Vart är vi på väg?

Vi lämnar Antequera och kör nu vidare in i landet. Platt landskap med massor av olika odlingar, oliver, apelsiner, vindruvor till vin osv.

 Passerar Sevilla och floden Guardaria. Vi undviker att komma in i själva stan, kör i utkanten.

Ställer in "Berit" på Ruinas de Italica som vi besökte i februari 2016 och där vi vet att vi kan stanna, för att äta lite lunch. 
Lång kö av skolungdomar, som var på väg in.

När vi hade stannat för en fika kom den här bilen förbi. På den fanns 4 stora olivträd. Att man kunde ta upp dessa stora och oftast hundraåriga träd och flytta dem till en annan plats....det hade vi ingen aning om.

Vi följer vägen mot Portugal en bit.

När vi sedan skulle svänga av till väg A 476 mot Nerva, men här blev det något fel. Vägen som "Berit" ville in på var återvändsgata. Vi svängde ner vid macken och kom ut på samma väg igen N433, fortsatte bara en bit på den, när "Berit" hittade en genväg. Lite och smal, men med ny asfalt och så var vi rätt igen.

Nu märks det att vi har kommit rätt.....vi är på väg till Minas de Riotinta  ett mer än 5000 år gammalt gruvdistrikt.

Eftersom det redan är eftermiddag, så stannar vi på en P- plats i byn för att söka upp museet och köpa biljetter.

Här stannar vi också för natten.

N37 41 46 W006 35 51

Vi tar den långa vägen upp till Museet, det visar sig sedan att det finns en kortare väg/stig alldeles vid rondellen. 

Det finns många rum att besöka, men häftigast var nog ändå "gruvgången" så svagt upplyst att man knappt såg var man satte foten. Med blixt blev det upplyst  :)

Vi gick genom alla 14 rum, men de är som alla museer så där ifrån blir det inga bilder.

Vägen tillbaka tog vi genvägen.....

Kan säga att det var lite stökigt runt husbilen en stund och på morgonen hördes trafiken tydligt....kanske inte den bästa platsen att övernatta på....fortsättning följer 😀