Hyttsill på Kosta

För några månader sedan frågade kompisarna om vi inte ville vara med på hyttsill på Kosta. Vi hade aldrig hört talas om detta, så självklart blev svaret  Javisst! Och nu är vi här :)

På plats kl 19.00

Vi var inte så många utan fick plats vid 2 bord. Vi hade långväga bordsgrannar,  två par varav det ena paret var från Spanien och det andra paret från Chile och Uruguay, men båda bodde nu i Kalmar och de pratade bra svenska.

Innan maten fick vi veta lite historia bakom hyttsillen. Arbetarna åt oftast i hyttan typisk småländsk mat, som tillagades i kylugnarna.  Nu i modern tid har man återupptagit den traditionen och serverar "gående bord" med bakad potatis, stekt sill med grädd och löksås, stekt isterband och fläsk och till det lingon. Det var säkert 30 år sedan vi åt stekt sill och det var otroligt gott.

Förr fanns det också luffare som besökte hyttorna och de kunde sjunga och spela, alltså fick vi också ta del av sång och musik. Till sillen serverades, om man så önskade, en nubbe och då hör ju en nubbevisa till. Där efter en hel del gamla kända visor både svenska och utländska.

När maten var uppäten, var det dags att få lära sig och även testa, hur det går till att blåsa glas. En läktare uppbyggd så att alla kunde se.

Så fick vi både veta och se hur man formade och färgade glasklumpen som glödde, hela tiden snurrade han på staven. Fy så varmt det såg ut.

Någon frågade vad det skulle bli, men fick ett svävande svar. Kanske en stor skål?

Rätt som det var snurrade han till och vips så var det ett fat :) 

Hur nu det gick till? Fortfarande glödde glaset, men fraktades till en kylugn för att kylas ned, vilket kunde ta flera timmar. Om hur glasblåsning går till kan du se på You Tube.

Så var det dags för några stycken att prova på glasblåsningens ädla konst. Vilket de klarade galant, det gällde att hela tiden snurra försiktigt och jämt på staven och sedan försiktigt blåsa. Haha, jag som hade trott att man måste ta i för att blåsa, nu verkade det som man bara behövde forma munnen till en vissling och blåsa lite lätt. Jag provade inte, men det gjorde vår spanska bordsgranne.

Sedan slog man sönder glaset i en bunke, kanske kunde de återbruka det igen.

Efter glasblåsningen serverades ostkaka med jordgubbssylt och grädde.....tror ni man orkade äta? Jag tyckte jag tog en liten, liten bit, men ändå blev jag stoppmätt. Kändes som om jag inte behövde äta på flera dagar.

Vi hade tidigare i affären kollat på faten, som kostade 2500 kr, nu blev vi erbjudna att köpa några av de fat som gjorts under visningarna för 800 kr. Jag kunde inte motstå ett sådant erbjudande och ett ljusblått fat står nu på bordet som fruktfat.

Det var dags att återvända till husbilarna. Natten var riktigt ljummen och vi satt ute en stund mellan bilarna, men den svenska sommarplågan...myggan....gjorde att det inte blev någon lång stund.

Morgonen därpå sa vi hej då till Ulla och Torgny som skulle iväg och spela golf medans vi skulle åka hemåt.