Stoppad av polisen .....mot Agadir

Som jag skrev igår, så är det poliskontroll dygnet runt utanför campingen. Ingemar har bra koll på trafiken och kör ut till rondellen, när han ser att det är klart.

Vi kom bara 50 m så stannade polisen oss och ville se våra papper. Han pratade bara franska, så eftersom vi inget förstod kallade han på en kille som kunde lite engelska.

Denna kille talade om att vi inte hade stannat vid stopptecknet och att det blev böter på 700Dh. :( 

Jo sa Ingemar, jag stannade, men det kom ingen så därför körde jag. Ja, men det blir böter och ni måste respektera skyltarna om stopp, sa han.

Jag gick och hämtade 600 Dh och gav honom. Han började slå i sin bok, sedan sa han att de hade inget som kostade 600Dh, så jag fick tillbaka 400Dh och de 200 Dh stoppade de i egen ficka. Någon böteslapp blev det inte. :)

Vi har sedan fått höra att det finns de som är väldigt noga med stopptecknet, så det gäller att stå stilla, även om det inte kommer någon bil.

Lika är det med hastigheten, står det 40 km så får man inte köra 42 för då kan det bli böter om de står med fartkamera, och det har vi sett flera av idag.

(Om bilderna är lite suddiga får ni ha överseende, det hoppar och skakar i bilen och ibland motljus samt smuts på rutan.)

Vi drar nu söder ut mot Agadir vägen är asfalterad men dålig på en del ställen. Får en lastbil framför oss som har fina stänkskydd.

Här börjar också Arganförsäljarna dyka upp. Vi stannar hos en av dem och köper några små flaskor arganolja för huden.

Landskapet börjar ändra karaktär, mer sten och sand mer likt öken.

Stannar för en fika på en stor grusplan. Getter och får ser vi överallt efter vägen och här har de klättrat upp i arganträden för att hitta lite mat.

Många gånger har vi undrat över vad de äter för det finns inte mycket som växer bland stenarna.

Att getter är duktiga på att klättra i träd har vi sett tidigare, men inte att de tog sig ända upp i toppen och ut på grenarna.

Överallt vart vi åker möts vi av glada och vinkande barn men även vuxna. Ibland har de sett oss tidigare än vi sett dem och springer vinkande ner mot vägen.

Jag har tidigare skrivit att en del flickorna är rädda för att visa ansiktet, och här syns det att hon döljer det medans pojkarna inte bryr sig.

Vi kommer så ner till bananbyarna och det märks för här odlas det mycket bananer. Atlasbergen börjar dyka upp i bakgrunden.

Eftersom landskapet har ändrats så finns här mer dromedarer också.

Några mil utanför Agadir finns det fricampingplatser.   

Det vi kan se är att det är inte lika mycket husbilar här nu som då, det är gott om plats.

Och på den plats vi stod i våras, så har man börjat bygga för hotell och golfbanor.

Marknad är det i många av byarna vi åker igenom, så tydligen är onsdag en marknadsdag.

Vi närmar oss Agadir och som vanligt är det poliskontroll och spikmattor, så Ingemar kryper sakta fram och polisen vinkar åt oss att köra.

Skönt ingen kontroll den här gången.

Nu gäller det att klara alla rondeller på rätt sett.

Vi vet att i vissa rondeller måste vi stanna för de som kommer från höger, men trafiken flyter på bra och vi fortsätter mot Marjane, affären där vi ska handla lite.

Vi möter massor av barn och ungdomar som just slutat skolan för dagen.

Många har vita halvlånga rockar på sig och vi tro det är någon sorts skoluniform eller bara ett skydd för kläderna, lite svårt att veta men kanske kan man få reda på det någon gång.

Agadir är både en ny och gammal stad. Som många säkert vet, så strök  nästan hela Agadir med vid jordbävningen den 29 februari 1960 mellan 12000-20000 döda. Nu har staden byggts upp igen.

Även här flaggas det ordentligt, och mycket poliser är ute i trafiken.

Vi kör mot Marjane, som är ett av de största varuhusen i Marocko.

Priserna på hushållsartiklar ligger ungefär som hemma kanske något dyrare. 

De fantastiska kryddborden är något som vi ser är typiskt här nere vare sig affären är en liten skrubb eller som Marjane.

Klockan börjar närma sig 16.00 och vi vill komma fram innan det är mörkt.

Nu har vi ställt in vår ”Berit” på en Camping ute vid havet några mil från Tiznit och dit är det ca 10 mil.

Vägen från Agadir till Tiznit är rak och fin samt nylagd asfalt och dubbelfilig.

Förra gången vi skulle till den här campingen hittade vi inte hit. Det var vägarbeten och skyltar visade in oss på helt andra vägar, det mörknade och till slut fick vi hjälp av en polis till en camping strax utanför Tiznit.

 Nu tar ”Berit” in oss på en liten väg strax utanför ringmuren och vi slipper åka in i staden.

Den nya vägen ner mot havet är ny rak och fin.

Så är vi då framme vid Camping Aglou Plage N29 48 17 W009 49 38.

Precis innan solen gått ner och mörkret kommer.

I receptionen möts vi av den första julgran vi sett här i Marocko. Det finns många platser lediga och vi tar en runda för att leta upp våra husbilsvänner samt hitta en plats.

Vi hittar dem och ställer upp bilen. Här är alla platser inrutade med häckar vatten finns intill och fina toaletter. Kvällen tillbringas hos våra vänner och vi har mycket att prata om för de har åkt östsidan ner bland bergen. Nu får vi veta var vi inte ska åka och vad vi ska se och uppleva.

Resans längd idag blev ca 28 mil. Vi upplever att det även är varmare här nere, mer om det i nästa inlägg.

God fortsättning på Julhelgen önskar vi er alla.