Höga berg och djupa dalar till Monemvasia

Det blev lite senare än vi tänkt, klockan hann bli tolv, innan vi kom iväg. Nu valde vi den större och på kartan röd väg (kartan inköpt här), men på vår Motormännens, så är den gul. Bara att hoppas att den är bättre än den vi var på väg att åka igår.

Vet inte om jag vill kalla den större precis, det känns lite trångt mellan murarna.

Den blir bättre och vi möter flera motorcyklar, som är ute och söndags-åker. De har faktiskt hjälm på huvudet och det är ovanligt att se.

Vägen är ordentligt kurvig och rätt så smal, som tur är så möter vi bara små personbilar. Det är väldigt vackert där vägen går fram genom dalen.

Inga vägräcken, ungefär som i Marocko :)

Nästan lite höstlikt, med alla lövträd som glimmar som guld, i solskenet.

Med lite fantasi så kan ni i den här bilden se ett djur i berget. Ser ni vilket?

Så här krokig är vägen, som vi åkt på. 

På flera ställen så gick den under oss.

När vi, efter alla kurvor, kommer fram där vägen går upp till klostret Monastery Elonis,  så står där en buss med resenärer, som just har varit uppe vid klostret. Jag föreslår Ingemar att vi tar en paus i rattandet och tar en titt på "vad det nu är".

Synd att alla skyltar här alltid är så fullkladdade.

Först en lång promenad upp till en ingång. Sen blir det trappor upp och trappor ned.....

....tills vi kommer fram till själva klostret, som är byggt intill och under klipporna, med en fantastisk utsikt. Och lika fantastiskt att kunna bygga så här.

 Om Monastery Panagias Elonis kan man läsa:

Den majestätiska och imponerande klostret Panagia Eloni står på en enorm stenig brant klippa av Mount Parnon, Halvvägs mellan Leonidio och Kosmas, 14 kilometer från den tidigare och 107 kilometer från Tripoli. Klippan stiger inuti Dafnon ravinen, en av de många branta, vilda raviner ristade av Dafnias River, forn Selinountas. Efter flodens kurs, kommer besökaren innan Parnon massiva bergvägg; en hängande balkong vid basen av klostret erbjuder betraktaren en spektakulär syn.

Översatt från den här sidan.

Bild lånad från internet.

Efter en snabb titt (klockan var mycket) så vandrade vi upp för trapporna igen för att fortsätta mot Monemvasia.

Vägen har ju hela tiden gått uppåt och nu är vi uppe på 1180 m ö h. och då möter vi på granskog :)

Vi närmar oss byn Kosmas och nu ska vi ner genom trånga små gator inte gjorda för dagens moderna motorfordon precis.

Men har bussen lyckats ta sig ner och runt här så ska väl vi också kunna det....

....även om det blir att kryssa mellan restaurangernas bord och stolar.

Till slut är vi ute på den "stora" vägen igen.

Vägen fortsätter sedan i sick sack ner för berget, med lutning på 10 - 15 %  Ingemar fick motorbromsa en hel del och snart är vi nere på låglandet igen och alla olivträd.

Vi kör in i Skala och fortsätter till vänster, snart ser vi havet och Monemvasia.

På baksidan av den här ön ligger den gamla staden Monemvasia, varför inte gå in och kolla videon om just den här regionen.

Nu kommer det vanliga på eftermiddagen....vart ska vi ställa oss i natt?  Vi hade tidigare läst någonstans att det skulle finnas 2 ställen att stå på. Så vi fortsätter genom byn och ser en båthamn och där står en svensk husbil. Det var Peter (Muskatten i HBK) och hunden Wovi, som numera bor permanent här nere i Grekland.

Det blev ett trevligt möte, vi har läst många inlägg av honom både på HBK och Husbilskompisar, bl a när han varit i Turkiet.

Det ser inte ut som vi åkt så långt och det har vi ju inte bara ca 100 km, men när man inte kan köra mer än 20 - 40 km i tim, då tar det tid att komma fram. 
Resan över och mellan bergen har varit väldigt vacker och det är svårt att i bilder återge det vi sett.
 Såg ni hästhuvudet i berget ? 

Nu blir det kalisperra = god kväll