onsdag 18 april 2018

Bonifacios många trappor

En strålande solig morgon och redan kl 10 var vi på väg mot hamnkontoret för att hämta biljetten till färjan. Många fina segelbåtar i hamnen.


Det blev ingen biljett den här gången heller för just Blue Navys kontor var stängt, men när vi ska åka i morgon så kunde vi hämta dem 1 timma före avgång, enligt damen i den andra kassan.


Vi valde då att ta trapporna upp till turistbyrån för att få en karta över staden.



Fick även en fin utsikt överhamninloppet.


I muren, vi ser från parkeringen och upp, var det trappor hela vägen....vi valde gatan istället.


Vi fortsatte uppåt på de smala gatorna kantade av restauranger, pizzerior och souvenirbutiker.



Kom till slut upp i de äldsta delarna av Bonifacio. Även hit upp kan småbilarna ta sig och parkeringar finns det....husbilar göre sig icke besväret....helt olämpligt. 😯


Nu har vi kommit fram till Kungen av Aragoniens trappa. Ingemar ville inte gå ner, men jag var nyfiken och hade läst om den här trappan med sina 187 trappsteg. Enligt legenden skapades trappan under en natt av kung Alfons V av Aragoniens trupper, när de belägrade Bonifacio 1420. Men det finns även en annan förklaring, som verkar mer trolig.... att den byggdes av munkar från Franciskanerorden för att nå en dricksvattenkälla nära havsytan. Trappan är brant och här gällde det att hålla sig i ordentligt. 


Det var ingen vanlig trappstegshöjd....nej de var betydligt högre och jag med mina korta ben hade vissa problem, med att ta mig ner och även upp.


Väl nere kunde man följa den uthuggna stigen med berget som tak. Hur lång den stigen var vet jag inte, men kanske runt hundrafemtio meter. I änden skulle en grotta finnas, men det var så många andra där, så jag kom aldrig fram till den. Sedan var det dags att börja uppfärden och jag säger.... det är tur att det fanns handledare att hålla sig i eller använda för att dra sig upp, för trappan var 45 grader i vinkel. Det kändes ibland som den gick lodrätt uppåt. Jag mötte flera som pustade och stönade när de skulle upp.


Det var en jobbig tur, men också väldigt intressant och det är nästan ett måste att ha gått trappan ned och upp, när man är på Korsika, men inget jag rekommenderar de som har dålig balans och svaga knän.


Efter den trapprundan orkade jag inte så mycket mer. Vill man inte gå så kan man ju åka båten och se allt från sjösidan.


Den vackra Malvan fanns överallt, själv får jag försöka med frön hemma.


På väg tillbaka var det flera trappor....men det är lättare att gå nerför än uppför. 😀


Nere vid havsnivån igen så gör sig hungern påmind och vi slank in på en av de serveringar som fanns utefter kajkanten. Ingemar beställde en Pizza Calzone och jag tog en sallad + vatten och ett glas vin till Ingemar till priset 36€. Den dyraste lunch jag ätit, men god var den.


På vägen tillbaka till Campingen såg vi den här stora lyxbåten.


I morgon kommer jag att ha träningsvärk....efter alla trappor upp och ned....men det får man stå ut med.

Det här inlägget kommer lite sent, men det beror på att vi nu är på Sardinien och inte alltid har täckning för internet. 



8 kommentarer:

  1. Många äventyr. Sallad på pinne var något nytt för mig. En inbakad som Ingmar har brukar jag också köpa.

    SvaraRadera
  2. Det där kan man kalla trappsteg, ser ganska jobbigt ut, bra gjort att gå upp och ner. Så härligt brun du ser ut.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men så fick jag en ordentlig träningsvärk i ben och vader efteråt :))
      Tack ...jag hoppas solen kan ge mig färg ifall det inte blir någon sommar hemma haha.

      Radera
  3. "Båten" är min. Vill du låna den så ring.
    Ser ut som en fantastisk resa. Hälsar Max

    SvaraRadera
  4. Härlig resa ni gör kul att följa er!

    SvaraRadera
  5. Förstår om du fick träningsvärk, men också en fin upplevelse och förstås motion på kuppen!

    SvaraRadera