Nu efter midsommar så var vi ju så nära, då passade vi på att försöka hitta dit. Man blir ju lite nostalgisk när man kommit upp i åren, och när man åker förbi ställen från barndomen, ja då ploppar minnena upp på rad.
Nu gällde det att hitta vägen dit, givetvis körde vi förbi första gången, men det går ju att vända även med en stor husbil.....man har ju en skicklig chaufför :)
Vi kom rätt ....där låg mitt sommarparadis......men det var både ombyggt och ommålat.....men det var rätt ställe. Ingen var hemma så vi passade på att ta oss en fikapaus i det fria.
Husets ägarinna kom hem och vi fick en pratstund, hon kunde berätta lite om vad som hänt under dom här 50 åren. Bussen fanns givetvis inte kvar och lillstugan var riven men en ny uppförd strax ovanför. Ett litet lusthus var uppfört nere vid vattnet.
Men ladugården fanns kvar nu mera som systuga.....(skulle ha passat mig.) Ja det var fortfarande en sommaridyll från min barndoms sommrar.
En liten stump av gamla vägen in fanns kvar. Efter det besöket for vi vidare mot Motala där vi räknade med att övernatta.
Hittade du stenen som vi klättrade upp på varje sommar när vi kom tillbaka. Det var en utmaning att klättra upp på den då men jag antar att idag skulle den bara se ut som en liten fesig sten vid vägkanten.
SvaraRaderaHärliga bilder! Vart går långresan i oktober?
SvaraRadera