Från Tafraoute till Taghazoute

Idag var det vindstilla och en varm morgon så vi åt frukost ute för första gången.

Vi lämnar ställplatsen i Tafraroute och åker mot Âit Baha dit är det ca 70km. Bussen ska tydligen samma väg så då kan nog vi också åka där. 

I Tafraoute går alla kvinnor klädda i svart med vackra kantband, ett sorts tygstycke de virar om sig. De bär ofta sina varor på huvudet.

Vi åker genom dalen och mot bergen som skiftar i rosa.

Vi möter fåraherden med alla sina får, som nu också har lamm med sig.

Med lite fantasi kan man se ansikten i berget. Hur många kan ni se? Jag kan se minst 3 st.

Nu har vi lämnat dalen och börjar klättra uppåt.

Bussen är lite före oss och vägen går i sick-sack, med tvära kurvor.

Nu har vi kommit upp på 1670m.ö.h och farten på hela 45km/tim.

Det är nog det högsta vi varit med husbilen.

Vi kommer fram till en korsning, inga bilar inga hus, men en poliskontroll J

Dom finns överallt dessa poliskontroller, men mest strax innan en större by eller stad, då har de även spikmattor utlagda i beredskap. Vi vinkar till dem och de vinkar tillbaka.

Vyerna är fantastiska och det finns små byar, som klättrar upp efter bergen.

Givetvis möter vi en lastbil och det gäller att hålla sig långt åt sidan.

Nog väljer de konstiga platser att bo på, det här är nog berber (Marockos urbefolkning) som en gång bosatt sig här.

Det är lite skillnad på bostäderna förr och nu.

Här var det en stor samling män och vi blev lite skraja när vi såg att de hade vapen……men det visade sig att det var jägare på väg ut på jakt. Men vad  skulle de jaga ? Vildsvin hade vi fått veta i går, att det fanns i oaserna, men de jagade inte dessa för att äta. Här uppe på höjderna fanns ju inget för svinen att äta heller. När vi passerade så ropade en av dem "Heja Svenska!"

Vi kör förbi Souk Khemis-des-ida-ou-Gnidif, som enligt google är ett klanområde. För mig ser det ut som en borg eller fästning, som romarna oftast byggde. De flesta byar vi ser här omkring ligger på bergs-sluttningar, så det var lite ovanligt med denna på en topp. 

Att köra 60 km är otänkbart på den här vägen.

Det börjar bli ganska krokigt och med tvära kurvor där vi kör på bergskanten.

Några vägräcken finns inte.

Så får vi syn på nomadernas tält igen och de glada barnen vinkar till oss.

Nu har vi kört några timmar och kaffetarmen eller magen mera, vill ha påfyllning. Vi hittar en utmärkt plats för det och stannar.

En del byarna ligger högt på kanten av berget. 

Vägen är smal och branterna ska vi inte tala om, tur vi kör på insidan av vägen.

Naturligtvis får vi möte emellanåt och då är det trångt. Jag trodde den här bilen skulle tippa, för den hade så hög last.

Som tur var hade vi stannat till, för vi hade sett att det skulle komma en buss. Jag har hjärtat i halsgropen ibland, vägen är ju så smal, men chaufförerna är så duktiga. Tur att det inte är jag som kör! 

Döm om vår förvåning när vi plötsligt får syn på vatten. Det är en uppdämning, en barragem som man säger i Portugal, och det är nog den första vi sett här. 

Strax utanför byn träffar vi på en massa dromedarer som betar av arganträden.  Här borde det vara en varningsskylt med dromedare på. J

Och inte är de rädda för bilarna heller.

Vi har nu kommit ner på 1100m öh och fortfarande har vi en vidunderlig utsikt.

Oh hej! ….här har vi räcken efter vägen, det är vi ju inte vana vid precis.

Vi har nu kommit ner till byn och här lastar man på ungdomarna på flakbilar.  Kan det vara i stället för skol-buss mån tro? Eller har de varit på arbete och ska hem? Vi har sett att många köras på det här sättet till och från arbetet. Lite riskabelt tycker vi nog.

Jag kan inte påstå att Marockos städer runt Agadir är vackra. Här finns knappt några trottoarer eller fina planteringar.

Vi närmar oss Agadir igen och här är det betydligt vackrare, med parker och planteringar, och alla blommande Bouganvilleror.

 Vi handlar lite på Marjane och far sedan till ställplatsen norr om Taghazoute. N30 32 19  W009 41 58 

Här kommer tankbilen med vatten, 25 dh och tömning finns också. Försäljare i massor av allt från bröd, mandlar, bananer till smycken och mattor. Även reparationer av skador på bilen. 

Många försäljare kan några ord svenska och använder dem gärna t. ex "billigt, halva priset bara". Svenskarna har ganska bra rykte här, tvärt emot alla fransmän. Det händer att, när man står på en parkering, det kommer fram folk och pratar svenska, de har då bott några år i Sverige och blir så glada när de kan visa att de kan språket. 

Här stannar vi nu ett par dagar och solar.