Mot Tafraout och Antiatlasbergen

Nu är det dags att röra på sig igen. Vi stannar inte mer än ett par dagar på camping. In till stan för att handla lite och tanka, bäst att ha full tank när vi nu ska upp i Antiatlasbergen. Petit Taxi finns det många av och är dessutom billigt att åka med.

Vi åker förbi roliga vitmålade stenmurar och ser tre stenar travade på varandra som små torn, ser dem även som markering av ägor och varning om det är ett hål eller liknande i vägen.

Det ser så nära ut, men det är en bra bit bort.

Kvinnor som sitter och vilar i skuggan och vi närmar oss bergen.

Nu har vi kommit lite högre upp och det börjar bli mer kuperat och mer sand/ökenlikt. Undras vart den här fina portalen hör, någon gård såg vi inte till, men den lilla grusvägen fortsatte igenom och bort.

Att det är kvinnornas jobb att skaffa ved och ätbart till djuren, har vi märkt.

Nu har vi kommit upp på ca 700m och här träffar vi på lite odlingar och faktiskt mer grönska.

En del byar ser ganska nya ut och är målade i rosa med vita kanter runt fönstren. Det kan bero på att många av byarnas invånare sökt sig till större städer och utomlands för att tjäna lite pengar, och när de återvänt till sina hemtrakter, har de haft råd att bygga hus.

Vägen håller riktigt bra standard än så länge. Två bilar kan mötas utan problem, men det börjar också bli mer kurvigt och här kommer påminnelse att säkerhetsbältet ska vara på. Har vi den skylten någonstans i Sverige?

Nu börjar vägen gå likt en orm igen och nog behövs det säkerhetsbälten alltid.

Vi klättrar sakta men säkert uppåt utsikten är helt fantastisk.

Det går inte fort men nu är vi på strax över 1300m/öh och det slår lock i mina öron. Vi hade laddat hem Marockokartan till vår GPS, men det är inte ofta, som vi kör på ”vägen” utan långt utanför. Så den har vi inte mycket nytta av. J 

 Här uppe hittar vi ett hotell Kerdous, med en fantastisk utsikt. Det verkar som det finns en pool också och varma sommardagar kan den säkert behövas, men idag, trots solsken, är det bar +17 gr.

Vi kom åter till en liten by Tiffermit, och här är det full fart på verkstäder och  i affärer och torghandeln.

Har man tappat en navkapsel så kan man säkert hitta någon som passar här.

Vi kör förbi flera skolor och barnen vinkar så glatt åt oss. Det väcker gamla minnen från början av 1950-talet. Då fanns inte så många bilar, mina föräldrar var ägare till en DKW med tygtak, vi kollade alltid bilarna och vinkade också, särskilt om vi såg att de inte var från våra trakter, det kunde vi se på länsbokstaven, och hade vi inget att göra satt vi och skrev av bilnumren.

Nu börjar det gå lite nedåt igen, 

efter att ha kört en hel del på den höga

 platån.

En del hus är riktigt fina, ser riktigt pampiga ut och då undrar man ju om det är någon höjdare som bor där.

Nu har vägen ändrat karaktär, från att ha varit hyfsat bred till att bara få plats med en bil på asfalten. Enligt vägvisaren har vi ytterligare 22 km kvar till målet.

Det känns och märks också att vi har kommit närmare öknen, och visst är det vackert landskapet, även om det är kargt. 

De har också börjat med vägarbeten för att bredda vägen och det behövs. Likaså är det dåligt med vägräcken på en del ställen.

Vi börjar närma oss målet för idag, som är Tafraout.

 som ligger på 1200m öh

Vi hittar flera campingar, vi ser även att det är mycket fricamping, på flera ställen, skulle tro att det i det här området finns 200-300 husbilar. Vi väljer det sista och betalar 10 dh, har ju tom toa och vatten så vi klarar oss ett tag.

Här hittar vi också 4 glada svenskar i solen, 

som vi träffat på ett par gånger tidigare, och nu ses vi igen. Annars är det mest fransmän vi ser, de finns överallt, bara så svårt att prata med dem när vi inte kan språket.

Bilarna på plats och andre-kocken i full fart, magarna är tomma.

Äntligen lite mat i magen och ett glas vin i handen, nu kan vi koppla av resten av kvällen med en god bok och datorn.

Solen var på väg ner och Ingemar var ut och tog bilden på bergen bakom oss, det såg ut som om berget var guld färgat.

På kvällen kom en man och frågade om vi hade något som behövde tvättas….om vi hade? Han tog med allt det blev 5,3 kg och kostade 160 dh ca 128 kr, hämtat och vi får tillbaka det i morgon vid samma tid, det kallar jag service.

De kommer också och säljer bröd på morgonen. Sedan finns det en del som tigger, mat, kläder och annat men det får man räkna med, landet är fattigt.

Vädret har varit varmt och soligt, men när solen gått ned blir det kallt, även natten kan vara riktigt kall så här års.

Ha det gott.