Ett besök i Vlihada Grottorna i Pyrgos Diru

Efter en varm natt igen +19,4 gr, kom solen fram och vi beslöt oss för en tur på några mil över till västsidan av Manihalvön. Här finns de berömda grottorna i Pyrgos Diru .

Greklands vägar kan vi ju inte skryta om precis, de är väldigt varierande i både storlek=bredd och beläggning. Den väg vi kör på är hyfsad i våra ögon, men rätt som det är kan man träffa på en helt ny väg, som här. Lika plötsligt som det blev en ny väg så upphör den och vi åker på den gamla sträckan igen.

Vi skymtar havet långt ner men har fortfarande en bit kvar till grottorna.

Riktigt krokig väg emellanåt. På flera ställen försöker man bygga bort kurvorna och vägarbeten pågår bitvis.

Framme i byn Pyros Diru och där har man verkligen tagit tillvara på all sten. Den finns nu i husen och i stenmurarna, även som vägbeläggning.

Vi följer skyltarna ner till Vlihada grottorna, som ligger i en vik, där är det biljettköp och vi som pensionärer betalar 14€ för oss två. 

Vi kunde sedan köra ner till ingången och den parkering som fanns där. 

N36 38 17  E022 22 48,8 mest platser för småbilar, men eftersom det inte är högsäsong så fick vi plats ändå.

Nu fick vi vänta, först 10 min, sedan ytterligare 15 min på att få kliva i båten, för vi var nämligen de enda turisterna :) 

Här i caféet fick vi också se den första julgranen.

Vid ingången finns en tavla, som visade hur grottgångarna går. Det blå är givetvis vatten och det gula är där man kan gå.

Ingen stans i Grekland har vi märkt någon form av försiktighet. I trafiken kör de mc utan hjälmar, de går inte över på övergångsställen, utan korsar även starkt trafikerade vägar hur som helst. Här får vi plötsligt på oss flytvästar! Det är ju inte motorbåtar vi ska åka utan en flatbottnad liten båt, som stakas fram, dessutom är det inte djup heller. 

En trappa ner till underjorden och här ligger båtarna.

Redan här nere ser vi massor av stalaktiter i taket.

Det är också för ovanlighetens skull tillåtet att fotografera. Min kamera tar tre bilder med en gång (som läggs samman till en) när det är lite mörkt, det är inte bra när båten hela tiden är i rörelse, alltså blir bilderna suddiga. Inte lätt att hitta en inställning under färden, för att kunna ta bättre bilder, men ni kan se lite hur det såg ut.

Det var långa och trånga gångar, där vi hela tiden fick kröka ordentligt på ryggen och böja huvudena, för att inte få en stalaktit i huvudet. Men så otroligt vackert och så synd att jag inte fick några bra bilder inifrån båtfärden. Vi har besökt många grottor t ex i Spanien, men den här hade nog flest stalaktiter.

Efter ca 300 m båttur så fick vi stiga av och promenera tillbaka genom flera gångar med taket fullt av stalaktiter. Om det ser ut som att jag inte har någon underkropp, så beror det på att jag har en avhuggen stalagmit framför mig. :) Även den här bilden blev suddig.

Spegelblankt vatten som är bräckt, man kan även se stalagmiter på botten, eftersom det inte alltid har varit vatten i grottgångarna.

När vi kom ut så hade vi ytterligare några hundra meter att gå till parkeringen.

Lite historia om grottorna: 

Glyfada Grottan upptäcktes 1923 av invånarna i regionen. Den första systematiska beskrivningen var 1949 av grundaren av grekiska Speleologi , paret Ioannis Petrocheilos och Anna Petrocheilou. Sedan 1961 är delar av grottan öppen för turister. Grottan i Vlychada täcker ett område på 16.700 m2 och sedan 1949 har cirka 2.800  vattenpassager  undersökts. En 2,5 km lång slingrande passage är den viktigaste vägen för båtturer. Under en 30-min båttur, kommer besökaren åka genom ett  nätverk av gångar och tunnlar, dekorerade med glimmande stalagmiter och stalaktiter, vars spegelbild i vattnet accentuerar sin naturliga skönhet. 

Anna Petrocheilou

Vi tog en kaffelunch i bilen när vi kom tillbaka, sen åkte vi upp till byn. Jag hade sett en keramikaffär när vi åkte ner till grottorna, och måste ta en titt i den. Fick en tillsägelse att inte inhandla något tungt.

På vägen hem ser vi en biodlare, tyvärr ingen försäljning av honung.

Molnen håller sig på avstånd och det hoppas jag de fortsätter att göra ett tag till.

Grottorna är mycket sevärda. Har man dålig rygg ska man nog fundera på om man ska göra turen. Vi fick kröka oss ordentligt och det kändes i nacken och ryggen, det var skönt att få räta upp sig ibland. 

Det blev en utflykt på 66 km, en lagom dagsetapp.