Sista sträckan till Peloponnesos

I går kväll ställde vi klockan, så vi inte skulle försova oss. Tror ni vi fick en lugn natt? Icke då! Vid minst 3 tillfällen vaknade vi av hundarnas skall (vildhundar). Sedan kom regnets smatterkulor på taket. Sopbilen kom precis när det började ljusna och skramlade med sina tunnor. Varför ställde vi klockan egentligen?......det hade ju inte behövts :) 
Det var ändå en vacker morgon med lite solsken.

Vi var på plats i tid och de kopplade in datorn för att hitta problemet. Efter 1 timma gav de upp, de kunde inte hitta felet. Vi fick betala 15€ utan kvitto. 
Nu har vi ju fått flera tips, om vad det kan vara för problem. Ett kan vara "dieselbakterier" som blir någon sorts "gegga" i tanken. Nu ska vi försöka få tag på det medel man slår i för att ta död på dessa eventuella bakterier.  
Det lustiga är annars, att i går så hostade och hackade motorn, idag har den gått som en klocka :) Fick den skrämselhicka??

Efter att ha fyllt vatten, passade vi på att tvätta av bilen all sand, innan vi gav oss iväg mot söder. Vi kör genom en tunnel som går under vattnet för att komma upp på fastlandet igen, det kostade 5€ att åka där. 

Det mulnade på och vi körde vidare mot Messologi. Vägarnas beläggning kan vi inte skryta om, den är urdålig på sina ställen och snart får vi ta fram skruvmejseln och skruva fast alla skruvar som skakat loss.

Om albanerna inte satte upp varningsskyltar, så gör grekerna precis tvärt emot.

Helt plötsligt är det fin motorväg, men nu känns det verkligen som om vi vore i Marocko igen..... för det är bara vi och någon lastbil eller buss på vägen :)

Ett par tre mil fick vi njuta bra vägstandard, sedan blev det som tidigare. Bredvid den gamla vägen har man nu också börjar bygga fortsättningen på motorvägen. 

Det är inte första gången vi träffar på campare, antingen på cykel eller så gående.

Vi närmar oss den vackra bron över till Peloponnesos, tyvärr inget bra fotoväder.

Här är det tull igen och vi betalar 13.20€ och då är det bara för att åka över bron Rio- Antirrio. Det är en av världens längsta kabelbroar med sina 2252m. 

Från Wikipedia kan man läsa:

 Rio-Antirrio bron ( grek : Γέφυρα Ρίου-Αντιρρίου ), officiellt Charilaos Trikoupis Bridge efter statsman som först planerade det, är en av världens längsta multi-span kabelbroar och den längsta av de helt upphängda typen. Den korsar Korintiska viken näraPatras , som förbinder staden Rio på Peloponnesos halvön till Antirrio på fastlandet Grekland 

Den 2880 meter (9449 fot) lång bro (cirka 1,8 miles) dramatiskt  förbättrar tillgången till och frånPeloponnesos , som tidigare kunde endast nås med färja eller via Korintiska näset i öster.Bredden är 28 meter (92 fot) - den har två körfält per riktning, en nödsituation körfält och en gångpassage. Dess fem span fyra pylon snedkabelbro delen av längd 2252 meter (7388 fot) är världens näst längsta snedkabelbro däck; Endast däck Millauviadukten i södra Frankrike är längre vid 2460 m (8071 ft). Men eftersom den senare stöds också av lager vid pylonerna förutom kabel kvar, kan Rio-Antirrio bryggdäck anses vara den längsta snedkabelbro "svävande" däck.

Strax därefter ska vi åka kustvägen mot Korinthos, här får vi betala ytterligare 6.30€ för här ska det bli motorväg, men den är långt ifrån färdig.

Det blev en skakig färd, från Rio-Antirrio till Korinthos är det 125 km och det är skyltat största delen av vägen med 50 -60 skyltar, men det var ingen som höll den hastigheten. Alla kör i 70 till 80 och det är dubbla linjer alltså förbjudet att köra om, vilket ingen tycks bry sig om. 

Kanske inte så konstigt att det då står sådana här små "kyrkor" över allt efter vägen.

Vi är nu på väg mot en Camper Stop, Afrodites Vatten N37 54 41 E022 52 45 strax innan Korinthos. 

Vi följer GPS men också skyltarna som verkligen visar hur du ska åka.  

Vägen är smal och vi hoppas att vi inte ska möta någon.

Så är vi då äntligen efter ca 240 km framme på en riktig ställplats. Tre bilar står här redan och en av dem är svensk, den första svensk vi sett till sedan vi lämnade Italien. Det finns också en norsk husbil. I den svenska bilen finns Berit och Erik (han är dansk) och i den norska finns Allan som ska springa maraton i Aten. Med andra ord så är vi bara Skandinavier här.

Platserna är inte stora, så längre husbil än 7,5 m bör nog inte köra in här. 

På kvällen kommer det värsta ovädret in över oss och vi är glada att vi har både el och står på en bra plats.

Bilen har gått utan problem så nu vet vi fortfarande inte vad det är, som orsakar att lampan för insprutningen lyser. Nu håller vi tummarna för att bilen ska gå lika bra som idag i fortsättningen.