Sandhamn - Tjurkö - Tjuraviken

Vi var 7 husbilar i Sandhamn, när solen gick ner.

På morgonen hade de flesta givit sig av, vilket vi också skulle göra.

Några fiskebåtar låg vid kajen men den här kommer nog aldrig mer i vattnet.

Nu fortsätter vi genom Blekinge, ut på några öar och sniffar på lite historia.

När vi åkte hemifrån, i torsdags den 5 juni, hamnade vi på grusvägar och det blev en hel del smuts på bilen. När vi kom till Sturkö och Bredaviks Brygga passade vi på att tvätta av bilen. Ingemar fick klättra där bak, vi hade nämligen glömt den långa borsten. 

Här kan man också nattparkera. N56 07 01 E015 41 10

Vid samma brygga fick vi syn på en Winga 25, några av dessa båtar byggdes på Ulricehamns Båtbyggeri.

 Vi fortsatte ut mot Tjurkö och såg att här hade funnits ett Stenhuggeri.

I en postlåda hittade vi en broschyr som beskrev hur det hade sett ut på den tiden då Stenhuggeriet var igång. Det fanns en snitslad stig att följa, den prickade linjen på kartan, som är 1,5km. 

 Stenhuggeriet startade 1862 av en man vid namn Frans Herman Wolff, mer om detta kan du läsa här.

Vi startar vår vandring vid Stenboden, som var matsal för vaktmanskapet och proviantbod.  Idag har den nya fönster och nytt tak.

Vi gick ned till hamnen nr 6 på kartan och sedan upp mot nr 9 som var Stenkrossen och togs i bruk 1909 idag har man en fin utsikt härifrån.

Många byggnader var rivna, men det här var Brygghus och tvättstuga och den fanns kvar. Vatten fick man från det övergivna men vattenfyllda stenbrottet (det är det jag pekar på). Kvinnorna fick en extra liten inkomst genom att ta emot tvätt från Kungsholmens fort och hushållen i Karlskrona.

Det är torrt i marken, men fetknoppen växer ändå.

Likaså fingerborgsblomman som konstigt nog hittar näring mellan stenarna i stenbrotten.

Det är varmt ute ca 28 gr och vi hade glömt vattenflaskan (och stavarna), men naturen är så vacker och det är lätt att ta sig fram, så vi får dricka när vi kommer tillbaka till bilen.

Det finns massor av sten i naturen som visar att här har funnits ett stenhuggeri. Järnvägsspåren är borta, men hålen efter rälsen finns kvar.

Vi har nu gått hela slingan och kommit ut på vägen igen. Här finner vi resterna av Högarörskasernerna, som var bostäder åt tillresande arbetare. Byggnaden revs 1984.

Inte långt därifrån ligger Krutboden även den restaurerad.

På andra sidan vägen finns Likboden kvar, den har fått ny dörr och tak, här lades avlidna i väntan på begravning.

Tillbaka i husbilen släcker vi törsten sedan kör vi tillbaka mot fastlandet.

Stannar till vid ställplatsen Brofästet Senoren på Möcklö 

N56 08 15 E15 44 29 och passar på att laga lite mat.

Här ryms mellan 200-400 husbilar/husvagnar, WC och tömning, café och vikingaby.

Vi fortsätter mot Karlskrona och tar en rast på en p-plats där vi får syn på en Svanfamilj med hela 10 ungar.

Kör en sväng i Karlskrona, kollar ställplatsen på Skeppsbrokajen N56 10 02 E15 35 20, där står tre tyska husbilar.

Slutmålet idag blir Tjuraviken  N56 09 06 E15 27 02 

Vi tar en kort promenad på kvällen innan solen gått ned. Något bad blir det inte då stranden är väldigt stenig.

Kvällen är varm och vi sitter ute tills myggen blir för besvärliga.

Även idag gick termometern upp över 28 gr strecket. Enligt väderprognosen så ska vi få lika varmt och kanske mer i morgon, då måste jag hitta någon strand att svalka av mig vid :)