Trollskogen

Vaknade till en strålande dag.....men blåsig. Idag söndag kör vi över bron mot Öland.

Det är ca 30 år sedan vi besökte Ölands norra udde och Trollskogen....nu var det dags för ett besök där. Öland är inte så stort.... bara långt, men vi ska nog hinna med en promenad i höstsolen. Vi möts av de, för Öland, typiska väderkvarnarna när vi kommit över.

Vi fortsätter förbi Borgholm och mot norr. Så gott som alla sommaraffärer är stängda, men vi hittar en som lockar med 50 % på kläder. Nu hittade vi inga kläder som föll oss i smaken, men 6 fina underlägg fick följa med till husbilen. Här ser vi också de första pumpdekorationerna inför Skördefesten till helgen.

Vi fortsätter sedan upp till Trollskogen. Där pågår en ny byggnation, som jag tror är för Naturum. Här får vi parkera, men inte sova för natten, så vi får leta en annan plats för övernattning. Vi kan välja på tre olika långa leder och vi behöver gå av oss lite kalorier från gårdagens bakelser och smörgåstårta....så vi väljer den röda (längsta) vägen på 4,5 km.

Vägen vi börjar gå är väl lämpad för ev barnvagn eller rullstol/rollator. Många gamla träd ser vi och många har fallit ihop av olika anledningar.

Det här trädet har säkert varit flera hundra år gammalt. Nu återstår en förruttnad stam till glädje för många smådjur.

Efter att ha gått nästan halva sträckan kom vi ut till Östersjön och kunde beundra utsikten....och de många stenarna vid stranden. Någon riktig badvänlig strand var det inte....här fanns massor av sten.

 Här på östra sidan ligger det som finns kvar av vraket Swiks, som strandade 1926. Det låg betydligt längre ut i vattnet när vi var här för 30 år sedan, men har nu hamnat långt upp på land. 

Vi fortsätter stigen, för nu har den barnvagnsvänliga vägen tagit slut, och det blir både stenigare och mer rötter att passa sig för tills vi kommer fram till  Trolleken, den har verkligen ett passande namn. Det sägs att en ek växer i 300 år, sen lever den i ytterligare 300 år och så dör den i 300 år.....trot den som vill. 😁 Eken tros vara ca 900 år.

Vi fortsätter vår vandring och nu börjar det verkligen se ut som en trollskog.....alla träd har de mest konstiga former, vindpinade som de är, ser de ut som riktiga konstverk. 

Det blåser inte så mycket här inne bland tallarna och vi har en jätteskön promenad i maklig takt.

Eftersom det är ett naturreservat, så får alla träd ligga kvar så som de har hamnat.

Rena "plockepinn" ser det ut som.

Och vi får ta en omväg runt de nedfallna träden.

Nu har vi kommit nästan upp till den norra udden. Efter hela vägen hit har vi sett fornlämningar i form av stenrösen.

Vi har kommit fram till några hus och vid stranden kan vi se fyren Långe Erik på andra sidan.

Nu börjar jag känna av mina ben och min rygg. Några stavar hade jag inte med, men ett paraply duger bra det också. Vi funderar på om vi ska ta vägen från stugan eller gå utmed vattnet. Vi valde vägen då den var jämnare. Där hittade vi också den här Stolta Fjällskivlingen, den fick stå kvar....dessutom är det en naturreservat och då får man inte ta med något därifrån.

Det tog oss exakt 2 timmar att vandra runt udden och hade jag inte stannat för lite vila på slutet, så hade det nog gått snabbare....Hoppas några kalorier blev förbrukade. 😀 

Det var lite skillnad på att gå stigen för 30 år sedan och stigen/vägen, som den ser ut idag....men roligt att uppleva gamla minnen.

Vi fortsatte sedan mot Långe Erik, som vi inte besökt tidigare. Där på andra sidan bron låg tre söta får....2 vita och ett brunt. De brydde inte sig om oss eller hundarna som gick förbi...inte ens när jag ville känna på deras tjocka härliga ull.

Det blev en kort tur ut till fyren, för nu kändes det i mina höfter och ben, att vi gått nästan 5 km bland trädrötter och stenar. Det blev ingen klättring upp till utsikten.....vi avstod.

Här består hela stranden av sten.

Vi vände bilarna och for en liten bit tillbaka till en parkering bredvid vägen och där fanns inga förbudsskyltar för oss med husbil. Det finns det annars gott om här på Öland. Vi blev 5 husbilar och en husvagn här över natten och jag tror inte vi störde någon. 

En fantastisk solnedgång kunde vi alla njuta av. Vi såg också färjan, som var på väg mot Gotland.