Då var det dags för att ta ut husbilen på en tur. Den här gången har vi ställt in Gräfsnäs ställplats vid den gamla slottsruinen. Att vi valt den här platsen är för att vårt barnbarn Alvin fick i 5 årspresent en resa med ånglok mellan Anten och Gräfsnäs. Och vad passade då bäst att stå med husbilen, om inte här.
Redan när vi kom på lördagskvällen var här fullt med husbilar. Egentligen så är själva ställplatsen (som dessutom är gratis) full med husbilar, så vi ställde oss med de andra på bilparkeringen intill.
Nu var det dags att utforska omgivningen. Så vi började med att gå till Gräfsnäs station. Vi travade iväg, jag med stavar, för att se när de öppnade för biljettförsäljning.
Tyvärr så hittade vi inga öppettider, så nu gick vi mot slottsparken istället. Här hittade vi ett mindre vattenfall, men det var tomt i själva bäcken.
Mycket stora och gamla träd.
Och den här svampen såg vi på ett av träden.
Kom sedan ner till badplatsen och där fanns flera grillplatser.
På söndagens fm kom Tomas med familjen. Då var det dags att ge sig iväg igen till tåget. Vi hann faktiskt med att se när de vände loket på en snurrplatta. Många var det som var med från Anten och som nu skulle gå ner till Slottsparken och Riddarspelen som skulle vara på em.
Själva tog vi plats i tåget.
Halvvägs skulle vi stanna och invänta ett annat tåg, det gick ju inte att mötas eftersom det är enkelspårigt. Då visade det sig att ett träd hade blåst ner över rälsen. Inte så konstigt med den blåsten som var. Vi fick alla gå ut en stund tills de hade snyggat upp. Sen kunde vi fortsätta fram emot Anten.
När vi var tillbaka passade vi på att äta lite lunch i husbilen. Tanken var ju att vi skulle suttit ute, men det blåste så mycket så vi fick trängas 6 personer inne. Färdiga pannkakor till barnen och potatissallad med kassler och korv till de vuxna. Sen var det dags att kolla in Riddarspelen. Nu valde vi att bara kolla av vad de hade att sälja och där hittade Noel både ring och halsband.
Att det hade legat ett slott här var nytt för oss, och när vi läste att det hade brunnit inte mindre än 3 ggr och det var en av de fattiga arbeterskorna som enligt sägen hatade ägarna, som hade förbannat släkten. Detta var på 1500 talet. Det skulle brinna 3 ggr med 100 års mellanrum och ingen ägare skulle besitta slottet i mer än tre led. Slottet brann 1634. 1734 och 1834. Resterna blev ett tillhåll där ungdomarna dansade och festade. Det gillade inte prästerskapet som såg till att taket revs och det tog inte lång tid innan slottet förföll.
Nog är det lite kusligt att förbannelsen slog in. 😱
Förutom allehanda handgjorda saker man kunde köpa, så kunde de mindre rida på små hästar.
Ett par fina svärd i trä fick pojkarna innan det var dags att vända hemåt.
Vi valde att stå en natt till på ställplatsen. Nästa dag skulle vi åka till PR Husbilar i Sollebrunn och inhandla lister, men mer om det i nästa inlägg.
