakpulverburken från Marabou. Den har många år på nacken, men hur många vet jag inte. Köper bakpulver i påsar och fyller på. Här kan man också få receptet på sockerkaka.

Tittar vi sedan upp i hörnhyllan så hittar vi godis-burken. Nu är det inte alltid den innehåller godis, för ibland är det slut.

På nästa hylla står också en för tillfället tom burk. I denna hade vi hund-godis, när vi var hundvakter till lilla Wilma, dotterns Dvärgschnauzer, som inte finns med oss längre.

När jag kollar runt i köket hittar jag även den här fina och gamla burken där vi har våra bullar och annat mjukt fikabröd. Alla burkar används även idag.

Men till julen kommer dessa fram och fylls med kakor.

Idag när man handlar kakor får man en plastlåda med en trevlig bild på, men ska jag vara ärlig så föredrar jag riktiga burkar i plåt och gärna med motiv.

Efter att ha gått igenom mina burkar i köket, så kan man nog säga att jag samlar på burkar. 😁

Älskar att gå på loppis och se om jag kan hitta något fynd. Jag vet att jag har fler i mina gömmor, men de får komma fram en annan gång.

Är det fler än jag och Anki som har en massa gamla burkar hemma?

 Idag fick vi abstinens, det var ju månader sedan vi var ute och rastade husbilen. 

Vi har en lampa som lyser och påtalar att det är något fel med bromsarna, så varför inte ut och testa i det vackra vädret och nu när vägarna är hyfsat torra och snöfria.

Dessutom hade ju all snö, som var på taket på husbilen, tinat av.

Vi kör mot centrum i Ulricehamn och vidare söder ut. Isen verkar ha smällt på en del ställen, men längst upp i norra ändan finns den kvar ännu.

I den södra delen har det kommit upp lite nya hus, ja nu är det ett tag sedan, men för mig är de nya. Det byggs flitigt lite här och var i stan.

Vi närmar oss Marbäcksvägen och väljer att åka till höger på den gamla vägen genom själva Marbäck. Kör förbi Skotteks camping. Sommartid är det fint att cykla på den nedlagda järnvägen, som är asfalterad.

Här stöter vi på mer is och vinden ligger på från nordväst.

Riktigt häftigt att se hur isflaken staplar sig på varandra.

Kör mot Marbäck och här är all snö borta, nästan lite vårlikt.

Några små hästar hittade vi på en gård lite längre fram.

Fortsätter förbi Marbäck och svänger av mot Vegby som ligger i änden av Åsunden. Nu var vi fikasugna och stannade på badplatsen i Vegby.

Bra utsikt över Sämsjön.

Och nu satt kaffet och bullen bra. Så skönt att inte behöva gå ur bilen utan bara njuta av utsikten och fikat.
 

Fortsatte sedan förbi Fästeredssund där Åsunden går över till Yttre Åsunden.

Vi fortsätter mot Tvärred och här får vi mer snö i dikesrenen, riktigt mycket på skuggsidan.

Nu har vi rundat sjön och kommer på gamla Boråsvägen in mot vårt område som kallas Villastaden.

Det blev en runda på 43 km och nu är vi hemma igen. 

Riktigt skönt att få åka ut en sväng, utan att träffa på andra och kanske bli smittade. Min förkylning är mycket bättre, men inte riktigt bra ännu så än så länge får jag hålla mig i "karantän". Jag får fortfarande febertoppar och ligger under mitt täcke, men den här trippen var behövlig för både kropp och själ. 

Däremot måste vi kontakta vår bilreparatör för att kolla den där lampan, som inte vill slockna. Bromsarna bytte vi för ca 8 månader sedan, så det borde inte vara dem som det är fel på. 

Härligt med en solig dag, den ger energi.

 

2022

Välkommen 2022

Ja då har vi nu startat ett nytt år igen. Tyvärr så började inte året så bra för mig, så jag hoppas det kommer att bli bättre. 

Dagen före Julafton blev ju vår lille Toddy sjuk, med hög feber och hosta. Något bättre på julafton, men inte helt bra. På annandagen kände jag att nu var det min tur att få känna på barnbacillerna.

På tisdagen den 28/12 gjorde febern sitt intåg och jag blev liggande i soffan. Att jag skulle tillbringa resten av veckan och några dagar till i detta läge hade jag inte räknat med. Vi hade ju hoppats på att kunna fira in 2022 med antingen barn eller vänner.

 

Ingemar hade ännu inte känt av någonting, men gjorde mig sällaskap i "sjuksängen". 

På onsdagen var vi och lämnade covidtest och på fredagsmorgon fick jag besked om att det var negativt, vilket var skönt och jag hade aldrig trott att det var något annat än barnbacillerna.

Vi närmade oss Nyårsafton och kunde redan konstatera att vi kommer att fira in det nya året själva, för nu började även Ingemar känna av hostan, men i lindrigare form än den jag hade.

Ingemar handlade det vi behövde och kom också med en fin bukett rosor....för att pigga upp sjuklingen. 😍

Nyårsafton och nu var det dags att tända min fina ljusstake.

I frysen hade jag en oxfilé som nu hade plockats fram. Den var igentligen tänkt till 4 personer, men nu använde vi bara hälften.  Ingemar fick vara kock med instuktioner från mig. Till oxfilén blev det potatisrosor och lite grönsaker. 

Till efterrätt blev det hemlagade päron (även de fanns i frysen) med mintchoklad och grädde. 

Allt smakade perfekt! Det var första måltiden på 4 dagar så det var kanske inte så konstigt. 

Resten av nyårsafton tillbringade vi framför TV i "sjuksängen".

Vi har ju första parkett för att se allt fyrverkeri som avlossas i stan. Det var mycket smällande, men gick bra att se trots "lite lågt i tak".

Men om man ser till vilka fyrverier, som smälldes av och till vilka kostnader, så kan folk inte ha det dåligt ställt. Vi fick i alla fall "njuta" av deras generositet.

Nu har vi redan hunnit in på den 4 Januari 2022, min feber har släppt men istället har den förskräckliga hostan, som jag alltid råkar ut för, dykt upp och nu sitter jag upp i "sjuksängen" och sover, om man nu kan kalla det sova, med hostattacker varje minut. Jag försöker i alla fall att vila. Har idag fått hem 2 hostmediciner, den ena med slemlösande och den andra Cocilliana till natten.

Värst är att min röst nästan försvunnit. Kan inte prata i telefonen med släkt och vänner. 

Åter har sjön tinat upp och delar av isen borta. Undrar om det kommer att bli någon is i år? Solen har visat sig idag och jag tycker min förkylning börjar bli bättre, även om det går långsamt.

Ingemar läser i sin Dagbok att årsslutet 2016 hade jag liknande förkylning och den gick ju över, så det ska nog den här göra också. 

Nu ser vi fram emot ett spännande 2022 och hopp om att kunna ut och åka husbil igen. Vi längtar så.

Önskar er alla en god fortsättning på 2022.