Nu kör vi mot Stuttgart

Måndag den 7/10-12

När vi lade oss var det +9 gr och klart, när vi vaknade vid 8-tiden var det +2,8 gr och dimma, så man såg knappt handen framför sig. Vi hade tänkt oss en promenad till byn, men vi avstod.

 

 

Så snart solen hade gjort sitt så drogs dimtäcket bort och vi kunde njuta av de fina höstfärgerna, även här.

 

 

 

Vid 11 tiden var det som vanligt dags för en fika, men att hitta ett ställe att köra av på är inte lätt här på landsbygden. Där emot finns väldigt mycket promenadstråk och då kan det finnas en P-plats. Vi hittade en sådan och följde skyltarna och mycket riktigt vi hittade den i bokskogen.

 

 

 Det var inte bara bokträd vi tyckte först det såg ut som en tall....men se det var det inte.....kanske ett lärkträd? Stammen påminde om tall, och lång var den.

 

 

Vi åker igenom massor av byar med dessa typiska hus.

 

 

Kommer till Lohr a. Main, som ligger NV om Wurstburg, här såg vi en stpl och åkte in. Gratis för husbilar på dagen, betalning 20.00 – 9.00.  Här träffade vi på de första svenskarna sedan vi åkte hemifrån. Lena och (tror jag) Sven-Bertil var på väg hem efter en regnig tur runt Mosel-dalen på 3 veckor.

Vi tänkte nu ta en tur i gamla stan innan vi åt middag. Att det är en gammal stad märks på de smala och kullerstens lagda gatorna.

 

 

 

 

Mycket vackra blommor finns det överallt.

 

 

Så här önskar jag att mina petunior också skulle vara.

 

 

Husen har massor av häng-pelargonior under fönstren

 

 

Det här trädet såg roligt ut med sin murgrönsklädda stam och gulnande lövverk.

 

 

 

Efter lite mat fortsatte vi mot Stuttgart, mörkret faller fort.

 

 

Vi hade ställt i ”Berit” på Astrid och Reiner adress, men när vi närmar oss får ”Berit” ett spel. Hon får oss till att köra samma ”åtta” 3 ggr, (se inom markeringen) innan vi stannar för att göra ett nytt försök att lägga in adressen.

Vi körde in på en gata för att ställa in adressen igen, då kom en kille och frågade om vi kunde flytta oss någon meter spå han kunde komma ut med sin bil. Vi förklarade att vi inte hittade adressen då erbjöd han sig att hjälpa till, han knappade in på sin GPS och visade oss sedan vägen tillbaka och där vi svängt vänster skulle vi in mot höger och sen började vi känna igen oss, trots mörker. Det finns verkligen trevliga människor och hjälpsamma är de.

 

 

Framme nästan en timme senare än beräknat, mötte oss Astrid och lille Lasse i dörren. Det blev ett kärt återseende.

 

 

Nu är klockan över midnatt och vi är trötta, så God Natt alla.