En tur ut på landsbygden mot Noto

Åter igen känner vi för att se oss omkring och den här gången blir det en tur mot staden Noto. Vi ställer in "Berit" på en tänkt parkering i Noto och den här gången får hon välja väg. Jag trodde hon skulle välja den större vägen efter kusten....men inte då....det blev rakt in åt landet mot Scicli :) Efter 2 soliga dagar så har mandelträden börjat slå ut sina blommor och träden lyser vita.

Givetvis vill "Berit" ha in oss i städerna...vilket vi inte vill....för här är både mycket trafik och trångt.

Och det där med parkering har de absolut ingen kunskap om.  Här gäller det att både kunna mötas och ta sig förbi utan skavanker.

Att hänga tvätt är också en konst....har man ingen annan stans att hänga sin tvätt..... då använder man sig av trottoaren.

När det gäller att hitta bra utsikt, ja då har kyrkorna förtur :)

Ute ur staden utan en skråma på bilen.... kuperad terräng  och mandelträden i knopp. Det lyser gulgrönt om en del träd, hade det varit på hösten så hade jag trott det var höstfärger, men nu är det våren som är på gång så det är vårgrönska vi ser :)

Vårbruket är i gång och det grönskar i raderna.

Vi närmar oss nästa stad och passerar under väg E45 eller SS115, som den också heter, nära Modica. 

Nu trodde vi att vi skulle upp på den vägen....men inte då.....in genom Modica ville hon att vi skulle åka. Och vi gör som hon säger. Som ni ser ett gytter av hus och som vanligt trångt på gatorna.

Här har man lyckats hinna före kyrkorna, med sitt bygge och på det viset fått en strålande utsikt.

Ut på landet igen och här blir vi omkörda av en bilist (sker alltid när vi håller lagenlig hastighet) som har sin sidospegel dinglande i ett snöre. Man kan ju undra vad han ser i den?

Utan att vi märker det så har vi kommit upp på 500 möh och på en platå. Gamla olivträd står efter vägkanten och man kan ju undra hur det kan klara sig när stammen är fullständigt urholkad och vriden, men livsgnistan hos olivträden är ju fantastisk de kan ju bli flera hundra år gamla.

Så kommer vi fram till målet idag som är Noto en gammalstad som förstördes i jordbävningen 1693 men som återuppbyggts. Alla städer här är bleka i färgen och här kan man se gamla och nya byggnader intill varandra. 

Att komma in på parkeringen vi tänkt oss var omöjligt, en liten bil parkerad i gathörnet fick oss att fortsätta och söka en ny plats. Vi hittar en, men då kommer en man och säger att han vill ha 8€ och att han håller koll på vår bil....när vi nekar sänker han priset till 5€ men vi tycker fortfarande det är för dyrt för en timma. Vi väljer då att åka där ifrån. 

Rundar gathörnet 50m och hittar ny plats där det finns parkeringsautomat och kostar 0,80€/tim som vi tyckte var mer rimligt. En äldre man visar var vi kan ställa oss och det är i en gulmarkerad och kryssad ruta ?? När vi frågar vad det kostar så skakar han på huvudet = ingen ting. Vi kollar med honom att det verkligen är OK att stå där, han pratar lite tyska och undrar hur länge vi vill stå, ca 1 timma säger vi...OK säger han. Vi litar på honom och lämnar bilen för en timmes promenad i den gamla staden.

Om själva Noto en sevärd stad, får ni läsa i morgon. 

Vädret halvklart men lite väl kyligt ca +14 gr.