Från Italien till Tyskland.

På 3 dagar har vi tagit oss till Füssen. Första delen var mer besvärlig än vad vi hade tänkt oss. Enligt kartan skulle det vara en vacker väg mot Modena.

Jovisst var den vacker, men att vi skulle ta oss upp till 1350 m/öh hade vi inte räknat med.  Så kurvig och krokig och inte det bästa vägunderhåll heller. Tur att det inte var vinter och snö. Dessutom åkte vi från +22 och sol, till +10 gr och duggregn. Vi kom till slut ner från höjderna och hittade en gratis parkering för natten, strax utanför Modena. Lugnt och skönt och med fågelkvitter utanför dörren. 

Tyvärr så känner varken jag eller Ingemar igen fåglarna, så ni får gärna tipsa oss.
Det är en skir grönska även på höga höjder.

Morgonen därpå fortsätter vi upp mot Gardasjön. Det var många år sedan vi for här sist, då med tält och personbil. Även då letade vi någon plats att fika på, men hittade ingen och vi hade samma problem den här gången. I Torri del Benaco hittade vi till slut en stor parkering, kör in och fixar fram lite lunchmat. Efter 20 minuter kommer en man och säger att vi har 10 minuter på oss, för längre får man tydligen inte stå. Vi skyndade oss och stoppade sedan in biljetten i biljettautomaten, betalade 1.50€ och körde vidare. Vi hann i alla fall få lite mat i oss. 😀

Vädret ser mörkt ut och vi hoppas slippa regnet.

I norra änden av Gardasjön hittar vi en ställplats i Riva del Garda, med promenadavstånd till stan. 
 Vi tog en kort promenad in till centrum, mellan regndropparna, köpte glass och sedan tillbaka till husbilen innan vi blev för blöta. Det är den första ställplatsen vi varit med om att betala per timma. Det blev 9.50€ med VA för oss, alltså 19 timmar.

Nu har vi fått problem med "Berit", varje gång jag ska lägga in en ny destination så säger hon/den att minnet är fullt och har svårt att räkna ut vägen.....men den lyckas alltid till slut ändå, konstigt nog. 😕

Vi närmar oss gränsen till Österrike och molnen har börjar skingra sig. Vi ser snörester på alptopparna och det är så vackert. Nu märks det också att vi lämnat medelhavsklimatet bakom oss. Ängarna lyser gula av (mask)rosor och man bara väntar på att Julie Andrews ska komma dansande och sjungande över kullarna, som i Sound of Music filmen.

Vi har vår GPS inställd på undvikande av betalvägar och det har funkat bra....ända tills vi kommer till tunneln vid Lermoos. Vi visste sedan tidigare att här kan det bli problem, om vi inte ser upp. GPS-en varnade inte och precis när vi passerade avtagsvägen till Lermoos, fick jag syn på skylten, som sade att här måste vi ha en vinjett. Vi kunde backa 10 m och köra av till Lermoos. 
Har man en EysyGoo+ så ska det funka i Österrike på både betalvägar och tunnlar, men vi hade glömt att plocka fram den. 😆 Nu sitter den i rutan igen.

Vi möter massor av husbilar och husvagnar på väg söder ut. Till 90% så har de ett D på nummerplåten, men vi möter även några Schweizare och en (1) svensk husbil, den första sedan vi lämnade Spanien. Massor av MC förare och så de här gamla bilarna. 

Sista milen till Füssen åker vi på en, för oss, ny motortrafikled. Vi kör som vanligt till ställplatsen vi stått på de gånger vi varit här, den är nästan fullbelagd. Som vanligt är internet dåligt i Tyskland, faktum är att nätet är betydligt bättre på öarna vi kom från.
Dieselpriset är endast 1.180€/L i Österrike, om vi hade vetat det hade vi inte tankat fullt i Italien. 
Det fina vädret tycks följa med oss. På TV kunde vi se att det varit problem med vattenmassorna, efter ett våldsamt regn på Sardinien. Vi är glada att vi kom därifrån innan regnet kom. 

Från Füssen fortsatte vi upp mot München på de mindre vägarna. Hela vägen får vi sommarkänsla, då syrenen blommar överallt i alla lila färger. Under vägen upp får vi kontakt med bloggvännerna Jacob och Yvonne, som har bloggen JoYtillsammans, och kom överens om att sammanstråla på ställplatsen vid Steinberger See. 

Vi kom till ställplatsen, med endast 5 minuters mellanrum. Så fantastiskt roligt att träffas och vilken tur vi har med vädret. Vi kunde sitta ute fram till niotiden på kvällen, men sen började nattkylan kännas. 

Kvällen bjöd på en vacker solnedgång och Koltrasten sjöng för oss från sin grantopp.
Ha det gott mina vänner....nu kommer sommaren (och vi) till Sverige.