Minas de Riotinto

Det var hit till den här järnvägen vi var på väg. Vi hade hört talas om den flera gånger och nu var det dags för ett besök. Platsen som tåget skulle avgå ifrån låg ca 4 km från byn Minas de Riotinto mot byn Nerva. Tåget skulle inte gå förrän kl 13.00 så vi var där i god tid.

Ett flertal husbilar stod här redan och de hade nog stått här sedan igår, det hade vi också kunnat gjort....kanske lite lugnare än P-platsen i byn. 😀 

Tåget fylldes till sista plats, med oss pensionärer och busslaster med skolbarn. Vi fick sitta i den vagn som inte hade fönster och det var tur för det fläktade skönt i värmen. Pris för oss pensionärer var 10€/st. Sen bar det iväg på en smalspårig järnväg, det gick inte fort men vagnarna krängde hit och dit.

Ett tips är att välja de vänstra sätena, då det som är sevärt är mest på vänster sida. Vi hade oturen att hamna på den högra sidan, både dit och tillbaka. Det är på stora områden som gruvdriften har varit .

Nog ser det ut som guld det som glimmar där ute. :)
Många gamla lok och vagnar, som en gång varit i bruk, stod nu och rostade upp.

Efter ca 30 minuter så kommer vi till ändstationen, men tidigare gick spåren ända till Huelva, nu får vi kliva av för en promenad vid floden. 

På två år byggdes järnvägen 1873-1875 till Huelva och var 83 km lång, där lastades malmen på båtar för vidare färd ut i världen. Hur lång vår resa var vet jag inte, men skulle tippa på ca 3 km, en väg.

Många gick ner till floden för att fota och känna på vattnet.

Vi började resan med att sitta i sista vagnen, men nu hade vi helt plötsligt hamnat som första vagn efter loket :)

Man kan förstå varför floden fått sitt namn Rio Tinto = den röda floden, fast idag var den mera rödbrun tycker jag.

På vissa ställen lyste stenarna i floden guldfärgade. Även mycket av "skräpet" efter brytningen, som fanns på sidan av järnvägen, lyste som guld i solen.

Det var många färger ute i naturen efter malmbrytningen, mest var det guldgult till ljusbrunt, men även lila och silverfärgat och svart.

Efter 1.5 timma var vi tillbaka. Vill du se mer bilder så kan du också läsa på Husbilen Helge blogg.

Det har varit en intressant resa, det som störde var guiden, som pratade hela tiden i 25 min.... på spanska. 

Lite sen lunch och sen lägger vi in ett nytt mål och hoppas att "Berit" hittar vägen dit.