Beja och Dösen Zambujeiro

Morgonen var solig men något kylig, när vi gav oss iväg på stadsvandring. Vi har besökt Beja flera gånger, men då mest i de större affärerna och i utkanten av stan. Här var vi, nästan exakt på samma dag förra året, och satte på en solpanel till.

Vandrat i den äldre delen av Beja har vi inte gjort tidigare, nu var det på tiden.

Det är en bit att gå till centrum och där fanns naturligtvis resterna av Torre de Menagem. Som vanligt ligger den äldsta delen på en kulle. Det var viktigt för att kunna försvara Portugals gränser. Tornet är 40m högt och byggt helt i marmor. Turistbyrån finns här och där fick vi en bra karta över Beja och alla sevärdheter och ett stort antal museer.

Nu hade vi inte tänkt besöka alla museer, det får bli en annan gång. Men en tur runt på de smala gatorna lockade oss. Här jobbar man med att ta av färgen på en dörr och även renovera den samma.

Många gator är enkelriktade och att hålla nere hastigheten bryr man sig inte om. Vi ser också en väldigt massa hus som är i stort behov av renovering.

Ett typiskt material för husbeklädnad här i Portugal är kakelplattor. Det här huset hade också smyckats med en fin blomsterbård upptill.

Vi hamnade till slut på torget, för att sedan fortsätta på smågatorna ner till parkeringen igen. Eftersom det är mycket att gå både upp och ner så tar vi den andra delen en annan gång.

Klockan var bara runt 12 så bestämde vi oss för att fortsätta vår utforskningsresa. Vi kör genom olivdistrikt och vindistrikt. 

Alantejovinet görs nog i de här trakterna åtminstone odlas druvorna här.

Vårt mål den här gången var ett gammalt Dös eller megalitgrav från 4000 - 3000 f kr. som hette Zambujeiro och ligger några km sv om Evora. 

Vi har tidigare besökt Almendres megalitgrav, men den gången hann vi inte med Zambujeiro. Nu fanns det tid för ett besök.

Skulle vi komma igenom med husbilen?? Vi hade som tur var några cm tillgodo på backspeglarna, men jag var lite orolig för höjden.

Vi kommer fram till en massa byggnader och det verkar vara en skola ev för jordbruk. Det finns också stall med hästar i närheten.

Eftersom vi är lite osäkra på vägen så parkerar vi bilen och går vägen dit skylten pekar. N38 31 55   W008 00 45

Kossorna följer oss och tittar nyfiket på oss....undrar säkert vilka vi är :)

Tur vi inte försökte köra husbilen dit, vägen hade stora gropar och vattenpölar efter senaste regnet. Här hade vi nog fastnat och inte kunnat vända heller. Småbilar är nog ok.

Stenekar och korkekar finns det gott om och det är en fin promenad.

Efter ca 800 -1000 m är vi framme, gångbron behövde en renovering.

Något 100 tal m till och vi var framme. Vilka enorma stenar!

Hur hade de kunnat resa dessa?

Gången in var spärrad, då flera stenar hade spruckit och kunde utgöra fara. Tak över det hela som skydd mot regn mm.

Vi tog oss runt och kunde komma upp bakifrån.

Man kunde från Ingemars plats se ner i "graven". Det man hittade, när man gjorde utgrävningen 1965, finns nu på ett museum i Evora. Kolla vilka stenar!!

Dolmen ligger i en lugn miljö bland olivträd och korkträd.Huvudkammaren - mäter 8 meter hög och 6 meter i diameter - bildas av åtta resta stenar lutar inåt. Leder till kammaren är en 12 meter lång strategi korridor gjord av mindre resta stenar.

Här kan du se fler bilder av Zambujeiron
Vi fortsatte sedan mot Evora och parkeringen nära centrum. Vi har inte sett till en enda svensk husbil, men massor av fransmän och belgare. 

Vi blev 6-8 bilar som övernattade här, vi och resten F och B 😀

N38 34 37 W007 54 53
Evora har vi besökt tidigare så vi avstår från det den här gången.

Även idag har vi sluppit regnet, + 18 och halvklart har det varit.