Rundtur i Mina de São Domingos

Vi har ju tidigare stannat till på den här ställplatsen. Själva ställplatsen är egentligen nära tömningsstationen, men vintertid tillåts man att stå här nere vid vattnet och det har väl aldrig varit så fullt med bilar som nu. Hela tiden en strid ström av husbilar. 

Den riktiga ställplatsen  

Själva platsen tycker vi tillhör en av de bästa här i Portugal, med naturen runt omkring och 
man kan ta sig en titt på den gamla gruvbyn, som vi nu ska göra.

 Vi gjorde sällskap med Kent och Barbro. Först en sväng mot centrum.

Mitt på torget finns fina gratis duschar och toaletter. Rent och snyggt var det.

Låga vita byggnader, som tidigare varit bostäder för byns gruvarbetare och fortfarande är.

Även här finns planterade apelsinträd, men frukten går inte att äta, är bara till för ögats skull.

Vi har nu tagit oss till själva gruvområdet. Och här finns åtskilligt med förfallna hus. 

På vägen hit åkte vi förbi stora fält av just Cistusbuskar, med massor av blommor. Jag hade läst att de doftade av bladen och att man hade gjort olja till parfym av den. Idag fick jag tillfälle att både lukta och känna på växten.

Ladanum samlas primärt som svartbruna klumpar, vanligen förorenade med aska, jord och andra hartser. Den förädlas till ett alkohollösligt extrakt varur man genom destillation med vattenånga framställer ladanumolja.  

Denna olja har en fin, ambraliknande doft och används för parfymtillverkning.

Vi fortsätter mot gruvorna, där man hade utvunnit både silver, guld och  koppar.

1858 börjar modern utforskning av gruvan genom det engelska gruvbolaget  "Mason & Barry"

Arbetet fortsatte till 1965, då gruvan stängdes och malmen var slut. Under denna period var gruvan  öppen ner till 120 meters djup, och arbetet fortsatte genom schakt och tunnlar upp till 400 meter.

Efter slutet av gruvdrift, förföll gruvbyn. 

Detta var den första byn i landet, som fick elektriskt ljus.

Numera är den stora gruvan vattenfylld. På sidorna kan man se olika färger i berget och vattnet är brunt. På bilden längst ner till höger kan man se det verk som användes för att forsla upp vattnet ur gruvan med gångar. Till vänster längst ner är den byggnad där malmen sorterades.

När vi gick omkring här så hörde vi skott från paintboll vapen. Det visade sig vara grupper från polisen (tror vi) som "övade".  :-D

Vi fortsatte förbi de "krigande" och kom till, vad vi tror varit Disponentens villa.  I alla fall någon gruvpatron.  Numera är det hotell.

Intill fanns en park, som säkert varit väldigt fin, men numera håller även den på att förfalla.

På vår promenad ser vi en del vilda blommor, och inte kan vi namnet på dem heller, men gissa kan man väl. Den rosa är en buske med mycket små blommor som påminde om ljung. Under en sorts Iris, som växer vilt i gräsmattor och grus och är väldigt liten. Den tredje lyste verkligen solgul i bland gamla blad och kvistar och såg inte ut att passa in, men något namn har jag inte. 

En del hus har fått nytt taktegel och målats andra inte. De här husen hade inga fönster när gruvarbetarna bodde här, men på senare tid har man öppnat upp för fönster.

Så var vi tillbaka till ställplatsen och nu var det dags att få något i magen.

Idag har inte solen visat sig så mycket och det har varit ca +16 gr