Promenadstråk och cafébesök

Dagen började med sol och vid middagstid var vi klara för en promenad. Gick vägen tillbaka en liten bit tills vi kom till promenadvägen mot centrum. Där tog vi av mot vänster, vi hade ju fått tips om en caféstuga ca 1 km bort.

Här fanns små skyltar som visade Dalbobergen runt, men hela rundan hade vi inte tänkt oss. Sträckan vi ska gå är ca 1,3-1,5 km.

Det är en fin gångväg som går efter sjösidan. På flera ställen med broar över ravinerna. 

Vi går genom ett naturreservat, som numera är kommunalt. Det ligger vid Vänerns sydvästra strand nära Vänersborg. Dalbobergen skänktes 1660 av drottning Kristina till Vänersborgs stad, för att täcka stadens behov av betesmark och ved.

På många ställen finns bra räcken eftersom det är brant ner till vattnet, skönt att vila mot, när rygg och ben värker.

Många bänkar för en stunds vila och på flera ställen fanns även grillplatser. 

Kronbloms stubbe kom vi fram till och här fick vi gå på vägen en kort sträcka innan det bar av in på nästa del av stigen/vägen. Här ska det också finnas en geocaching för den som utövar "skattjakten". Det har vi gjort tidigare, men de sista 6 åren har vi inte varit verksamma....kanske dags att börja igen.

Efter några hundra meter till var vi framme vid Caféet, som låg högt och hade fin utsikt över inloppet till Vänersborgs hamn.

Här på Skogshyddans café  blev det kaffe med räksmörgås och en jättegod dusché eller chokladbiskvie, som de också kallas. Huset byggdes 1898, som en sommarbostad av en privatlärare Halvord Lydell, men skänktes 1902 till Vänersborgs stad.

Nu var det dags att gå tillbaka och vi valde samma väg som vi kom. Visst hade vi kunnat gå den större vägen, men inte lika naturskön som den här gångvägen.

Mycket fågelsång i skogen och en orädd koltrast. Den spanande på oss länge innan den lyfte från grenen.

Tänk så många nyanser av grönt det finns.

Och massor av blåbärsblommor.....hoppas bara att det blir mycket bär också och att inte frosten tar dem.

Det märks att det är ett naturreservat vi går genom. Mycket döda träd och stubbar där det finns mycket av spännande invånare. Hålet i stubben såg spännande ut.

Bra med rastbänkar , men vi saknade papperskorgar. Hundägarna med sina små plastpåsar,  hade ingenstans att lämna dem, så de blev liggande i naturen....och hur smart är det?

Tillbaka till husbilen efter en promenad på drygt 3 km. Passade på att njuta av solen i skydd av husbilen, för blåsten som inte kändes så varm.

Fin utsikt mot båtarna som passerade och nu fick vi också se en broöppning.

Det kom nya tyska husbilar och till kvällen blev vi ca 7 st husbilar som fricampade här. Ingen service, men det behöver vi ju inte. 😃 En trevlig plats och med fina promenadstråk och cykelvägar.