Småland = stenrike

 Idag har vi lämnat Tolestorps badplats. En plats vi gillade och där vi kunde ta många behövliga bad i värmen.

Vi undviker de större vägarna och överraskas av att även små vägar är olje grusade eller asfalterade. Förr mätte de avstånden med sådana här rejäla vägmärken eller milstolpar som de också kallas, så här står det i Wikipedia.... 

.Milstolparna är oftast försedda med kunglig krona och monogram, miltalet (1 mil - 1/2 mil - 1/4 mil), Landshövdingens namn samt ibland även årtalet. Milstolparna placerades oftast i fundament(postament) av kallmurad sten. Allmogen vann förtroende för den nya milen redan före år 1700   De äldsta kända milstolparna i Sverige är från Dalarnas län och Skaraborgs län, båda 1652.

Milstolparna var till en början oftast av trä. Stolpar i sten förekom redan på 1600-talet, men var dyra att resa, och kostnaderna gjorde att de blev ganska få, trots att de krävde betydligt mindre underhåll. Först omkring 1750 börjar stenar bli vanligare. I samband med gjutteknikens utveckling under 1800-talet kom milstolpar i järn att bli ett alternativ som var billigare än stenarna men ändå krävde ganska lite underhåll. Genom den nya Väglagen 1891 (som trädde i kraft 1895) upphörde föreskrifterna om milstolpars uppsättande. På 1870-talet infördes den nuvarande millängden 1 mil = 10 kilometer. Således var milstolparna en företeelse som infördes (1649) och avfördes (1891), alltså vid båda tillfällena i samband med förändringar av Sveriges gällande mil-längd.

I de småländska skogarna hittar vi många hus, fint upprustade gamla torp...

....och även en hel del i förfall.

Övervuxna trädgårdar, men de flesta husen såg bra ut med välvårdade trädgårdar. De flesta ägs eller hyrs av tyskar och danskar, sällan vi såg någon svensk bil på gårdarna.

Vi passerar över väg 27 mellan Jönköping och Växjö för att fortsätta på de mindre vägarna.

Stenmurar överallt, nog är Småland stenrikt. 😁

Vi hittar ett gammalt sågverk, med en liten damm full av Änder, säkert ett hundratal. 

Vacker natur runt omkring, grönt och fint. De gamla broarna fick man inte köra tyngre bilar över, men att promenera var ok. 😀

Många år sedan sågen var igång, men en del av inredningen fanns kvar.

Vi fortsätter resan i de småländska skogarna, hittar de här fint klippta träden/buskarna i kanten.

 Snickarglädje och gamla fina fönster, ser vi också mycket av.

Vi funderar lite över hur namnen på orterna bildas, och vem som namnger orten eller husen, ofta ser vi att namnen slutar på ..hult. Nedan ett litet utdrag av de mer ovanligare namnen. 

Idag skulle det komma regn och det kom när vi hade stannat för en fikapaus vid Agunnaryds badplats.

Eftersom dagen var lite grå drog vi iväg till Carl von Linnés gård i Råshult. 
Någon form av kulturellt inslag måste vi ha även idag.
På vägen upp till huset kunde man se en del skulpturer av trä gjorda av Sven Ingvar Johansson  Osby. 

Vi var ute i sista minuten, för klockan 16.00 stängde de, men vi hann med en promenad i omgivningarna.

Carl von Linnés hem.

Trädgårdsodlingar, som jag blev avundsjuk på. Kunde konstatera att jag gödslar nog för dåligt....måste bli ändring på det nästa år. 😕

Nu var det dags att söka upp en ny badplats för övernattning. Vi kör mot Älmhult och vidare mot Pjätteryd över E4 och vidare genom fina bokskogar. 

En liten sträcka på väg 25 sedan av igen på en mindre väg tills vi kommer fram till 
Össjön och dess badplats N56 37 41 E 013 26 25
Här fanns ett (bra och luktfritt) TC, soptunna, omklädningsrum, lekplats, grill och brygga, samt fina blomlådor.....men oj så långgrunt det var...här blev det bara ett dopp. 😯

Fina gräsytor (när det finns gräs) och bra parkering.

Vi blev själva den här natten också och en lika fin kväll, även om den blev lite kyligare än kvällen innan.

Den här dagen blev det ett större antal km, mycket för att de platser vi sett ut inte passade oss så bra.....bara att fara vidare för att hitta någon som passade oss. Den röda linjen visar dagens etapp.