En dag i Tiznit

Klockan 10.15 var vi på plats utanför campingen för att ta bussen in till Tiznit.
Vi hade hört att det skulle vara marknad där.
Vi var ca 10 personer på bussen så det fanns gott om plats, men innan vi var framme så var bussen fullsatt.

Biljetten kostade 5 dh ca 4 kr och det är ca 20km in till staden.

Några hållplatser finns inte utan de som ska med bussen ställer sig bara där det passar dem och ibland stod de med 50 m mellanrum. Busschauffören körde snällt fram de meter som behövdes öppnade dörrarna och släppte in dem. Vi hade en bra chaufför för han höll hastigheten och körde lugnt. Här behöver man inte betala till chauffören för det finns en söt och glad tjej som tog upp avgiften. 

En välfylld buss stannade sedan utanför den gamla ringmuren.

Här stannade alla bussar visade det sig, så det skulle inte bli så svårt att ta rätt buss tillbaka.

Nu skulle vi in i souken och se om vi kunde hitta marknaden.

Tyvärr så hade vi glömt att fråga var den låg. Visst var det många som lade ut sina produkter för försäljning, men marknaden såg vi inte till, kanske var vi på fel ställe.

Mycket finns att se men det mesta är typiska kläder för marockanerna och inget för oss västerlänningar, men det är kul att strosa runt och titta.

Mitt mellan alla kläder, strumpor och skor ser vi att det fanns ett hotell.

Hur hitta till detta hotell??

Vi valde att gå ut på torget igen.

Vi kommer ut på en av gatorna i den inre delen och här pågår försäljning av frukt och grönt.

I ett hörn låg den här mannen och sov, han vaknade till och reste sig på något ostadiga ben, gick sedan sakta gatan fram.  

Det är beklämmande att se hur fattiga en del är. 

Vi  tog en annan gata in bland husen, 

men här fanns inte några butiker mest bostäder.

Tomt verkade det, några barn lekte i en av gränderna.

Alla är väldigt glada och senare kom några flickor förbi, de hade slutat skolan,

alla tar i hand och säger bonjour=goddag och skrattar.

Långa mörka gångar leder in i husen och 

man vet inte vad som finns i andra änden.

Små låga portar med brevlåda utanför.

Så blev det stopp! Nu kom vi inte längre och fick vända om.

Vi väljer en annan gata in bland husen och här finns lite mer arbetsplatser.

Här är ett snickeri och Ingemar beundrade de fina skåpluckorna han hade gjort.

Inte många verktyg hade han heller och en arbetsbänk som hade sett bättre dar.

Här bor ett konstnärspar, en av de få skyltar vi ser.

Vi möter bilar, men ser inga skyltar om i vilken riktning de får köra.

Så småningom så kommer vi ut på torget igen och nu var vi lite hungriga.

Vi hittar ett litet fik och frågar om de har omelett för fyra. 

Inga problem, så vi sätter oss utanför i solen.

Vi hade beställt marockanskt te också. Det ska vara socker i teet och det var rejäla bitar de hade, Ingemar hade lite problem med att dela dem. 

Vi fick var sin omelett och bröd till. 

Notan för 4 omeletter bröd och te gick på 39dh, 

men vi gav servitören resten av det som blev kvar på 50 dh.

Det var nog den billigaste måltid vi ätit någon gång och den var god. 

En ny tur in i souken på andra sidan muren, massor av kakor som de antagligen har till jul.

 Bredvid finns köttdisken. Här kan man köpa kamellungor till middagen,

eller varför inte kamellever, det säger våra vänner, som blivit bjudna på det, att det är gott. 

En stor kalkon, och bakom den kan man välja vilken höna man vill ha med hem. Intressant var det att se, när slaktarna skar till och gjorde i ordning kött, även nymalen köttfärs kunde man få. Han skar de, de bitar kunden ville ha och malde.

Vi kom förbi en bra parkering, om man vill ta husbilen med in till stan. 

Att stå här över natten går nog inte, men det är bara 200 m från porten in till gamla stan, souken och alla affärer.

N29 41 47 W 009 44 05

Efter allt promenerande runt så var det skönt att vila ben och fötter en stund.

Vilade sig gjorde även de sjal-klädda kvinnorna som också hade varit och shoppat. Kvinnorna hälsar glatt på varandra och det kindpussas hit och dit, några män såg vi inte till.

Vid nästa kvarter står alla taxibilar och väntar på att få en körning.

På väg mot bussen får vi syn på en man med nybakta brödkakor= Kesra och Wivi köper med sig några hem.

Vid busstationen sitter kvinnorna på trottoarkanten, med barnen och väntar på bussen. 

Sedan blir det trängsel när alla ska med.

Vår buss kommer också och den är proppfull med folk. Vi är inte lika många som ska till Aglou, så det finns gott om plats att sitta. Där emot så har de bytt chaufför och den nya glömmer att lätta på gasfoten ibland. Det blir en betydligt snabbare färd med många kast och inbromsningar, när någon har tryckt på knappen för att kliva av. 
En mycket trevlig dag i Tiznit trots att vi inte hittade marknaden.
Om vi köpte något?  
Jo, ett par örhängen i silver lite bröd och en tesil var allt :))