Måndag den 5 januari
Att komma åt nätet är inte så lätt men vi fortsätter vår resa.
Nu ska vi vidare ut mot nya mål, så
vi åker från Sidi Ifni efter vi varit på marknaden på söndagen.
Vi hade hört talas om Abaynou eller
Abeino, som det står på kartan.
Där skulle det finnas badhus med
varmt vatten från varma källor. Vi ställde in koordinaterna och startar vår
resa in bland bergen.
Vackra vyer och en bra väg. Ibland brant nerför och
kurvigt, ibland brant uppför.
Vi åker förbi Nomadernas tält och
ser hur de lägger ut sin tvätt på tork.
Stora kaktusodlingar ser vi överallt.
Rätt som det är är vi ute på rena
stäpplandet....platt så långt ögat kan se. Enligt vår ”Berit” så har vi ca 2 km
kvar tills vi ska svänga, men jag får se en skylt med namnet Abayno så vi
svänger av. Vi blir lite osäkra och vänder och kör tillbaka till korsningen,
där det också står några poliser. Fortsätter in mot Guelmim men hittar ingen
annan väg mot Thermalbadet så vi vänder igen och åker förbi poliserna en tredje
gång. De viftar åt oss att fortsätta förbi och in på vägen mot Abayno.
Vi
kommer till slut rätt och hittar en camping.
Strax före oss kör en tyskreggad
Concord in, det visade sig senare att de var från Norge.
I Sidi Ifni hade vi stått parkerade,
på marknaden, bredvid en bil från Finland och när vi var kom dit så kom en
kvinna fram och pratade och hon var från Danmark. Nu träffade vi norrmän rena
skandinaviska träffen här nere i Marocko. :)
Vi hade hört både positivt och
negativt och badet, som var delat i herrar och damer i två olika byggnader, visserligen kunde vi gå gemensamt på
kvällen efter kl 19.
Någon test av thermalbadet blev det inte, vi
föredrog vår egen dusch i husbilen.
På morgonen så pratade vi med Christian och Cathrine (norrmännen) om att ev åka till Plage Blanche, de liksom
vi hade hört att där skulle vara fint och man stod nära stranden och det var
fricamping. Vi bestämde att träffas där, vi hade båda lite att göra innan, men
skulle ses på Plage Blanche senare.
I Guelmim får vi kontakt med en man
som kan bra engelska och som sade sig ha släkt i Malmö. Han pratar om
kamelmarknaden och frågar om hans kompanjon kan få åka med och hämta
kamelmjölk. Vi tycker det är OK han kan visa vägen. Vi kommer lagom till att
skolan har slutat och massor av skolungdomar var på väg åt vårat håll. Det blev trångt på gatan, vår husbil och åsnor, cyklar och gående
ungdomar.
En man på väg med sin 2 hjuliga
butik.
Vi kör ca 12km när vi närmar oss
oasen Ait- Bekkou här vill han att vi ska stanna och parkera för han ska träffa
någon . Nu ska vi gå en bit in i oasen, vi följer vägen med pilar, som visar
att här inne bor nomader.
Kommer så fram till ett hål i en mur. Ali ropar något
och får svar. Han förklarar för Ingemar att här för man lite oljud innan man
nalkas deras tält, dels för att kvinnorna ska hinna göra sig i ordning och för
att de inte ska bli överraskade, man kan ju komma olämpligt.
Det är en gammal man, som möter oss
och bjuder in oss under sitt tälttak.
Skorna tas av, precis som hemma,
innan man beträder hans filt-golv.
Jag frågar om jag får fotografera
honom och hans bostad. Självklart, gör som du brukar göra hemma säger han, på
arabiska och Ali översätter till knagglig engelska.
När han får höra att vi är från
Sverige blir han jätteglad. Han bjuder oss på te och vi pratar, med hjälp av
Ali som tolk.
Han hade tre fruar och 21 barn och
vistas mest i Saharas öken.
Han har en kista bakom sig och när
han hör att vi inte har varit i Sahara, ville han berätta om hur de lever.
Från kistan plockar han fram massor
av smycken, halsband, armringar, små skrin, gamla dolkar,
lås och handvävda mattor mm kommer fram på
”golvet”.
Vi förstår att han gärna vill sälja
något och köper en matta av honom, säkert till ett alldeles för högt pris, men
vi har svårt för att pruta, dessutom har vi märkt att här nedåt är de ganska
fattiga.
Nu är det dags att fortsätta och vi
tar adjö av den gamle mannen, det
blev både kramar och puss på handen. Det
visade sig att han bara var 55 år,
ett mycket intressant
möte var det för oss.
Tillbaka till husbilen ser vi att
termometern visar på + 32 gr och nog var det varmt alltid dess utom vindstilla.
Ali vill visa oss sitt hus, som han
håller på att bygga och sin trädgård där han försöker odla en del
medicinalväxter.
Vi har förstått att han är mycket
intresserad av blommor och andra växter.
Utsikten från Alis hus.
Han erbjuder oss att stå gratis på
hans tomt samt få el och vatten, men vi avböjer vi hade ju ett inbokat möte i
Plage Blanche.
Efter besöket hos Ali åker vi
tillbaka till Guelmim, någon kamelmjölk fick han inte tag på, den var slut, sa
han i alla fall.
Någon kamelmarknad såg vi inte till,
men det spelade ingen roll vi hade ju varit hos en nomad och druckit te. :)
Vi fick en trevlig utflykt och nya
upplevelser och sedan åkte vi vidare mot Plage Blanche där vi hoppas träffa på
våra nyfunna norska vänner.
Det där lät som en intressant dag! Kramar
SvaraRaderahaha, ja dom är bra på samarbete för att få dit turisterna. Kul att ni fick vara med om något annorlunda och mattan var väl billig även utan prutning!
SvaraRaderani har hatt en spennande dag .nu er det bare dager igjen til vi flyger ned til Alicante å tanka vatten på husbilen for så at åka mot Marocco vi lenktar nnu mera når vi er på eran blog.Ni må hilse Christian och Cathrine fa meg Frank jag møtte dem i Benidorm på carrefourå da ortalte di at dem skulle il Marocco håppas jag treffer dem igjen Kram
SvaraRaderaVad mycket spännande ni är med om!! Ha dé gott! Elisabeth
SvaraRaderaSpännande utflykt och spännande besök hos nomaderna... och en massa spännande bilder!
SvaraRaderaKram
Spännade besök i nomadbostaden! Intressant att åka runt med husbil i Marocko! Vi har varit i Marrakesh med omnejd en gång, men inte med husbilen. Te blev vi också bjudna på hela tiden ;)
SvaraRaderaJa dar ser man, har precis upptackt er blog och vi som bor i just den oasen ni besokte - Ait Bekkou heter egentligen Tighmert och vi bor mitt i den! Vi har en hemsida http://petersplaces.wix.com/the-oasis-house
SvaraRaderaNi ar valkomna nasta gang!!