Äntligen fria från alla maginfuenser, att äntligen kunna äta normalt igen. Nu kom lusten att göra något tillbaka, så vi bestämde att åka ut till vår stuga och kolla att allt var ok. Det var ingen sol men ändå ganska vackert ute, med alla snötyngda träd och vita vägar.
Det var bra med snö där ute, som tur var hade vi tagit med en snöskottare. Våra tyska vänner var med och det enda man hörde var oh, oh. Dom hade aldrig varit med om så mycket snö dom tyckte vi hade ett paradis...nja paradiset är nog lite varmare. Astrid kastade sig i alla fall i snön och gjorde en snöängel. Jag tror dom tog nog 120 foton på allt och då menar jag allt även snön som låg på kompostbingen. Tomas fick först skotta en gång så vi kunde komma in.
Som vanligt i gamla hus, som står tomma på vintern, så får man ovälkomna besök, då menar jag dessa små fyrfotingarna som gör så mycket skada...och smutsar ner. Men det får vi ta reda på till våren. Vi gjorde upp eld inne i öppna spisen. Hade lite fika med oss, tyvärr tog vi inte med någon korv för det hade varit gott att grilla på glöden.
När vi sedan var på väg ut igen, så såg vi en iller som lekte i snön, men som vanligt så var jag för sen med kameran, så han dök ner i snön igen, dessutom får jag trösta mig med att han var lite för långt borta. Men det såg väldigt roligt ut när han for omkring i snön...snabb som en vessla...hm kan det ha varit det? Nä jag tror det var en iller. 
Lämnade stugan i vinterskrud och for hem. På vägen en bit framför oss satt en stor tjäderhanne, när jag äntligen fått upp kameran ur fickan då bredde han ut vingarna och flög in i skogen...typiskt....det var första gången jag sett en så stor fågel på nära håll....men fastna på bild det ville han inte.
Det var bra med snö där ute, som tur var hade vi tagit med en snöskottare. Våra tyska vänner var med och det enda man hörde var oh, oh. Dom hade aldrig varit med om så mycket snö dom tyckte vi hade ett paradis...nja paradiset är nog lite varmare. Astrid kastade sig i alla fall i snön och gjorde en snöängel. Jag tror dom tog nog 120 foton på allt och då menar jag allt även snön som låg på kompostbingen. Tomas fick först skotta en gång så vi kunde komma in.
Som vanligt i gamla hus, som står tomma på vintern, så får man ovälkomna besök, då menar jag dessa små fyrfotingarna som gör så mycket skada...och smutsar ner. Men det får vi ta reda på till våren. Vi gjorde upp eld inne i öppna spisen. Hade lite fika med oss, tyvärr tog vi inte med någon korv för det hade varit gott att grilla på glöden.
När vi sedan var på väg ut igen, så såg vi en iller som lekte i snön, men som vanligt så var jag för sen med kameran, så han dök ner i snön igen, dessutom får jag trösta mig med att han var lite för långt borta. Men det såg väldigt roligt ut när han for omkring i snön...snabb som en vessla...hm kan det ha varit det? Nä jag tror det var en iller. 
Lämnade stugan i vinterskrud och for hem. På vägen en bit framför oss satt en stor tjäderhanne, när jag äntligen fått upp kameran ur fickan då bredde han ut vingarna och flög in i skogen...typiskt....det var första gången jag sett en så stor fågel på nära håll....men fastna på bild det ville han inte.
Det är ju iallafall vackert med snön hemma.
SvaraRaderaSåg i min blogg att ni tänkt resa ner till Spanien i dec. Den här vintern har det nog vart ännu värre i Spanien än vad vi har haft det i portugal, där har vart stormar och översvämningar. Många börjar sitt campande i Portugal på hösten för att åka till Spanien framåt i februari har vi hört. Det fina vädret är visst bättre här och när solen börjar komma så drar den sig upp över Spanien. Men å andra sidan så hörde vi av en man på restaurangen här, att han inte kan minnas när det var så här dåligt väder sist. Ha det gott och njut av ljuset, som snön iallafall ger.
Kram Lotta
Vilka härliga bilder du har tagit, trots miss med iller och tjäder. Hur gick det förresten, blev det någon ny kamera från tomten?
SvaraRaderaLotta.
SvaraRaderaVi får hoppas på bättre väder nästa jul, men ligga still på ett ställe vill jag inte, då kryper det i kroppen på mig. Får hoppas att det var ett sådant där enstaka år, som det regnade så mycket.
Kram Maggan
Anita
SvaraRaderaNä jultomten hörde nog inte min önskan, nästa gång ska jag ropa högre.