Butrint ett världsarv

Nu har vi kommit till Grekland ....vårt mål den här hösten och här ska vi åka runt under ca 4-5 månader. Det första vi gjorde var att åka in i Igoumenitsa och försöka få tag på ett internet, vi frågar oss fram och hittar till Wind-butiken N39 30 19,5 E020 15 50,7 på en tvärgata fanns även en Vodafone-butik. Tyvärr så har vi så dåliga erfarenheter av Vodafone så vi valde Wind istället. 

Täckningen är lite dålig, så vi kommer att lägga in på bloggen i efterhand ibland. Nu till vår avfärd från KsamilsCamping.

Söndag den 2 november

Med nytvättad husbil kunde vi fortsätta mot Butrint, en gammal stad från romartiden. Den ligger som på en liten ö, men har förbindelse med fastlandet på ena sidan. Parkeringen är vid färjan. Här går också småpojkar och säljer armband för 1-2€. De är riktigt duktiga på engelska och frågar oss mycket. 

Ja vilken färja sedan! Tur vi inte tänkt ta den vägen mot Grekland. Den ser nästan ut som en ihop spikad flotte.

Vi betalar 1400 Lek för oss två. Stora eucaluptus träd bildar allé. Synd bara att så många har ristat i stammarna.

Vi har ju varit på många utgrävningar, men aldrig har vi sett någon där det varit så mycket vattenfyllda utgrävningar.

Vi gick en stig runt och det var mycket att se. Skyltar överallt på både albanska och engelska. 

Vi hittar även här minicyklamen som växer vilt, precis sådana som jag har köpt hemma.

Man skulle kunna tro att Ingemar stöttar muren, så den inte ska rasa haha.

Ute på vattnet sitter fiskarna och den här plåtbåten hade sett sina bästa dagar.

Nu har vi gått runt halva ön och står vid pilen uppe i högra hörnet. Så här tror man att det hade sett ut tidigare.

Ingemar beundrar deras sätt att bygga murar, som håller än idag.

Vi tar oss upp genom muren via trappor.  Här hittar vi plötsligt en skivling av något slag....vem trodde man skulle få se svamp här.

Nog var det trappor alltid men rätt så lätt ändå att gå i värre skulle det bli när vi skulle ner mot bilen. Då var det både höga trappsteg och tvära kurvor men med en hjälpande hand från Ingemar kom jag ner på plan mark igen. (därför inga kort från den trappstigen)

Så har vi fått åter en romerskutgrävning till våra samlingar. Faktiskt ganska intressant och den ligger ju på UNESCO Världsarvslista.

Vi lämnar Butrint och fortsätter mot Sarande för att sedan ta oss till Syri Kalter eller Blue Eye, som det också kallas. Men för att hitta dit måste vi ta hjälp, då vägarna är dåligt skyltade både med vägnummer och hänvisning till det sevärda. Vi lägger in koordinater, men Sygic har ju inte Albanien med, så det funkar dåligt. Vi kör fel ett par gånger men får till sist eskort av en taxi tills vi är på rätt väg. En smal och krokig väg igen, men vacker i höstfärger.

Något kommer farande på min sida, det är en griskulting och framför går mamman och ytterligare två kultingar. Ja nu har vi snart haft alla möjliga djur på vägen.

Nu är klockan halv 4 och vi vill inte köra när det är mörkt. Vägen börjar gå kurvigt uppåt och vi känner att vi kört alldeles för långt, bara att fråga igen. Stannar vid en restaurang och frågar. Där kan ingen engelska, men med gester och albanska ord, får vi veta att vi ska köra tillbaka 10 km. Skönt att vi inte ska högre upp, vi hittar till slut vägen in, för där finns en skylt, men från andra hållet fanns ingen eller så har vi missat den.

Vi frågar vakten om man kan sova där i natt och det sa han var helt OK. Vägen in är riktigt dålig men vi har ju varit med om värre. Vi hittar en plats att backa in på. Restaurangerna är stängda för vintern, men vi sover säkert gott ändå.

Om Blue Eye får ni läsa senare.