lördag 2 juni 2012

Balen

Så var det äntligen dags för barnbarnets student bal. Vädret kan man inte styra över...tyvärr...och molnen hopade sig, temperaturen på +6° synd att balen inte var förra helgen.

Vi hämtade dottern med resten av familjen och for för att leta parkeringsplats. Vi  hittade en parkering och promenerade sedan genom parken till Grand hotell. Där skulle vi invänta baldeltagarna, som skulle komma i fina bilar och bli avsläppta för att gå på röda mattan och visa upp sig för publiken. Det var mycket folk på plats när vi kom och att få en bra plats för att fota, var inte att tänka på.
Stora fina planteringar fanns i parken liksom blommande Rododendronbuskar.



Röda mattan lades ut, men blåsten tog tag i den och flyttade den.


Regnet började komma i ungefär samma tid som de vackert klädda baldeltagarna. Paraplyer kom upp och att kunna se ungdomarna, i sina fina kläder, var inte lätt.


Flera av killarna hade, som tur var, paraplyer med för att skydda sina damer, men fy vad kallt det var, och man såg att de frös i sina regnvåta balklänningar och med blöta bara axlar. Vill man vara fin, får man lida pin....var ett av min mammas ordspråk när hon permanentade mig på femtiotalet. (permanentspolarna vägde ca 2kg... tungt att ha på huvudet.)


Efter ca 1 timmes väntan började himlen klarna och solen bröt fram... då kom hon vår lilla Sophie, strålande glad och nu stora damen....


....i klänningen som mormor sytt efter Sophies teckning.


Solen fortsatte skina över de frusna och festklädda ungdomarna....


och kort skulle tas, först av mamma ....


.....sedan brorsan...


....och alla andra. Le... ja det är inte lätt när man är nerkyld, men det visade hon inte. Tuffa gick de omkring och minglade, där vi stod med tjocka jackor och tröjor på.
Många var det som ville ha kort på alla vackra flickor och pojkar.


En sextett vackra balflickor. (man kan inte se att det bara är +6° varmt)


Rododendronbuskarna i parken, hade slagit ut alla sina vackra knoppar, dagen till ära.


När vi vände tillbaka till bilen, var det dags för balgästerna att gå in på hotellet och äta middag och sedan dansa till långt in på natten. Det blir ett roligt minne för livet.

6 kommentarer:

  1. Såååå fin klänning du har sytt maggan!! Skitsnygg...... som man säger :)

    SvaraRadera
  2. Så fina bilder du ändå fick på dem, trots kylan.... Brrrr.... Och vilken fin klänning du sytt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska ni ha, ja hon var i alla fall nöjd och det var ju huvudsaken. Bäst är det ju om man har ett mönster att gå efter :-)
      Tänk så enkelt det är för killarna bara en mörk kostym ingen håruppsättning eller smink. Man kan ju undra hur mycket pengar som läggs ned på en sådan här bal:-)

      Radera
  3. Gud va fina dom är, kan tänka mig att du var stolt Maggan. Va duktig du är på att sy.

    SvaraRadera
  4. Jättefin klänning, som du har sytt. Inte syns det på flickorna att det var så kallt, endast på gästerna med alla sina tjocka jackor och gummistövlar.

    SvaraRadera
  5. Inte för att jag skulle vilja vara i den åldern igen, men de är onekligen vackra, ungdomarna. Inte var det så enorma baler på vår tid heller. Då var man glad om man klarat tentorna och fick bli godkänd till sin student. Idag får ju alla studenten. Men det var kul att se klänningen på ditt barnbarn, inte bara på galgen. Tyckte ju när du visade den, att den var imponerande, men den var riktigt vacker på ditt barnbarn. Hon kan skatta sig lycklig som har en så duktig mormor. Det gjorde du bra. Men att de stackarna inte frös ihjäl, hoppas de inte blir sjuka efteråt. Fina bilder! Var bestämt en härlig upplevelse, men för flickorna mycket jobb, kostnader mm. Men de glömmer det ju aldrig. Kram 3 M

    SvaraRadera