Över Qafa Ljogorasë passet i Albanien

Efter en natt med regn och åska var det dags att hitta vägen tillbaka till den stora vägen. Igår tyckte vi att vi hade kört lite fel. Det var inget mot vad vi skulle göra idag. Man kan undra hur de tänker trafiksäkerhet här, inga skyltar som visar stora gropar eller höga kanter.

Vi hade sett en fin asfalt väg, när vi kom igår och nu tänkte vi ta den. Jodå den var kanonfin till ca 1 km från byn, då upphörde den fina asfalten och det blev den vanliga gropiga och dåligt lagade igen, och den blev bara sämre och sämre. Rätt som det är har vi en hög bro framför oss...ska vi verkligen upp där? Jo, andra bilar kör där och vi har nog ingen annan stans att ta vägen.

Fortsatte i hopp om att komma ut på den fina motortrafikleden igen, men det skulle dröja några km till. Vi hamnade på något som så småningom skulle bli en väg. Kryssade fram och tillbaka då det ibland var stora hål i vägen.

Så äntligen en avfart, men inte en skylt som talar om hur eller vart vägen går. Nu är vi på motortrafikleden igen på väg mot Fier. 

Vi hade tänkt besöka de utgrävningar och ruinerna i Antikens Apollonise.  Vi kör in i Fier och hittar en skylt som visar att vi är på rätt väg. Vi följer vägen, men någon fler skylt hittar vi inte och det slutar med att vi till slut är ute på vägen mot Vlorë. Nu blir det åter någon form av motorväg.

Kör genomfartsleden, som har två olika körfält delade med palmer och rätt som det är får jag syn på en bank, med en uttagsautomat utanför. Turligt nog en rondell... och så kan vi stanna utanför. Nu gör vi som alla andra slår på varningsblinkers medans jag rusar in för att ta ut pengar. Solen lyser och det är omöjligt för mig att läsa på rutan, så jag kallar på hjälp från banken. När hon frågar hur mycket jag vill ha ut så blir det korslutning i min hjärna....och jag säger 200, nu ska ni veta att 200 lek är ungefär 30 Kr. Hon ser lite frågande ut men slår in något och säger att jag nog menade 200€ ut kommer.....30000 Lek=ALL. Jisses vad ska vi göra med alla dessa pengar? Jag rusar tillbaka till bilen och vi kör iväg. Nu ska vi både handla och kunna tanka, bo på camping, äta ute och kanske tvätta bilen och vi kommer nog att ha pengar kvar tills vi ska hem....om vi nu tar vägen genom Albanien, det är inte bestämt än. Dessutom sägs det att allt är så billigt här. Jaja det här med valutan är inte lätt :(

Nu är det slut på motorvägarna och vi kör utmed kustvägen mot Sarandë. Otroligt vackert är det, men jag har motljus och då blir det svårt att återge vad vi ser. Vi stannar till i en by där vi ser en mataffär och jag gör lite inköp av det vi saknar mest ägg, bröd, grönsaker, potatis och frukt, summan av det hela blev 525 Lek ca 35 kr. 10 kr är ca 150 lek.

Vägen viker av från kusten och vi ska klättra upp för berget.

Så snällt av kossan att hålla sig undan från vägen då den är i dåligt skick. På många ställen har den rasat och det ser lite farligt ut.

Brant uppför är det också. Här behövs både bra däck och snökedjor. En miss av oss som tror det är sommar :) Snökedjor bör medföras under perioden 1/11 - 30/4 säger Motormännen. Oj oj vi får nog hålla oss på låga och strandnära ställen om vi inte kan köpa några här nere.

Utsikten bakåt är fantastisk. Vägen är så brant och så kurvig att man är glad att det inte är vinterföre, för då hade vi nog aldrig tagit oss upp. 

Till slut är vi uppe på den högsta punkten på Qafa e Llogorasë passet 1027 möh. (stavningen efter den Albanska kartan)

Den här vägen byggdes 1920 och nu hoppades vi att det inte skulle vara lika brant utför på andra sidan.

Nej inte lika brant och det är dit ner vi ska.

Vägen går verkligen i sick sack, som ni kan se här. (Autoroutens blå linjemarkering funkar, men stämmer inte alltid överens med de få vägar som finns på kartan)

Graffitimålarna har hittat upp på den här höjden.

Vackert är det oavsett om man tittar upp mot berget eller ut mot havet.

Man möter både bilar djur och människor på den kurviga vägen, så det gäller att se upp.

Långt bort i horisonten kan vi nu se ön Corfu.

På vissa ställen i byarna är det trångt och bussen tutar och varnar.

Nu hittar vi avfarten ner till stranden Jalë. Även den kurvig och brant på sina ställen. 

Byn vi kommer till har stängt för denna gång. Det finns en camping men den verkar inte ha varit i bruk på ett tag. Vi pratar med mannen i det närmaste huset om vi kunde övernatta här. Det var helt OK sa han och nu står vi här bara ca 20 m från vattnet och har en fin utsikt. Solen ”gick ned i säck” som man säger så det blev inget kort. Jalë Beach N40 07 12 E019 42 06

 Ett gott råd om ni funderar på att åka kustvägen, se till att ha bra däck och bromsar....det behövs. Det är en fantastisk väg att åka, men den kräver sin förare, många förrädiska hål i vägen, som inte finns någon varning om. Nu pustar vi ut (Ingemar) med en gin och tonic. Ingen TV och inget wifi då får vi ta till korsord och nedladdade tidningar på datorn och jag har massor av garn med mig :)) 

Tack för alla härliga kommentarer.