söndag 17 mars 2024

Upp på höga höjder.

 


Från Cirat fortsatte vi fram mot Montanejos där det skulle finnas varma bad. Jag hade läst om de här baden och sett bilder och nu ville jag se dem på riktigt och kanske få ta ett bad, än är det för kallt i havet för ett dopp.


Vägen är fortfarande krokig och man ser genomskärningarna de gjort för att dra fram vägen.


Första gången vi ser en skylt där du kan välja hastighet. 😄


Att bygga husen på höjden var inga problem och gammalt möter nytt.


Ett antal tunnlar passerar vi. Vi åker genom själva staden/byn Montanejos och ser några bassänger på vänster sida, men ingen parkering för husbil. Fortsätter förbi.


Vi kommer fram till en stor parkering, men jag hinner inte säga till Ingemar att stanna, inte heller hann jag ta några kort, innan vi har kört förbi och sedan fanns ingenstans att vända på den smala vägen.

Så besviken jag blev, det var ju detta jag hade sett fram emot, att kanske även få ta ett bad i varmare vatten än i havet. Från parkeringen får man sedan gå en bit för att komma ner till själva badet, men vad gör det om man kan få fota en fin Lagun med varmt vatten.

Bild lånad från internet

Om ni vill se bilder på detta ställe så söker man på Montanejos varma bad eller Fuente de los Baños.
Vi fortsatte framåt, gick ju inte att vända. In mellan bergen och.......


....fram till den uppdämda sjön, som låg strax ovanför badet, lågvatten även här. "Sjön" var väldigt lång och vägen väldigt kurvig. och dessutom blev vägen sämre ju längre bort vi kom.


Vi kommer förbi många små byar och tänker på de som bor här och hur de ska ta sig, på dessa kurviga vägar, ner till kusten och de större städerna.


Ibland träffar vi på blommande träd och funderar på vad det kan vara, mandel eller körsbär eller kanske något annat bär/frukt, men nog ser det ut som mandelträd.


Vilken härlig turkos färg på vattnet.


Nu är vi uppe på nästan 1000m/öh och vi kan se snö på Sierra de Mira som är ca 1440m/öh här blir det också ett helt annat landskap.


Vi åker som på en stor platå och det är fullt med Enbuskar, nästan som om man vore på Öland. Inte lätt att fota, men väldigt vacker natur.



Till slut kommer vi fram till väg A 23, som går från Sagunt upp till Zaragoza. 
Nu gick det snabbt ner mot parkeringen i Playa Casablanca där vi stått tidigare. Tyvärr lite för snabbt för vi missade ett vattenfall i Navajas, men det får bli en annan gång.


Så här ser det ut där vi har åkt.

Nu fortsätter vi mot nya mål. Temperaturen ca 20-22 gr och fortfarande 🌞😎







fredag 15 mars 2024

En krokig resa till Cirat


Från Denia for vi vidare mot norr och hamnade i Casablanca....ja inte den som finns i Marocko, utan Casablanca Playa lite syd ost om Almenara. Här finns en bra parkering för husbilar nära vatten om man vill ha havsutsikt. 
Nästa dag tänkte vi göra en utflykt upp i bergen. Vägen upp till den större vägen 340 blir smal och det kan vara problem med att mötas. Som tur är så stannar de flesta där det går, så mötena blir inga problem.
 

På åkrarna har de skördat blomkålen, och apelsinbuskarna börjar stå tomma på frukt.

   
Vi viker av från AP7 vid Villa Real som ligger nära Castello de la Plana. Första sträckan upp till Onda var mest industriområden. Sedan kom bergen och vägen blev krokigare och det går uppåt. Ibland har man skurit av berget så vägen kan gå rakt igenom.



Några små byar kommer vi till och man vet inte vad som kommer bakom nästa kurva.



När vi närmar oss Cirat vill GPSen visa oss upp för en trång och smal väg, känns inte rätt. Ska vi verkligen åka in där? Vi träffar på ett par som kom från Tyskland och de kunde på svenska, visa oss att vi skulle åka upp lite längre fram. Ingemar hade inga problem med att vända bilen.


Nu hittade vi vägen upp och den var inte så mycket större den.


Större var i stället ställplatsen som vi hade ställt in. här fanns gott om plats för många husbilar. Alldeles nedanför oss fanns ett poolområde, men det var nog stängt vid den här årstiden. Cirat ställplats.


Efter lite mat gick vi ut på upptäcktsfärd, men klockan var 18.00 och allt var stängt och tyst.


Många smala gator och branta, det gick mest nedför. Här har vi hamnat vid turistinfo i en gammal Torre, men den var bara öppen mellan 10 -14.


Vi både ser och hör kyrkan.



Flera fina fontäner.


Att det är en gammal stad märks tydligt, gammalt möter nytt. Lägg märke till brevlådan.


Många delar av ruiner finns kvar överallt.


Här har ägaren byggt ett nytt garage intill ett gammalt.


Tillbaka efter promenaden och om vi hade haft ork, så fanns det mycket mer att utforska. Då ska man göra det på dagen då det är öppet.
En skylt visar att man kan gå 5,6 km till ett vattenfall, men det avstår vi från.


Vi stannar här i natt och fortsätter i morgon. Natten kan bli kall för nu är vi uppe i bergen.




söndag 10 mars 2024

Långpromenad i Denia

 Vi har inte så långt till Denias gamla fästning och idag tänkte vi besöka den.


Vi följer gatan fram från parkeringen och snart kommer vi fram till dessa fasadmålningar. Den på bilen är en bra reklampelare för bilreparationerna som görs bakom den här dörren. De övriga är fina fasadmålningar.



Nu var vi framme vid den tunnel, som kom till  under inbördeskriget i Spanien. 1937 till 1938 gjordes den här tunneln för att skydda invånarna från bombningarna från La Pava flygplanet. Efter kriget fortsatte tunneln att vara öppen och under 2011 restaurerades den i dess nuvarande skick med ljus och skyddsplåtar inne i tunneln.



Jag filmade inne i tunneln, men det blev inget bra så jag lånade en film från Youtube.


Så här går tunneln från 7 med röda streck till 4 


Därifrån skulle vi via trappor ta oss upp till fästningen.


 Det fanns även barnvagnsvänliga "trappor" som passade oss med svaga knän väldigt bra.


Så var vi uppe vid nyckelhåls-ingången till själva fästningen. Vi fick som vanligt pensionärspris 2€/pers. Nu var det mycket att gå och som tur var hade jag stavarna med.


Här fanns också vatten att fylla på vår flaska (som jag hade glömt göra) Än så länge är det sol och vi kommer säkert bli törstiga.


Fin utsikt mot kyrkan som vi hade gått förbi tidigare. Det smäller väldigt runt omkring oss, det är för att skrämma bort alla fiskmåsar som skitar ner på tak-terrasserna.




Vi valde att gå vägen upp istället för trapporna. Här får endast de med handicap ta sig upp med bil och vägen upp var väldigt fin, med utsikt.


Många fiskmåsar fanns det.


Så var vi uppe på första utsikten, den ner mot hamnen.



När vi kom längre upp kunde vi också se var vår husbil stod. Inte så längt från stranden. Se pilen.


På några ställen kunde man gå ut och fota, men är man höjdrädd så avstår man, för högt var det.


Här uppe kunde man också se en del utgrävningar som t ex de här mönstren gjorda av platta stenar ställda på kant. Kan det vara en "matta"?


Efter den långa promenaden upp var vi nu kaffesugna och naturligtvis fanns det ett fik. Kaffe och en stor bit äppelkaka slank lätt ner.


Sedan var det lätt att gå hela vägen ner till ingången och vidare ner mot Tunnelns ingång.


En tavla vid ingången visade hur de tror att det hade sett ut en gång.


Det kändes skönt att få komma in i husbilen efter en ca 2,5 km promenad, ont i knän och lår (nedförsbacke) men en trevlig tur. Vi gillar ju båda att besöka gamla slott och fästningar, den turen kan vi rekommendera och det finns mycket mer att se av den gamla staden Denia, men det orkar inte mina ben med.
I morgon är det marknad, vi får se om vi orkar gå dit.