Portugal nästa

Efter besöket i Grottan i Aracena gick vi tillbaka mot husbilen. Tidigare hade jag sett att det låg en Choklad och Coffie bar strax intill. Nu var vi kaffesugna så vi stannade till. Ingemar ville ha Café con leche óch jag valde choklad, till det beställde vi en sorts churros utan socker, allt för 4 €.

Chokladen var inte som jag hade tänkt mig......snarare liknade det en chokladsoppa ganska tjock och jag fick äta den med sked...men den var jättegod.

Innan vi gick till grottan hade vi haft kontakt med våra husbilsvänner Benny och Ann-Kristine, som var i Portugal.

De var på ställplatsen i Mina São Domingos, vi bestämde att vi skulle möta dem där. Knappade in koordinaterna på GPS och körde. 

Vägen från Aracena, N433 mot Portugal, var ganska dålig beläggning på. Någon km från gränsen ville "Berit" ta vänster och vi följer vägvalet. Vägen här var betydligt bättre och lite trafik, men i Paymogo blir det problem. "Berit" väljer en väg, som inte finns och vi får vända med vissa besvär, kommer runt och fortsätter vägen som visar att det är 7 km till Portugals gräns. Fortfarande fin väg.

När jag kollar på min karta, så visar den en vit väg och  streckad, vilket betyder att det är en sämre väg. 

Inne på den Portugisiska sidan..... då försvinner vägarna på GPSen. 😒

Inga vägar! vad ska jag då följa undrar Ingemar? Som tur är så har jag min Autoroute på datorn och kan via den visa vägen....även om det ibland blir stopp.

Vi kommer så småningom fram till Mina São Domingo där våra vänner väntar.

Eftersom kvällen fortfarande är varm och bara lite vind, så tänder vi grillen, kycklingfiléerna låg redan i marinad..... vi hade alla längtat efter en grillad köttbit.

Vi kunde sedan njuta av maten och sällskapet i den nedgående solen. En trevlig lördagskväll, som slutade med  Melodifestivalen på TV där Robin, från våra hemtrakter, tog hem segern Många bra låtar det här året.
Tack Telenor Frihet, att vi kunde få se tävlingen.

Söndagsmorgon och temperaturen hade sjunkit till +8 och nu blåste det ordentligt. Vi bestämde oss för att åka till Alcoutim. Jag hade kvällen innan uppdaterat vår GPS, så nu hade vi vägarna synliga igen och Ingemar blev glad, nu har han en rosa rand att följa igen.
Ställplatsen var full, men vi hittade plats strax innan bron på en parkering. En kort promenad över bron in till byn, för att få något i magen. På dagen fanns ett flertal restauranger öppna, nu på kvällen hittade vi bara en.

Måndag och nu skildes våra vägar åt. Vi fortsatte lite norr ut  för lite påfyllnad av kylen och sedan vidare mot kusten.
Kör förbi Mertola och upp mot Beja. Nu blev det vägar som vi inte åkt tidigare. Nu var det "Berit" som fick välja väg.

Att vi är i Storkarnas land det märks verkligen, var enda tele/el stolpe hade ett bo där honan låg och ruvade och nedanför gick hanarna i grupp. 
De ville inte vara med på bild, så de vände ryggen åt mig. 😀
I Portugal är storkbona fridlysta oavsett om de är bebodda eller ej. Kraftledningsstolparna förses oftast med en eller flera plattformar för att storkarna ska kunna bygga sina bon.

Vi hade ställt in "Berit" på en ställplats, som vi tidigare inte hade besökt. Det blev en genväg genom korkekskogar och krokigt var det, men fram kom vi och nu är vi vid havet igen.

Det blåser bra och vattnet "flyger" in mot sanddynorna.

Vi står tillsammans med ett 10-tal andra bilar bakom kullarna och där kommer inte vinden åt lika bra.

Lagoa de Santo André ligger lite norr om Sines

N38 06 53 W008 47 44 

Här finns vatten, men ingen tömning. Däremot finns fina toaletter och dusch (troligtvis med kallt vatten) och en härlig sandstrand.

Idag är det kyligt och blåsigt, långbyxorna åkte på i morse, men av på em. Vi kunde även sitta ute i solen en stund.
Här kan ni se hur vi åkt, från Malaga till Lagoa de St André