Hemresan och husbilen

På söndagens morgon var vi startklara för att åka hemåt igen. En så trevlig studentfest och så roligt att träffa alla, men nu väntade Montera West AB på att få in våran husbil, så de kunde byta dörren och de andra plastdelarna, som var skadade.

Vi startade i hyfsat bra väder, men eftersom blev det lite skvättar på rutan. Vi for först mot Brunflo och Bräcke N, där det fanns en tömningsplats. På min högra bloggsida, under ställplatser och  tömning, finns kartan för Sveriges tömningsplatser.

Gimån 

62°48'53.6"N 15°21'17.7"E

  

Efter tömning så fortsatte vi mot Ånge och sedan Ytterhogdal, där efter blev det Inlandsvägen. 

Åker man Inlandsvägen som vi gjorde, så finns det många raksträckor.

Skog finns det en hel del, men även ganska stenig mark efter inlandsisen. Ibland så mycket sten att man undrar hur något kan växa där.

Många roliga namn har vi sett.

Att åka Inlandsvägen betyder ibland branta backar.

Och många vackra hus.

I Orsa stannade vi till för att få i oss lite mat, då började även min rygg att ge sig tillkänna, vilket slutade med starka tabletter, för att kunna fortsätta resan. Ingemar hade bestämt sig för att vi skulle köra ända hem, vilket vi också gjorde, med mig sovande till och från. 😞

Regnet kom i skurar och vi var hemma vid 22.45 

I trädgården hade Vallmon slagit ut och Pionerna nästan överblommade. Nu är trädgården som bäst.

Vi kunde också plocka de första egna jordgubbarna.

På måndagen körde Ingemar husbilen till Monter West AB och idag ska vi hämta den.

Äntligen är "Pensionärsvillan" hemma igen och med nya plastdetaljer och ny dörr, som går att låsa. Nu kan vi göra lite småresor i Sverige i sommar. Det blir ändå en hel del hemma, för vi har ju en trädgård som ska skötas om.

Vem vet, vi kanske ses någonstans efter vägarna. 😄

 

Studenten och orkidéspaning

 På fredagen var det dags för vår Hugo att ta studenten. Han är den sista i den kullen av barnbarn, för nästa är om ca 6 år. 

Det blev tidig uppgång i huset då hela hans klass skulle komma och äta champagnefrukost och vi blev varnade för hög musik. Vi sov som stockar i husbilen och hörde ingenting, förrän de alla drygt 20 st ungdomar gick för att ta bussen till Östersund och skolan.

Förmiddagen, innan skolan, gick till att göra buketter till borden och de skulle så klart gå i blått och gult. På en äng strax intill kunde A-L plocka Bergklint och Raps och det blev fina bordsdekorationer.

Stefan och Ingemar for till skogs på torsdagskvällen och hämtade björkar och Jonatan blåste upp ballonger. Nu syntes det att det var studenten i huset.

Vid halv 11 var vi på plats vid skolan för att ta emot Hugo. Den här gången fick vi vara med på skolan, det fick vi inte för 3 år sedan när storebror Jonatan tog studenten. Då fick vi snällt vänta utanför på gångvägen. Tänk så mycket elände pandemin ställde till, men nu är det som vanligt igen. Men så mycket folk att det var svårt att ta sig fram.

Farfar och morfar väntade en bit ifrån.

Hela familjen samlad.

Alla ville gratulera och kompisarna sprang runt för att hinna gratta alla.

Tillbaka hemma fick vi vänta några timmar medans alla studenter for runt på Östersunds gator i lastbilarna. Sen var det dags för champagnen igen. 😋 Jonatan var den som skötte det galant, det märks att han jobbar på hotellet.

Att ta studenten är ganska dyrt numera. När Hugo fick höra vad studentmössan skulle kosta med namnet ingraverat, passade han på att lägga till en mening. 😁

Farfar och Ingemar skålade för Hugo.

Det gjorde även vi andra också.

Ett tält var rest om det skulle bli regn, men vi hade tur för regnet uteblev men lite kyligt var det på kvällen. Det hade Stefan fixat med en varmlufts apparat som pumpade in värme.

Senare visade Stefan och Anna-Lena "Här är ditt liv" för Hugo i bilder, kläder och roliga kommentarer, men det var så roligt att vi glömde fota.

På lördagsmorgonen passade de på att plocka ned tältet för det skulle bli regn. Vi passade också på att åka till ett ställe här på Frösön för att se om det fanns orkidéer i blom. Jag hade läst om Guckuskon vid Kinnekulle, som skulle blomma. Nu skulle de finnas i blom även här på Frösön. Alltså blev det en tur ut i skogen. 😍

Vi hann inte gå långt in innan vi fick syn på dem, och inte bara en och en....nej de satt lite överallt i grupper. 

Guckuskon trivs i kalkrik mark och det var det här, så kalkrik för det var en sjö tömd på vatten. Acksjöns Naturreservat,

Jag kan inte mycket om denna fina blomma men jag lånade lite text från https://paulaz.se/froson-are

Guckuskon växer i kalksandsjord. Bina lockas av vaniljdoften de avger och kryper ner i “toffeln”. Där får de tji för det finns ingen nektar! Då försöker biet krypa ut och enda vägen ut är bakom ståndarna där biet blir pudrat med pollen. När den sedan gör besök i nästa blomma så blir denna pollinerad, fiffigt eller hur!

En otroligt vacker blomma och jag är så glad att jag fick tillfälle att se den. Nog ser den ut som en sko eller kanske som en toffel.

Vi fick också se den ovanliga Jämtlandsmaskrosen, som jag inte visste att den fanns. Liten var den, men med en fin orange färg.

En lila orkidé som jag tror kan vara en Blodnyckel. Glömde vid tillfället att jag hade en PlantSnap i telefonen. Denna lilla orkidé satt lite överallt där vi gick och var bara ca 10 -15 cm hög. Kan också vara en lila variant av Brunkulla. Det där med orkidéer är inte lätt, men roligt att lära sig lite om dem.

Att gå i skogen tar på min rygg, som tur var fanns här bänkar att vila på. Det fanns också mycket mygg, så de har nog rätt i att det kan bli ett myggår i år.

Tillbaka till bilarna och nu var vi fikasugna. Anna-Lenas mamma hade hembakta bullar med, så nu skulle kaffe och bullar smaka gott.

Anna-Lenas pappa Kurt är lite av uppfinnare och nu hade han fixat ett kaffebord åt oss på sin gåstol.

Kan man ha det bättre än en fika i naturen. 😋 Vi var så nöjda med utflykten och på hemvägen kom regnet, som på kommando. 😁 Vilken tur vi hade med vädret!

Nästa dag skulle vi fara hem, men vi hade en lugn och trevlig kväll tillsammans med Stefan och Anna-Lena och det blev tidigt sänggående för oss alla, pojkarna var ute på andra äventyr.

Mot Frösön

Förra veckan var det dags att ta sig till Frösön för att se barnbarnet Hugo ta sin student. Samma dag som vi skulle åka hörde de av sig från Montera West AB, att vår dörr mm hade kommit, men vi bad att få vänta tills vi kommer hem igen. Skönt att veta att allt hade kommit och kanske blir bilen klar till midsommar.

Eftersom Ingemar hade ett besök hos diabetessköterskan så kom vi inte iväg förrän klockan var 16.45. Kändes ändå skönt att äntligen vara på rull igen. Vi har ganska bra väder även om vi ser mörka moln så lyser solen igenom och inget regn. Kör förbi slussar men ingen trafik där.

Vi kör mot Kristinehamn och vidare mot Filipstad där vi hade hoppats kunna stanna för natten, men den platsen passade inte oss och alldeles för nära vägen. Vid koll på Park4night så hittade jag en plats i gruvbyn Långban. 

Vår GPS är inte alltid att lita på och det fick vi märka när vi närmade oss gruvbyn. Vi kommer från söder och enligt GPS så skulle vi svänga vänster. Vi gör så, men förstod ganska snart att det var inte rätt.

Vi hamnade in i själva gruvbyn och kom förbi Svens Bio, som används även idag. Om Svens Bio kan du läsa här. 

Vi fortsatte på den smala vägen och kom fram till John Ericssongården, som du också kan läsa om på webbsidan om Långban. 

Nu vände vi och körde tillbaka till vägen och nu visade GPS att vi skulle köra rakt över vägen. Ner på en mindre väg förbi slagghögarna.

Då kom vi fram till denna vackra plats. Sjö med plats att stå för natten. 

https://park4night.com

N 59°51'10.9692" E 14°16'12.108"

En perfekt plats för oss, som gärna fri-campar och har allt vi behöver i bilen och med en härlig utsikt över sjön.

Här fanns även en otrolig massa Liljekonvaljer, men tyvärr så var de överblommade. 

Bord och pallar för en fika.

Nästa morgon fortsatte vi. Vi hade ca 50 mil att köra så det gällde att komma iväg. Nu fortsätter vi mot Vansbro. Vackra lupiner i dikena. Visst vet jag att de är invasiva, men jag gillar lupinerna de lyser verkligen upp dikena.

I Vansbro ser vi var starten för simtävlingarna går.

Vansbrosimningen går av stapeln i juli och är en årlig långdistanssimning i öppet vatten i Vansbro kommun sedan 1950. De tävlande simmar 3 000 meter, varav 2 000 meter i Vanån medströms och knappt 1 000 meter i Västerdalälven motströms. Sedan 1972 är simningen del av en svensk klassiker. 

Nästa datum: lör 29 juni 2024 – lör 6 juli 2024

Nog för att jag gillar att bada, men simma i strömt vatten....nej tack.

Stannar till i  Siljansfors för lite mat. Här hade vi kunnat gå på museum och kollat historien om järnbruket. Vi hade också kunnat äta, men vi hade allt vi behövde i bilen och inte så mycket tid över för museibesök. 

I Ytterhogdal blev det nästa stopp vid ställplatsen. Där hade de avverkat en massa träd, kanske för att utvidga ställplatsen.

Det är Svenska flaggans dag, men det är först när vi närmar oss Mora som vi får se en hissad flagga. 

Det är väldigt lugnt på vägen, men vi möter en och annan husbil på väg söder ut.

Ett enda stopp pga vägarbete träffade vi på. 

Många sjöar har vi i vårt avlånga land.

Vid 16 tiden var vi framme och kunde åka över bron till Frösön.

Vi valde Inlandsvägen för den gick snabbast 

I nästa inlägg är det studenten och vi kollar orkidéer.

Ha det gott ni som är ute på vägarna och kör lugnt. Vi såg inga olyckor.