Växlande natur

Från Barrio och Dinosaurierna for vi vidare mot Coimbra och en ställplats nere vid floden. Som många av städerna här i Portugal, så ligger även Coimbra på en kulle.

Men själva ställplatsen, som dessutom inte var så lätt att hitta infarten till, låg nere vid floden. Nu var det ingen plats som tilltalade oss, så där blev det bara lite mat och skidskytte för Ingemar, innan vi gav oss iväg därifrån.

Många upphöjda övergångsställen har vi åkt över, men inte någon stans har vi sett den här rödmarkeringen framför varje övergångsställe. Mycket bra och syntes på lång väg, detta borde fler kommuner ta efter.

Nu har vi kommit så pass långt upp att vårlökarna av tulpaner, påskliljor och krokus kommit upp i planteringarna. Dessutom finns massor av penséer och primula i rabatterna. När man ser alla dessa blommor, så får i alla fall jag en viss hemlängtan.....men än så länge har de både kallt, regn och även snöfall.....så det får dröja några veckor till.

Vi passerar genom en hel del mindre byar och i de flesta så har de nu gatsten i stället för asfalt, vilket inte är så bra varken för husbilen eller dess inredning.

Jag hade ställt in en nattplats som jag hittat på Campercontact. Det hade redan börjat skymma när vi anlände och en fransk husbil hade också hittat dit. En liten plats utan service, men nära floden.

På morgonen när vi vaknade hade den andra bilen gett sig iväg. Vi tog det lugnt och kollade in platsen i dagsljuset. Tydligen ett ställe, som bara var öppet på sommaren, med servering, bord och bänkar i granit. 

Ställde åter in GPS-Berit på undvik betalvägar och motorvägar, men vi passerar gärna över dem. 😁

Vi kommer upp på höjderna ca 700 m/öh

Ett otroligt stenrikt landskap kör vi nu genom.

Tyvärr så verkar det som om det har brunnit här uppe för några år sedan.

Mycket brända stammar.

I vissa byar har de kvar de gamla husen och låter dem förfalla.

Vägen går krokigt och upp och ner, men vi får en fin utsikt över dalen.

Magnoliaträden blommar för fullt.

Nu har vi kommit fram till vindistrikten, och vi kan se de terrassliknande odlingarna.

Broar både här och där,

Landar till slut på ställplatsen i Peso da Régua

Och vilka mötte vi där.....om inte Erik och ....

.....Berit. Det är nu 5 år sedan vi möttes i Grekland på Camping Mani Beach ja tänk så fort åren går och så trevligt att träffas igen.

Berit har hunnit bli 84 år, men är fortfarande en kvinna, som vet vad hon vill.

När vi sitter där i deras husbil och tar ett glas vin, kommer ett par förbi och beundrar husbilen. Det blev en hel del prat och det visade sig att de var från Brasilien och på en 10 dagars semester här i Portugal. Mycket trevligt par.
I morgon ska vi ta en tur i själva staden Peso da Régua.