fredag 20 april 2018

Fåglar och Tharros, en antik stad


Vaknar till en ny dag med sol, men något blåsig. Enligt väderrapporten så ska det bli regn fram på eftermiddagen. Vi börjar med en tur på stranden. Den består inte bara av småsten, på sidorna finns lite lava-klippor, som används av fiskare.


Vi har ännu inte varit till några grottor, kanske för att de flesta bör man åka båt till. 


Vi får lite sällskap av ett par husbilar från Schweiz, men det är inte många husbilar vi ser till. 


Vägen fortsätter förbi restaurangerna och vi tar den vägen även om den ser dålig ut på sina ställen.  På sidan lyser lila blommor och naturen påminner lite om Öland.


Det blir ordentligt skumpigt och ingen väg vi kan rekommendera, men vi fortsätter.


Plötsligt stannar Ingemar och får upp kikaren....han hade fått syn på en Tornfalk. Inte lätt att zooma och fota....men jag fick en bild när den kliar sig, innan den lyfte och flög bort.


Inne i buskarna fick han också syn på en Hämpling, men samma här de är snabba i sina rörelser så bilden blev suddig...eller så beror det på att fotografen inte kan hålla kameran stilla. 😏


Efter en mycket skakig tur kom vi till slut ut på asfalterad väg igen. Nu hade vi siktet inställt på den antika staden Tharros i södra änden på Sinis halvön. 
På flera ställen har vi blivit tillfrågade om att köpa ost, men alltid avböjt. Nu sålde de ost på parkeringen och Ingemar fick med sig smakprov till mig. Det blev en typisk Sardinsk ost, ganska lagrad och med mycket smak, för 12€/ 7 hg.


Det kom en rejäl regnskur precis när vi kom, vilket gjorde att vi fick vänta en timma i bilen, innan vi kunde gå iväg....klädda i stövlar och paraply för säkerhets skull.


På torget hittar vi den 2:a av landets äldsta kyrkor San Giovanni di Sinis från 600-talet. Därifrån var det en bra bit att gå för att komma till Tharros, men vi behövde ju motion så det var bara att traska på, vi ska upp till tornet i mitten av bilden.


Inträdet för oss pensionärer var 4 €/pers. 


Badhus hade de oftast flera stycken och här var resterna av en av dem. Tharros var en viktig stad, men övergavs runt 1070 talet och nu byggde man istället upp staden Oristano.


Vi har besökt många utgrävningar av gamla bostäder, den här imponerade tyvärr inte speciellt på oss.


Resterna 2 kolonner,var det enda som var kvar efter en kyrka. I bakgrunden börjar ovädret, som skulle komma, att torna upp sig och himlen började bli svart.


De hade rejäla gatstenar på den tiden. Strax innan vi hade sett allt började det regna och vi fick användning av våra paraplyer.


Det blev för mig en "långpromenad" på ca 3 km och det kändes i ryggen, men skam den som ger sig.
Blommor finns det gott om och vallmon lyser röd.....


....och ett helt fält av vita Isblommor.


Det var den dagen, nu ska vi leta ställplats i regnet. CamperContact är till stor hjälp. Trots regn så är det +18 gr men i morgon ska solen skina igen.





torsdag 19 april 2018

Mot Sardinien

Klockan 9 på måndagsmorgonen var vi på plats och kunde hämta ut våra biljetter till Sardinien. Ingen trängsel på färjan ....vi var endast 4 personbilar, en mindre lastbil och så vi.


Samtidigt lämnar även den stora "lyxbåten" hamnen. Kan undra vilka som var ägare där? Vi såg bara män ombord.


När vi lämnar Bonifacio, får vi se grottan som finns i berget. Dit kan man bara komma båtvägen. 


Vi får också se hur husen klättrar på yttersta kanten, fantastiskt hur de kunde och kan bygga. Pilarna visar Kungens trappa, som jag tog mig ner och upp för. 
Det blev en ordentlig träningsvärk efter den promenaden. 😊


Överfarten gick jättebra och vi kunde sitta ute och njuta av  solen. Hamnen i St Teresa är inte stor.



Vi kör efter kusten och har ställt in "Berit" på en ställplats. Kusten är inte lika vacker som på Korsika, men vägen är riktigt bra.



Vi hittar parkeringen, några skyltar visar att det är förbjudet att campa, men vi ska ju bara parkera för natten. 😀


Polisen kom förbi och de brydde sig inte om oss....kanske för att det är tidigt på säsongen. Ute vid restaurangerna har de börjat att fixa inför badsäsongen.


Vi tog en kort promenad till stranden och här finns ingen sandstrand....nej hela stranden bestod av små, små stenar....några slank ner i fickan och får följa med hem....som souvenirer. 😁


Dagen därpå fortsatte vi mot Sassari och nu blev det motorväg....men vilken dålig motorväg sen... det var så mycket hålor och dålig asfalt, så vi trodde bilen skulle skaka sönder.



Efter ca 30 km var vi ordentligt trötta på motorvägen och svängde av mot Pozzomagiore där jag sett att det skulle finnas tömning och vatten. Stannar och äter, samt passade på att duscha, när vi nu kunde fylla på vatten. Med tömd toa och vattenfyllda tankar for vi vidare. 
Vägen är mycket bättre än motorvägen och vi åker genom ett vackert landskap, som påminner om Portugal, med stenekar och korkekar och massor av vackra blommor.


Har man åkt på Korsikas vägar, utan räcken, då blir man glad när man ser sådana här räcken, som finns vid alla kurvor och branter här på Sardinien.


Nu kan även Ingemar njuta av utsikten och den vackra naturen. Jag med kameran i handen, som jag ibland glömmer bort.


När man kommer in i byarna så kan det bli trångt...mycket småbilar parkerade överallt.


Fortfarande finns den gemensamma brunnen, som oftast fanns på torget, kvar i byarna. Här hämtade man förr sitt dricksvatten och jag tror att man fortfarande kan dricka det här.



Vin produceras i alla länder här nere och Sardinien är inget undantag. Vi ser inga jättestora odlingar, som i Frankrike och Italien, mera som för eget bruk. Nu äntligen får vi se grönskande vinstockar.


Vi gillar ju fricamping och även andra natten hittar vi en sådan, nära en strand. N39 53 50 E 08 35 21 Tyvärr så var inga restauranger öppna här heller och vi fick hela parkeringen för oss själva. Stranden här består av stenar stora som risgryn ungefär. Det ser ganska brant ut och vågorna slår kraftigt in....blir inget bad här.


På kvällen kunde vi njuta av en fin solnedgång....även här blir vi själva.


Sträckan mellan parkering Stintino och Fricamp är ca 125 km


Vädret har varit helt perfekt sol och +20 grader.



onsdag 18 april 2018

Bonifacios många trappor

En strålande solig morgon och redan kl 10 var vi på väg mot hamnkontoret för att hämta biljetten till färjan. Många fina segelbåtar i hamnen.


Det blev ingen biljett den här gången heller för just Blue Navys kontor var stängt, men när vi ska åka i morgon så kunde vi hämta dem 1 timma före avgång, enligt damen i den andra kassan.


Vi valde då att ta trapporna upp till turistbyrån för att få en karta över staden.



Fick även en fin utsikt överhamninloppet.


I muren, vi ser från parkeringen och upp, var det trappor hela vägen....vi valde gatan istället.


Vi fortsatte uppåt på de smala gatorna kantade av restauranger, pizzerior och souvenirbutiker.



Kom till slut upp i de äldsta delarna av Bonifacio. Även hit upp kan småbilarna ta sig och parkeringar finns det....husbilar göre sig icke besväret....helt olämpligt. 😯


Nu har vi kommit fram till Kungen av Aragoniens trappa. Ingemar ville inte gå ner, men jag var nyfiken och hade läst om den här trappan med sina 187 trappsteg. Enligt legenden skapades trappan under en natt av kung Alfons V av Aragoniens trupper, när de belägrade Bonifacio 1420. Men det finns även en annan förklaring, som verkar mer trolig.... att den byggdes av munkar från Franciskanerorden för att nå en dricksvattenkälla nära havsytan. Trappan är brant och här gällde det att hålla sig i ordentligt. 


Det var ingen vanlig trappstegshöjd....nej de var betydligt högre och jag med mina korta ben hade vissa problem, med att ta mig ner och även upp.


Väl nere kunde man följa den uthuggna stigen med berget som tak. Hur lång den stigen var vet jag inte, men kanske runt hundrafemtio meter. I änden skulle en grotta finnas, men det var så många andra där, så jag kom aldrig fram till den. Sedan var det dags att börja uppfärden och jag säger.... det är tur att det fanns handledare att hålla sig i eller använda för att dra sig upp, för trappan var 45 grader i vinkel. Det kändes ibland som den gick lodrätt uppåt. Jag mötte flera som pustade och stönade när de skulle upp.


Det var en jobbig tur, men också väldigt intressant och det är nästan ett måste att ha gått trappan ned och upp, när man är på Korsika, men inget jag rekommenderar de som har dålig balans och svaga knän.


Efter den trapprundan orkade jag inte så mycket mer. Vill man inte gå så kan man ju åka båten och se allt från sjösidan.


Den vackra Malvan fanns överallt, själv får jag försöka med frön hemma.


På väg tillbaka var det flera trappor....men det är lättare att gå nerför än uppför. 😀


Nere vid havsnivån igen så gör sig hungern påmind och vi slank in på en av de serveringar som fanns utefter kajkanten. Ingemar beställde en Pizza Calzone och jag tog en sallad + vatten och ett glas vin till Ingemar till priset 36€. Den dyraste lunch jag ätit, men god var den.


På vägen tillbaka till Campingen såg vi den här stora lyxbåten.


I morgon kommer jag att ha träningsvärk....efter alla trappor upp och ned....men det får man stå ut med.

Det här inlägget kommer lite sent, men det beror på att vi nu är på Sardinien och inte alltid har täckning för internet.