Nu har det hänt....det som inte fick hända.

I tisdags anlände vi till Ställplatsen  Els Daus här i Peñiscóla. 

Vi hade ätit middag och slappade lite med tv-tittande. Ingemar gick och lade sig och när jag skulle lägga mig runt 23.30 såg jag att han inte mådde så bra. Han klagade över ett tryck över bröstet. Jag in på datorn och kollade om tryck över bröstet och den rekommendationen var...sök läkare!

Var få tag på en sådan klockan 24.00 och i en stad som just nu har brist på turister och de flesta hotell stängda? 

Vi gick helt enkelt ut på gatan och stoppade en bil och hade turen att han kunde lite engelska, förklarade vad saken gällde och han körde oss till närmaste vårdcentral. 

Väl där inne tog de om hand om Ingemar.... under tiden fick  jag fylla i en del papper. Det blåa kortet från försäkringskassan var som tur var med samt passen.

Ja nu har ni nog fattat vad som hände...Ingemar hade fått en hjärtinfarkt!

Vårdcentralen hade inte de resurser som behövdes, så det blev en ambulansfärd till sjukhuset i Vinaros.

Där tog de hand om honom ordentligt och jag fick vänta utanför, det var ju på intensiven han hamnat. Efter att ha pratat med läkaren på stapplig engelska, var det dags för mig att lämna byggnaden.

Tillbaka till husbilen med en taxi kl 03.30 och då var det bara att försöka få några timmars sömn....men det blev inte så bra natt, många tankar far genom huvudet.

Igår onsdag var jag tillbaka på sjukhuset, med taxi kl. 13.00 för att få träffa doktorn igen och få besked om vad som skulle göras.

Han skulle på eftermiddagen åka till ett annat sjukhus (troligen regionsjukhuset) för att genomgå kontraströntgen. Själv skulle jag vara tillbaka kl 19.00 för nya besked.

Under tiden 13.30 till 18.30 drog jag runt på stan Vinaros. Det blev en del besök i affärer för att få tankarna på något annat. Motion är ja ett bra sett att rensa tankarna på och det blev mycket promenerande.

Mat behövde jag också , fast hungrig var jag ju inte. Trots det så smakade soppan riktigt gott och gav mig lite mer energi.

Väntrummet utanför intensivavdelningen var ganska tråkigt och att sitta och titta på dessa blåa dörrar gör att tiden går väldigt långsamt. Klockan 19.00 till 19.30 fick anhöriga komma in till patienten via en sköterska.

Ingemar skulle ha kommit tillbaka från det andra sjukhuset till klockan 19.00 men han kom inte förrän nästan 20.30. Det blev en lång väntan för mig och som tur var hade jag min lilla padda med att fördriva tiden med. 

För att komma till det andra sjukhuset, som låg ca 80 km bort (tror det var Castellón) fick han flyga helikopter, men återresan blev med ambulans.

Han såg lite medtagen ut min käre make...men saknade inte aptiten tros att maten inte var någon höjdare i hans tycke.

Det visade sig att han hade 4 olika blodproppar, tre av dessa är nu åtgärdade.  Det blev en ny taxiresa för mig tillbaka till HB, men inte lika sent den här gången och natten blev något lugnare.

Idag har det precis som igår blivit en hel del samtal till familjerna hemma och SOS, när det gäller försäkringen. Vid 11.30 tog jag bussen, hållplats finns strax utanför ställplatsen, till Vinaros och den gick hela vägen fram till sjukhuset, för nytt besök och träff med läkare...säkert den 5:e i ordningen. Mötte min käre make, som satt upp och såg ut att må ganska bra. 

Nu blir det ytterligare en natt på intensiven, för att sedan få flytta till hjärtavdelningen i ett par dagar.

Vi blir kvar här i några veckor så han hinner hämta sig och få krafterna tillbaka.

Nu är det säkert många som undrar varför jag lägger ut detta på bloggen. 

Jo alla ni som nu befinner er här nere i södern, där vin och sprit är billigt, och en massa god mat på restaurangerna... tänk på hur fort det kan gå. En dag kan någon av er råka ut för samma sak som Ingemar....sök då läkarhjälp med en gång vänta inte på att den ev smärtan eller trycket ska gå över....då kan det vara för sent.
Här finns något att läsa...och här läs gärna mer på internet. Ingemar genomgick ballongvidgning.

Nu ska jag ta mig en stärkande kopp te.