Visingsö med barnbarnen.

 Tänk så fort veckorna går och inte hinner jag med bloggen. Förra veckan var jag med Tomas och Carin till Visingsö. Säkert 25 år sedan vi var där sist och mycket nytt hade det blivit. Infarten till Gränna var sig lik.

Att man fortfarande tillåter parkering efter genomfartsgatan förvånar mig.

'

Många husbilar på parkeringen vid färjan.

och många småbåtar i hamnen.

Till färjan hade Tomas bokat biljetter och det var tur för det var många som ville över. I dagens läge får vi inte kliva ur bilen, bara gående fick stå och kolla ut vid resan mot Visingsö.

Första stoppet blev naturligtvis vid leklandet. Här betalar man bara för barnen, alla aktiviteter 140 kr. Vill mamma och pappa spela minigolf så får de betala 60 kr/pers.

Hoppborgarna var populära och en bra start för att komma in i leklusten.

Att äta ute på sådana här ställen är dyrt, men hemlagade pannkakor smakade bra, tyckte Alvin....

under tiden testade Noel alla bilar.

Efter någon timma i började vi bli hungriga. Kollade restaurangerna runt hamnen men där var för mycket folk tyckte vi. Vi styrde lite längre in mot Talay Thai och där var det nästan tomt på gäster.

Trevlig personal och god mat fick vi.

Efter maten körde vi runt på ön. Ja inte runt precis för vägen gick först mot norr. Många fina gårdar åkte vi förbi.

Vi gjorde ett stopp vid Kumlaby kyrka, som är en kyrkobyggnad i Kumlaby på Visingsö. Den räknas till de bäst bevarade tidigmedeltida byggnader i nordvästra Småland. Kumlaby kyrka var till mitten av 1500-talet församlingskyrka i Kumlaby församling. Det blev bara en snabbvisit då klockan var närmare 18 på em.

    
        

På tillbakavägen tog vi en genväg genom bokskogen, så vackert.  

Fortsatte mot den södra delen på en mindre väg och kom till slut fram till en Näs ställplats med bad.

Nu var vi lite sena för vi skulle med färjan kl 18.45 så vi fick njuta av utsikten över Vättern från bilen.

Att det fanns en ruin på södra Visingsö var nytt för mig. Nästa gång hoppas jag vi ska kunna besöka Näs slottsruin, som numera tillhör Statens fastighetsverk

Den andra slottsruinen Visingsborg, som efter 100 år stod färdigt 1632, har vi tidigare besökt och eftersom tiden var knapp så var det bara Tomas och Noel, som gjorde en snabbvisit där. Nästa gång hoppas jag vi kan ta med husbilen över, då det finns ställplatser både i hamnen och på södra udden.

En vacker solnedgång fick vi uppleva när vi närmade oss Ulricehamn igen. Skidbacken med snöhögarna, som ska plockas fram till vintern.

Mer har hänt under veckan, men det kommer i nästa inlägg.