Hej igen alla läsare! När vi var i Frankrike så var det både dyrt och svårt att få internet att fungera, så efter att ha besökt de ställen vi ville se så drog vi rakt över till Tyskland. Här funkar mitt vodafone kontantkort så nu kan vi uppdatera lite av vår fortsatta resa. Har i natt stått på stpl i Saarlouis, som ligger norr om Saarbrücke. Vi gjorde vår hitintills längsta dagsetapp 60 mil. Kommer nu att åka mot Trier för att så småningom vara i Holland på lördag. Vädret idag +20° och sol och dom lovar varmare. I går regn och mulet. Nedan kan ni läsa från de tidigare dagarna.
St Michel och NormandieSöndag den 3/4 -11
När vi idag tittade ut kunde vi inte se ST Michel, det var en mjölkvit dimma som totalt lindade in hela ön. Efter frukost började vi skönja konturerna och senare så lättade dimman helt. Idag skulle vi besöka denna fantastiska skapelse, bra skor på fötterna är det tvunget att ha och så klart en bra kondition. Varför det? Jo för här är det tusentals trappor att gå i och det är uppför hela tiden. Vi hade bestämt oss för att se hela klostret, det kostade 9€ per person. Här gavs ingen rabatt för pensionärer, men å andra sidan så har vi bidragit till diverse restaureringar för klostrets bevarande och utbyggnad av parkeringar. Först en bild på St Michel på kvällen, den här bilden hade vi framför oss innan vi drog för gardinerna. (ursäkta den dåliga kvalitén men kameran klarar inte mer)
Hela första gatan upp var kantad av affärer, med det sedvanliga utbudet av vykort och souvenirer och restauranger med svindyr mat. Dom gick vi bara förbi. Trappor!!! Man får inte ha ont i benen eller knän.
Roliga kranar, tror dom funkade.
Vi fick först stå i kö för att köpa inträdet, sen var det dags att gå i ytterligare trappor upp till det allra heligaste, där man fick se och höra när de drog i repet till kyrkklockorna. Det var även en gudstjänst men den hoppade vi över. Följde sedan en grupp med en guide, som talade engelska, i hopp om att uppfatta något om klostret, men det var inte lätt.
Man blir verkligen imponerad av deras byggnadskonst, med tanke på vad de hade för verktyg mm till hjälp. Lite grönska fanns här också i miniträdgårdarna. 
Efter nästan 2 timmars vandring genom olika salar och kyrkorum, var det dags för ytterligare trappor, nu för att komma ner. 
Ute på det nu nästan torrlagda området, när tidvattnet gett sig av, gick flera grupper med guider, alla barbenta och barfota. Det är stor risk att gå på egen hand eftersom det finns kvicksand i området. När tidvattnet kom på kvällen steg vattnet minst 2 m. På vissa P-platser fick man inte stå efter 19.00 då kunde de ligga under vatten.
Efter 2,5 tim var vi tillbaka, ganska möra i benen men oh… vilken upplevelse det var. Gå gärna in på www.ot-montsaintmichel.com där kan ni läsa mer.
Vi fortsatte vår resa till nästa mål som var Normandies kustområde som, den 6 juni 1944 dagen D, intogs av amerikanska och engelska soldater. Första anhalten var Point du Hoc och dess krigsmonument. På vägen dit såg vi massor av fina blommor, i dikena växte massor av primula.
Och i trädgårdarna blommade Magnolian för fullt. Jag tror att det var det annars får ni rätta mig. De är otroligt vackra i olika nyanser.
Kom fram till Point du Hoc där de hade en stor parkering, dock inte för övernattning. Intressant var det att se alla dessa bunkrar och skyttegravar där man kunde se hur kanonerna varit placerade och alla gångar där emellan, många var sprängda i bitar.
Ingemar provade att gå ner i en av skyttegravarna.
Kusten ser inte så inbjudande ut med sina branter.
Vi fortsatte för att leta efter en ställplats och det är inte så svårt här i Frankrike. Fann en ganska ny och trevlig sådan norr om Colleville N 49° 20´52,6 W 000° 49´00,3 6€ inkl el. Tömningsstation 1€ för toa och gråvatten 2,5€ vatten. I morgon väntar mer kulturella upplevelser då ska vi besöka krigskyrkogårdarna mm. Vädret idag +10° på morgonen men +17° på em med lite solglimtar, fortfarande kortbyxor på.
När vi idag tittade ut kunde vi inte se ST Michel, det var en mjölkvit dimma som totalt lindade in hela ön. Efter frukost började vi skönja konturerna och senare så lättade dimman helt. Idag skulle vi besöka denna fantastiska skapelse, bra skor på fötterna är det tvunget att ha och så klart en bra kondition. Varför det? Jo för här är det tusentals trappor att gå i och det är uppför hela tiden. Vi hade bestämt oss för att se hela klostret, det kostade 9€ per person. Här gavs ingen rabatt för pensionärer, men å andra sidan så har vi bidragit till diverse restaureringar för klostrets bevarande och utbyggnad av parkeringar. Först en bild på St Michel på kvällen, den här bilden hade vi framför oss innan vi drog för gardinerna. (ursäkta den dåliga kvalitén men kameran klarar inte mer)
Hela första gatan upp var kantad av affärer, med det sedvanliga utbudet av vykort och souvenirer och restauranger med svindyr mat. Dom gick vi bara förbi. Trappor!!! Man får inte ha ont i benen eller knän.
Roliga kranar, tror dom funkade.
Vi fick först stå i kö för att köpa inträdet, sen var det dags att gå i ytterligare trappor upp till det allra heligaste, där man fick se och höra när de drog i repet till kyrkklockorna. Det var även en gudstjänst men den hoppade vi över. Följde sedan en grupp med en guide, som talade engelska, i hopp om att uppfatta något om klostret, men det var inte lätt.
Man blir verkligen imponerad av deras byggnadskonst, med tanke på vad de hade för verktyg mm till hjälp. Lite grönska fanns här också i miniträdgårdarna. 
Efter nästan 2 timmars vandring genom olika salar och kyrkorum, var det dags för ytterligare trappor, nu för att komma ner. 
Ute på det nu nästan torrlagda området, när tidvattnet gett sig av, gick flera grupper med guider, alla barbenta och barfota. Det är stor risk att gå på egen hand eftersom det finns kvicksand i området. När tidvattnet kom på kvällen steg vattnet minst 2 m. På vissa P-platser fick man inte stå efter 19.00 då kunde de ligga under vatten.
Efter 2,5 tim var vi tillbaka, ganska möra i benen men oh… vilken upplevelse det var. Gå gärna in på www.ot-montsaintmichel.com där kan ni läsa mer.
Vi fortsatte vår resa till nästa mål som var Normandies kustområde som, den 6 juni 1944 dagen D, intogs av amerikanska och engelska soldater. Första anhalten var Point du Hoc och dess krigsmonument. På vägen dit såg vi massor av fina blommor, i dikena växte massor av primula.
Och i trädgårdarna blommade Magnolian för fullt. Jag tror att det var det annars får ni rätta mig. De är otroligt vackra i olika nyanser.
Kom fram till Point du Hoc där de hade en stor parkering, dock inte för övernattning. Intressant var det att se alla dessa bunkrar och skyttegravar där man kunde se hur kanonerna varit placerade och alla gångar där emellan, många var sprängda i bitar.
Ingemar provade att gå ner i en av skyttegravarna.
Kusten ser inte så inbjudande ut med sina branter.
Vi fortsatte för att leta efter en ställplats och det är inte så svårt här i Frankrike. Fann en ganska ny och trevlig sådan norr om Colleville N 49° 20´52,6 W 000° 49´00,3 6€ inkl el. Tömningsstation 1€ för toa och gråvatten 2,5€ vatten. I morgon väntar mer kulturella upplevelser då ska vi besöka krigskyrkogårdarna mm. Vädret idag +10° på morgonen men +17° på em med lite solglimtar, fortfarande kortbyxor på. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar