Vinterpromenad i omgivningen.

Efter en relativt lugn julhelg och måttligt med julmat börjar vi återgå till en vardag. Idag sken solen från en klar himmel och att det varit kallt inatt märktes, för det var en tunn isskorpa på vattnet.

Vi kände att det var dags för en promenad i solen😁

Nu får ni hänga med och ta en titt på omgivningarna i vår lilla stad. Vi började med att följa den gamla järnvägen, numera asfalterad cykelväg, mot Borås. 

Nej vi hade inte tänkt gå till Borås.... lite för långt.... vi viker av och går mot den gamla skidbacken numera kallad Åsakullen och ett naturreservat, som inte ligger långt ifrån där vi bor.

Lite frostigt på backen och kyligt om näsan, men en frisk och klar luft när vi passerar över Brunnbäcken.

Ute på gärdet finns myrstacken i söderläge och sol, men jag tror de flesta myrorna hade krupit ner och gömt sig.

Vi går förbi herrgården Brunnsnäs, där Birgit Th Sparre tillbringade sina sista år. 

De blängde ordentligt på oss när vi  passerade ute på vägen....tjurarna alltså.

Nära vattnet kan man se de minnesstenar som pastor Rang ska ha satt upp. Jag har sökt efter mer info, men har inte funnit något. Internet är bra, men här har jag gått bet....hittar inget alls om dessa stenar. 😥

Vi fortsätter vägen fram och här har det gallrats, något som borde ha gjorts på flera ställen har vi sett. Det kommer att bli fint till våren.

Så kommer vi fram till den byggnad, som för många år sedan användes som kafé, när skidbacken var igång och på sommaren när det var uppvisning av bl a vattenskidklubben. Idag ligger den här igenbommad och övergiven. Så tråkigt att se.

Nu när här finns fina promenadstråk borde den kunna användas som kafé igen åtminstone under helgerna.

Där slutet av skidbacken var finns nu en parkering för bilar.

Själva backen är igenväxt av björk och andra lövträd. Vi fundera över vad som satt på björken och vid närmare titt och koll på internet, så var det en sprängticka. Det sägs att den ska vara en eftertraktad svamp och ha magiska effekter. Ingen idé att försöka ta den då den växer i ett naturreservat och man måste dessutom ha markägarens tillstånd att plocka den. Det är nog det närmaste jag kommit en svamp under en vintermånad.

Om man fortsätter vägen fram så kommer man till en fin utsiktspunkt och rastplats. Den här rastplatsen är ny för oss. Fina bord och bänkar för att slå sig ner med en medhavd matsäck, samt grillplats för den som har korv med sig. 

Nästa gång ska fikat med  😋

Utsikten mot stan är fin och ett bra staket är uppsatt som skydd, så ingen går och trillar ner för stupet.

Nu var det dags att vända hem igen och vi fick gå samma väg tillbaka ut mot gamla Boråsvägen och följde den tills vi kom hem.

Enda isen vi såg till var den i diket....där barnen haft roligt....men vi hörde det knastrande ljudet av nattisen, som smulades sönder av små vågor på vattnet, hemma vid huset.

Det var riktigt skönt att komma in i värmen efter långpromenaden. Nu värmer vi oss med en glögg och snart är inte bara glöggen slut utan även året...men vi hörs nog innan dess.

Kram på er alla.